Hur når jag fram till min partner?

Hej!

Jag börjar känna mig tjatig och besviken och arg.
Min partner är dålig på att kommunicera, tänker bara på sig själv oftast och har minne som en guldfisk.
Saker som jag stör mig på handlar ex om:
Inte passa tider, vara borta flera timmar utan att ha på sig mobilen.
Bestämmer barnpassning m m med sina föräldrar utan att prata om eller underrätta mig.
Lagar och köper bara mat till sig själv och barnen.
Lovar att fixa saker men glömmer i princip alltid.
Inte tänker på konsekvenser.
Inte förståelse för mina känslor.

Jag fattar att vi alla har brister och jag försöker också att leva med dessa saker men ibland sårar det mig och jag tar då upp det ex: jag fick ingen julklapp. Jag uppskattar den lilla gesten så vill ha en julklapp nästa år. Men känns inte som att min partner bryr sig om mina behov eller att mötas.

Jag tror helt ärligt att det beror på delvis väldigt dåligt kort- och långtidsminne och en nonchalans eller bristande eq. Han har inte lärt sig kommunikation och känslor. Men man kan väl inte heller vara så bekväm att man bara är sån?

Jag vill någonstans och oftast att det ska funka. Vi har barn och många år ihop.
Vi har det bra i övrigt men det blir så mycket trassel impulsköp osv som jag känner mig stressad över att jag måste påminna om eller fixa. Och jag gillar inte den rollen heller...

Hur gör man?

Jag tror tyvärr att du får gilla läget eller lämna förhållandet. Det är svårt att ändra någons grundläggande personlighet.

Har du satt dig ner med honom och berättat att du känner såhär? Det låter som att han har många dåliga ovanor, men är ändå saker som han säkert hade kunnat jobba med om du är tydlig.

Jag tycker det verkar som att han har slutat uppskatta dig, tar dig för given. Han är nog inte riktigt nöjd med dig. Suger du hans kuk tillräckligt ofta, eller har du tröttnat helt på den biten kanske?

En sådan enkel sak kan det vara faktiskt. Du är nog inte så bra du heller ellerhur?

Adhd?

Fattar inte hur du orkar. Vilken egoist din partner är. Lämna!

Hur vet du att partnern som inte kan bete sig korrekt är en man?

För att TS skriver: ”Han har inte lärt sig kommunikation”

Det står ju "min partner".

Sorry. Det är jag som läste fel. Ser det nu.

Jag behövde inte läsa många rader innan jag kände igen stilen sättet - alltså du forcerar med dina känslobehov - Du tror du förstår känslor. Men du är ett offer för (dina) känslor. Förstå och förnuft är rationellt.
Det är du som är den krävande. Du rår inte för det - för du är en produkt av din samtid och din barndoms/ungdoms miljö.
Du tar alldeles för mycket "för givet".
Du har aldrig tänkt efter eller frågat dig - vad är en relation. Vad innebär en relation. Har du det?
Du beter dig ansvarslöst i relationen!
Du inbillar dig att det är du som är den ansvarsfulla - hur kan du göra det, när du inte ser honom?
Nej du ser inte honom - och därmed har du inte förstått relation och det är du som förstör den relation som du projicerar över på honom. Du är med andra ord blind. Kanske förblindad eller bländad. Men likförbannat oseende. Finns det något som heter självförblindning? Tror inte det men kanske skulle vara ett bra ord.
Så nu har jag gett dig ord - och inga visor..

Så han lagar mat till sig själv och barnen men du får inget eller vadå?

Och vad är det han fixar barnpassning till? För att ni ska göra något eller till sig själv? Om inte till båda varför skulle barnpassning av någon annan ens behövas?

Fyfan vilket ego...hade lämnat arslet direkt.