Citat:
Hej!
Jag följt den här tråden sedan starten. Inte slaviskt, men tillräckligt regelbundet för att bilda mig en uppfattning om vilka olika teorier som florerar. Precis som i andra ”mordtrådar” här på Flashback är åsikterna starkt polariserade, vilket i sig är bra för att föra diskussionen framåt. Det som skiljer den här tråden från andra är dock väldigt tydligt. Här uppehåller sig nämligen personer som utvecklat påhittade personliga band till de inblandade. Personer som verkar intala sig själva att de kände/känner de inblandade och som anser sig ha tolkningsföreträde vad det gäller de inblandades känslor och levnadsvillkor. Dessa personer finns på båda sidor och ger uttryck för ett mycket märkligt beteende. Inte konstigt i sig, eftersom det finns personer som levt i tråden under flera år, men märkligt ur ett beteendevetarperspektiv. Att Flashback överbefolkas av hobbyjurister och diverse ”hittepåare” är inget nytt, men i den här tråden har jag reflekterat över hur det emotionella tänkandet helt och hållet skjuter det rationella tänkandet åt sidan. Samma teorier ältas om och om igen. MGM:s försvarare i tråden gör allt för att förringa och bagatellisera MGM:s roll i händelsen genom att flytta fokus till brottsoffrets tillkortakommanden och de som redan är övertygade om att MGM är den skyldige lägger då sin energi på att postum försvara brottsoffrets liv och leverne istället för att leta efter detaljer som kan fylla de luckor som faktiskt finns i denna utredning.
Själv är jag säkerligen övertygad om hur det hela har gått till. Inte för att jag är emotionellt påverkad utan för att det finns forskning som kan berätta för oss hur det vanligtvis går till när något sådant här händer. I nästan 80% av fallen vid kvinnomord är de nämligen utförda av en närstående man med en känslomässig relation till kvinnan. Forskning visar även att det vanligaste är att dessa mord är oförberedda och att mannen handlar i affekt och upphetsning. Därför tror jag att MGM och brottsoffer av någon anledning har befunnit sig bakom bullerplanket den aktuella kvällen för att diskutera något som inte var lämpligt att diskutera när det finns barn som sover en våning upp. Intensiteten i diskussionen har eskalerat och MGM har känt sig pressad och rådlös av någon anledning (kanske hot om avslöjanden eller liknande) och i desperation och som ”ända utväg” tagit strypgrepp om brottsoffrets hals. Brottsoffret har då börjat skrika. MGM drabbas av panik och slår brottsoffret i ansiktet för att få henne att sluta skrika. Brottsoffret ramlar omkull och skriker nu snarare i panik för sitt än av ilska. MGM inser att han måste få tyst på brottsoffret snabbt och beväpnar sig med en sten eller något annat hårt och trubbigt föremål och fortsätter att slå tills det blir tyst. Tar med sig föremålet från brottsplatsen och beger sig, utan att väcka uppmärksamhet, till sin bostad via en rejäl omväg som inte kan avslöja att han varit på platsen om någon ser honom.
Problemet i det här fallet är att det inte finns några som helst spår efter någon annan än brottsoffret på brottsplatsen. Ingen GM kan bindas till platsen förutom den DNA som hittats på brottsoffret och som i praktiken skulle kunnat ha hamnat där vid ett annat tillfälle. I grunden tycker jag dock att det är bra att vi har lagar i Sverige som hindrar oskyldiga GM att straffas med långa fängelsestraff bara för att forskningen och erfarenheten säger att de passar in i statistiken. Det hindrar dock inte gemene man från att ha en uppfattning och min uppfattning är att MGM är skyldig till mordet och att det har gått till precis så som det gör i 80% av liknande fall.
Mina två cent! Tack!
Jag följt den här tråden sedan starten. Inte slaviskt, men tillräckligt regelbundet för att bilda mig en uppfattning om vilka olika teorier som florerar. Precis som i andra ”mordtrådar” här på Flashback är åsikterna starkt polariserade, vilket i sig är bra för att föra diskussionen framåt. Det som skiljer den här tråden från andra är dock väldigt tydligt. Här uppehåller sig nämligen personer som utvecklat påhittade personliga band till de inblandade. Personer som verkar intala sig själva att de kände/känner de inblandade och som anser sig ha tolkningsföreträde vad det gäller de inblandades känslor och levnadsvillkor. Dessa personer finns på båda sidor och ger uttryck för ett mycket märkligt beteende. Inte konstigt i sig, eftersom det finns personer som levt i tråden under flera år, men märkligt ur ett beteendevetarperspektiv. Att Flashback överbefolkas av hobbyjurister och diverse ”hittepåare” är inget nytt, men i den här tråden har jag reflekterat över hur det emotionella tänkandet helt och hållet skjuter det rationella tänkandet åt sidan. Samma teorier ältas om och om igen. MGM:s försvarare i tråden gör allt för att förringa och bagatellisera MGM:s roll i händelsen genom att flytta fokus till brottsoffrets tillkortakommanden och de som redan är övertygade om att MGM är den skyldige lägger då sin energi på att postum försvara brottsoffrets liv och leverne istället för att leta efter detaljer som kan fylla de luckor som faktiskt finns i denna utredning.
Själv är jag säkerligen övertygad om hur det hela har gått till. Inte för att jag är emotionellt påverkad utan för att det finns forskning som kan berätta för oss hur det vanligtvis går till när något sådant här händer. I nästan 80% av fallen vid kvinnomord är de nämligen utförda av en närstående man med en känslomässig relation till kvinnan. Forskning visar även att det vanligaste är att dessa mord är oförberedda och att mannen handlar i affekt och upphetsning. Därför tror jag att MGM och brottsoffer av någon anledning har befunnit sig bakom bullerplanket den aktuella kvällen för att diskutera något som inte var lämpligt att diskutera när det finns barn som sover en våning upp. Intensiteten i diskussionen har eskalerat och MGM har känt sig pressad och rådlös av någon anledning (kanske hot om avslöjanden eller liknande) och i desperation och som ”ända utväg” tagit strypgrepp om brottsoffrets hals. Brottsoffret har då börjat skrika. MGM drabbas av panik och slår brottsoffret i ansiktet för att få henne att sluta skrika. Brottsoffret ramlar omkull och skriker nu snarare i panik för sitt än av ilska. MGM inser att han måste få tyst på brottsoffret snabbt och beväpnar sig med en sten eller något annat hårt och trubbigt föremål och fortsätter att slå tills det blir tyst. Tar med sig föremålet från brottsplatsen och beger sig, utan att väcka uppmärksamhet, till sin bostad via en rejäl omväg som inte kan avslöja att han varit på platsen om någon ser honom.
Problemet i det här fallet är att det inte finns några som helst spår efter någon annan än brottsoffret på brottsplatsen. Ingen GM kan bindas till platsen förutom den DNA som hittats på brottsoffret och som i praktiken skulle kunnat ha hamnat där vid ett annat tillfälle. I grunden tycker jag dock att det är bra att vi har lagar i Sverige som hindrar oskyldiga GM att straffas med långa fängelsestraff bara för att forskningen och erfarenheten säger att de passar in i statistiken. Det hindrar dock inte gemene man från att ha en uppfattning och min uppfattning är att MGM är skyldig till mordet och att det har gått till precis så som det gör i 80% av liknande fall.
Mina två cent! Tack!
Dina två cent uppskattas. Har du nån tanke om misstänkt GM?
