Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Försöker att inte beröras när folk beklagar någons sorg, men lyckas inte helt.

(Förstår att folk inte bemödar att riktigt fundera över vad de faktiskt skriver och vad detta egentligen betyder, men kan trots det inte få bort den fåniga känslan av att folk inte tycker att folk ska få sörja sina nära och käras bortgång.)

Märkligt resonemang, som jag känner igen från någon tidigare diskussion (kanske med dig). Beklaga betyder att uttrycka deltagande med. Det betyder inte att klaga på att någon sörjer.

Det handlar om en satsförkortning, underförstått "jag beklagar den sorg du har drabbats av". Sorg i betydelsen tragisk händelse. Man beklagar den tragiska händelsen, inte de anhörigas känslor.

Däremot finns det människor som tror att en doktor bara kan vara läkare. Många fattar inte att man kan vara doktor i språk. Detta gäller alltså Sverige. I Tyskland vet också den mest obildade tölp att doktor är en akademisk grad. Det missförståndet är betydligt mycket värre.

Många läkare,både svenska och utländska,brukar i sina meritförteckningar ange att de både är Doctor of Philosophy (PhD) och Doctor of Medicine (MD).

Trodde länge att en sådan läkare hade disputerat två gånger vid olika fakulteter.

Ställde frågan i ett annat forum och fick då veta att:

Doctor of Medicine (MD) betyder läkare.

Doctor of Philosophy (PhD) betyder att läkaren har doktorerat,men inte vid en filosofisk fakultet.

Det där låter som något de har i USA. I Sverige har man doktorerat vid en filosofisk fakultet om man är fil.dr.

Jag har faktiskt inte stött på någon som öppet erkänt eller i någon situation avslöjat sig inte veta att doktor kan vara (är) en akademisk titel. Det finns naturligtvis sådana, men eftersom jag inte konfronterats med det har jag likaså svårt att förhålla mig till det.

Jag har faktiskt en nära anhörig som en gång sa så här: "Varför sa de doktor Goebbels? Han var väl ingen doktor?" Jag tror inte att det är jätteovanligt bland människor utan högre utbildning.

Vuxna människor som fortfarande ogenerat(p.g.a okunskap) säger ord som mumsbit(istället för munsbit), blixtstilla(istället för blickstilla), avbrytare(istället för avbytare), inseminera(när de menar insinuera), autentisk(när de menar autistisk) och liknande.

Var tydlig och ärlig med honom, han förstår inte riktigt sånt som ironi och sociala spel, han är nämligen autentisk

Jag ifrågasätter inte det, men har som sagt inte konfronterats med det.

Så du har aldrig själv sagt fel?

Jo, det händer förstås emellanåt. Men det är mycket lättare att störa sig och hitta fel i andras språkbruk. Hurså?