Sambo sur för att jag "skrek" åt henne - befogat eller ej?

Hon låter ju helt klart jobbig och lat. Men varför säger du inte bara nej, utan drama, skrik och anklagelser? Du bäddar ju för detta genom att först säga nej men sedan låta dig tjatas fram till ett ja, då lär hon sig ju att dina nej betyder inte nej utan det är bara att tjata på tills det blir ett ja. Sen kan jag vara med på att det är en dryg människa som alls försöker använda andra som tjänstefolk på detta sätt, men vill du fortsätta med henne får du bli tydligare i din gränssättning.

Vad gäller frukostsamtalet tycker jag ni båda gjorde fel. Visst uttryckte hon sig grinigt, men det är lätt att förstå varför hon blev det. Hon vill alltså prata om sin drömmar om framtiden med dig och din respons var "Nu orkar jag inte lyssna på din smörja, jag har viktiga saker för mig som att äta frukost". Hur vore det med "Åh älskling det låter jättespännande men tyvärr måste jag skynda mig till jobbet nu, hoppas verkligen att du vill berätta mer om hur du tänker kring det när jag kommer hem!"

Började med att säga nej först förstås, det var mer droppen som fick bägaren att rinna över när jag trots flera nej går med på det första hon ville ha, och sedan ber hon om ytterligare en grej där jag även då först säger nej, det räcker nu (utan att skrika) och hon ändå fortsätter tjata...

Gällande frukosten så var jag i köket medan hon fortfarande satt i sängen och lekte med sin telefon och ropar på mig att komma lyssna på henne. Jag sa förstås att jobbgrejen lät jättekul för henne, men att jag blir sen till jobbet om jag inte går och äter klart min frukost nu. Och sen klagar hon på att jag inte går till jobbet i tid...

Och nu pratar hon för övrigt om att hon vill flytta ut och bli särbo istället... känns knappt som att jag orkar bry mig längre...

Började med att säga nej först förstås, det var mer droppen som fick bägaren att rinna över när jag trots flera nej går med på det första hon ville ha, och sedan ber hon om ytterligare en grej där jag även då först säger nej, det räcker nu (utan att skrika) och hon ändå fortsätter tjata...

Gällande frukosten så var jag i köket medan hon fortfarande satt i sängen och lekte med sin telefon och ropar på mig att komma lyssna på henne. Jag sa förstås att jobbgrejen lät jättekul för henne, men att jag blir sen till jobbet om jag inte går och äter klart min frukost nu. Och sen klagar hon på att jag inte går till jobbet i tid...

Och nu pratar hon för övrigt om att hon vill flytta ut och bli särbo istället... känns knappt som att jag orkar bry mig längre...

Började med att säga nej först förstås, det var mer droppen som fick bägaren att rinna över när jag trots flera nej går med på det första hon ville ha, och sedan ber hon om ytterligare en grej där jag även då först säger nej, det räcker nu (utan att skrika) och hon ändå fortsätter tjata...

Gällande frukosten så var jag i köket medan hon fortfarande satt i sängen och lekte med sin telefon och ropar på mig att komma lyssna på henne. Jag sa förstås att jobbgrejen lät jättekul för henne, men att jag blir sen till jobbet om jag inte går och äter klart min frukost nu. Och sen klagar hon på att jag inte går till jobbet i tid...

Och nu pratar hon för övrigt om att hon vill flytta ut och bli särbo istället... känns knappt som att jag orkar bry mig längre...

Är väl halvt om halvt att jag behöver ventilera lite, men känns som vi bråkat mer på sistone. Började idag med att hon var sur på mig för att jag inte åt frukost nog tidigt, då jag vaknade vid 7 och skulle åka och jobba övertid kl 10. 9.30 vill hon börja prata med mig om något jobb hon skulle vilja jobba med (alltså ingen tillgänglig tjänst, utan i allmänhet). Lyssnar runt 5 min innan jag förklarar att jag faktiskt måste äta frukost nu för att hinna till jobbet. Hon surnar då till och tycker att jag minsann borde ha ätit frukost direkt jag vaknade istället. Informerar henne att jag inte har någon lust att gå 7 timmar mellan frukost och lunch, och därför äter strax innan jag åker till jobbet. Hjälper föga.

När jag kommer hem från jobbet 4 timmar senare så har hon lagat mat (kokat ris och stekt färdig kyckling) och säger att hon inte gjorde tacos eftersom vi hade annan mat i kylen. Okej, inga problem. Men några timmar senare så ber hon mig att åka och fixa hämtmat åt henne, trots att jag redan gjort detta för bara två veckor sen. Förklarar att jag är trött efter att ha jobbat övertid och att hon själv sagt att vi har mat i kylen. Hon fortsätter be och tjata tills jag ger med mig. Ringer och beställer mat för avhämtning. Då ber hon mig även att samtidigt åka förbi Systembolaget och köpa vin åt henne som hon plötsligt blir sugen. Då tänder jag till.

Förklarar högljutt att nej, jag kommer inte åka ytterligare en sträcka bara för att åka till Systemet 20 min innan stängning och leta vin och trängas med en massa folk som ska göra sina sista-minuten inköp samtidigt som jag måste balansera runt pizza och kinamat. Jag finner det ytterst respektlöst att hon bara kräver och kräver, samtidigt som jag är den enda som jobbar och dessutom lägger in övertid, medan hon suttit hemma hela dagen och som mest studerat 3 timmar.

Hon tycker då att jag är elak som "skriker" på henne, och har nu surat resten av kvällen. Sov själv på soffan nu i natt. Möjligt att man kan skylla lite på PMS från hennes sida, men det känns inte som att hon bryr sig ett jota om vad jag tycker och känner i detta fall. Så, kära Flashback, hos vem ligger felet? Är det jag är överdriver och bara borde "man up" eller har jag att göra med en "prinsessa på ärten" som tycker sig ska få allt serverat?