Tråden om Christer Andersson

Kunde inte namnge en enda medlem i skytteklubben?

Låter väl inte så sannolikt om han i tio års tid sitter i styrelsen och deltar på alla möten utom... ja, utom under viss period då han var -- ähum -- upptagen med annat.

Fäster mig vid uppgiften om hur redig han var med vapenförvaringen. Anskaffade "prompt" ett rejält skåp i slutet av 80-talet då regler skärptes. Tidigare förvaring i bankfack. Hämtade han då vapnen i bankfacket var gång de skulle användas, för att sedan återlämna dem? Den säsongsvisa förvaringen i bankfack då? Reglerna för vapenförvaring före slutet av åttiotalet bör utrönas.

Intressant att möjlighet till att införskaffa ammunition från handlare ej fanns för honom.

Även kvinnorna maskade.

Finns uppgifter från CA i detta material som inte står att finna i det nedtecknade förhörsmaterialet? Är det snack med honom före och efter förhör, andra informella samtal? Det borde redovisats på något sätt.

Vid en första anblick så argumenterar Christer till synes trovärdigt men det finns brister i hans resonemang.

Anledningen till att Christer inte lämnar in vapnet är att han inte vill bli inblandad. Christer öppnar inte bruna kuvert eftersom han vill vara ifred. Det överensstämmer med hans person, en särpräglad individ, en enstöring. Han drar paralleller med Christer Petterssons frigivning och menar att eftersom polisen är så klantig så hade Lisbeth även pekat ut honom eller vem som helst. Han vågar helt enkelt inte hjälpa till, men han är förstås oskyldig.

Hans strategi får precis motsatt effekt. Eftersom han inte lämnar in vapnet så blir han inblandad. Christer menar att han inte fått kallelserna och förefaller irriterad över att Torsten S inte lyckats hittat honom 1990. Underförstått, då hade det här redan varit avklarat. I senare förhör 2000 erkänner han att han har öppnat kuverten, han kände till kallelserna. Han kände till dem innan Torsten S sökte honom och han har sett Hans Holmér efterlysa vapen i media.

Christer efterlyser sedan en vittneskonfrontation med Lisbeth, Mårten och Ljubisa. Om Christer är gm så verkar det irrationellt. Det talar för att han är oskyldig. Men polisen tar bilder av Christer vid husrannsakan i Vedahöjden och han förstår säkert att dessa nu kommer att förevisas vittnen. Möjligen är det anledningen till att han i stället efterlyser en konfrontation.

Eller så är Christer oskyldig och hans berättelse sann. Vill bara visa på att det inte är så svårt att hitta alternativa förklaringar till hans försvar. Hans beteende får motsatt effekt till den han eftersträvar och berättelsen innehåller åtminstone en lögn, han kände till kallelserna.

Jag tror inte att detta talar för CA:s oskuld, bara för att han var intelligent. Christer följde utredningen noga och visste väl att en konfrontation inte skulle ha något juridiskt värde, eftersom Lisbeth, Mårten och Ljubisa tidigare identifierade CP.

Kan nog tolkas åt båda håll lika gärna. Att förekomma något man kanske inte önskar genom att självsäkert föreslå det, kan vara ett djärvt sätt att begrava saken på. Kan även vara så att han inte särskilt mycket fruktade denna sak, även om han var skyldig.

I RRV-rapporten uttrycker utredare att de tvekar inför Christer då han hävdar sin oskuld på ett för dem trovärdigt sätt. Jag har samma uppfattning. Det som talar allra starkast emot honom som GM är det intryck han ger i de tidiga förhören, som till delar var kända även före PU lades ner. Utredarna har även pratat med honom öga mot öga och det kanske innebar en än större tvekan. Det kan möjligen vara hans personlighet, han kan stå upp stursk och obesvärad i situationer där andra skulle framstå som osäkra och darriga.

Angående detta med att inte vilja "bli inblandad" och ignorera kallelser, vilket får motsatt effekt givetvis, så var LG på honom en del om det. Christer hade väl inte något svar direkt. Jag skiter i det, typ.

Vi får en uppfattning om CA:s inställning och försvar när han konfronteras med uppgifter om misshandel i domen från 2005. Ungdomarna på pendeltåget känner igen CA en tid efter händelsen när han befinner sig i Huddinge Centrum. De kontaktar två lediga poliser och pekar ut honom.

CA vill inte kännas vid denna händelse och mot-anmäler sällskapet för falsk tillvitelse. CA medger att han befunnit sig på tåget men kan inte minnas att han sett något bråk. Vidare uppger CA att han aldrig sett killen som nu pekar ut honom.

Som av en händelse kommer ett annat vittne fram, Doris, som också befunnit sig på pendeltåget den aktuella dagen. Hon känner igen både ungdomarna och CA och vittnar om misshandeln.

Tänk om CA är GM och aldrig sågs av Ljubisa eller Mårten för att han aldrig var i närheten av dom. Konfrontation med dom hade ju kunnat vara hans fribiljett från starka misstankar. I kombination med destruerat vapen en fribiljett från alla risker att bli åtalad.

Vore intressant få en professionell bedömning om CA hade något diagnosbart tillstånd. Något i autistspektrat skulle påverka hur man tolkar hans svar på frågor.

Han hade flera år på sig att förfina sin story. Trota det så svarar han otroligt misstänkt på många frågor.

Jag funderar lite på de här metalpiercing-kulorna som CAs klubb köpte in. Nu är jag inte så insatt i den världen med skytteföreningar, Men är det inte märkligt att en skytteförening köper in såna kulor över huvudtaget? Vad kan motiveringen ha varit för det? Nog för att de handskas med patroner innan, men detta är ju ändå väldig kraftfulla patroner.

Nörderi, vapenfixering.
Ammunitionen fasades ut i början av 1980-talet när den amerikanska polisen gick från revolvrar till pistoler, och ammunitionen började flöda på den privata marknaden.
"Metal piercing" ammunitionen fick aldrig riktigt genomslag, utan förblev en kuriositet bland skytteintresserade.

Någon som vet vad föräldrar och syskon hette?