Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Du måtte gå igång på överdrifter och lögner.
Förvanskningsknarkare.
Vilket jävla skitsnack, det finns ingen som vurmar om nån mördare och tycker synd om dem för att en hypotetisk väg fram till mordet diskuteras.
Lika lite som att forskning klassificerar vitt skilda motiv varav ett berör förvanskad altruism.

Ren projicering.
Det har däremot du och pianot ägnat er åt så det räcker till och blir över.

För att förmildra mammans delaktighet. Oskyldiga Hanna.

Det är beklagligt och sorgligt att ditt barn är sjukt. Det är inget man vill att någon ska behöva gå igenom. Varje sjukdom är ett tungt ok för den enskilde och dennes familj, det är också väldigt svårt att rangordna olika sjukas lidande.
Eget ok eller ett eget barns ok är tyngst att bära och barn-ME är en jättejobbig och tung sjukdom för familjer som drabbas. Därför måste mer forskning ske kring ME.

Men man bör nog ändå - i det här fallet när föräldrar påstås ha dödat sina barn pga sjukdom - tänka på att det finns en del saker som skiljer ME sjukdomen hos barn från många andra sjukdomar som kan drabba barn.

Ett ME-sjukt barn är inte döende, har ingen svår cancersjukdom, ingen mental retardation, ingen fysisk oförmåga att stå, gå, äta, sköta toalettbestyr, prata, höra, se, sjukdomen påverkar inte utseendet eller intellektet, inga psykoser eller vanföreställningar.
Föräldrarna behöver inte ha ångest för att kommande svåra operationer och behandlingar ska misslyckas, att den väntande transplantationen aldrig blir av eller att tumören ska växa fortare.
ME-sjukdomen har inte visat tecken på att vara ärftlig, ett fd ME-sjukt barn kan skaffa egna barn.
Viktigast av allt - de flesta ME- sjuka barn tillfrisknar.

Allvarliga sjukdomar är många barns och föräldrars vardag. Många lever med detta år efter år och ofta finns inget lyckligt slut.
Men det händer i stort sett ALDRIG att föräldrarna mördar barnen. Föräldrar till sjuka barn ger helt enkelt inte upp, de kämpar, lägger i en växel till. Antagligen precis som du och din familj också gör.

När nu aktuell forskningen faktiskt visat att prognosen vid barn-ME är god och att barn brukar tillfriskna efter ca 3 år - är det fullkomligt obegripligt varför ett föräldrarpar ger upp redan innan denna tid gått. Oavsett hur man ger upp hoppet - borde hoppet kvarstå när forskningen visat att förbättring ofta kommer.
Om du vet att prognosen innebär att de flesta tillfrisknar efter ca tre år, skulle du då inte haft kvar hoppet i vart fall under den tiden? Vem ger upp tidigare??

Man borde dela in diskussionen och funderingarna kring händelsen i Bjärred i två olika huvuddelar:

•. Dels det förfärliga och hemska att man efter månaders beslut och planering genomför stryp- och kvävningsmord på sina egna odrogade barn.

•. Dels det fullkomligt obegripliga och orimliga att detta, enligt utredarna, skulle ha skett för att barnen fått barn-ME.

En sjukdom som oftast förbättras efter ca tre år. Varför väntade man inte åtminstone denna tid?
Varför så bråttom?
Man kan rent intellektuellt förstå att någon kan tappa förnuftet och begå mord. Svårare att begripa hur månaders planeringstid ändå inte gör att man ändrar sig, men det går på något sätt ändå att mentalt ta in.

Men att mörda sitt barn kanske bara månader innan detta barn sannolikt kommer börja tillfriskna - är fullkomligt obegripligt. Det går inte ihop. Det är fel någonstans i dessa uppgifter.

Antingen fel i föräldrarnas egna uppgifter - det stämmer inte att det var barnens sjukdom som var orsaken.
Eller så stämmer inte utredarnas muntliga uppgifter. Att barnens ME-sjukdom skulle varit mordorsaken står överhuvdtaget inte heller omnämnt, vare sig i omaskat FUP eller i de omaskade delarna av avskedsbrevet.

De har sällan psykiatrisk kontakt.
Det är ingen psykisk sjukdom, det är en störning i personligheten.
Däremot är inte livet fullt fungerande bortsett att de kan ha tillräckligt IQ att studera och skaffa sig jobb.
De avslöjas dock ofta via sitt tal och beteende.
Falskhet. Opålitlighet. Skryt. Lögnaktighet.
Elakhet.
Gemensam nämnare för flera är egocentrering och empatistörd.

De armbågar sig fram genom livet och visar ingen hänsyn.

Narcissism hos NPD är i sig intressant.
En sådan drar sig inte för lögner, ljuger ofta om sin egen kapacitet och förmåga för att framstå förmer.
En falsk självbild som måste upprätthållas till vilket pris som helst.

Det är ganska lätt att genomskåda, störningen är rätt utpräglad.
De ballar ur. De må ha IQ men sällan genuin EQ.

De brukar framställa sig som godheten själv men det är pseudomoral och manipulativt.
Syftet är alltid egenvinning och egocentrerat.
De skapar intriger där de drar fram, bildar subgrupper. Motsättningar. Drama. Ständigt ett offer.
På arbetsplatser är det märkbart.

Empatibristen visar sig i form av hätskhet, trampar gärna på människor i redan utsatt position.
Sjuka, sörjande, offer och andra mindre välbeställda är enkla måltavlor.

En väldigt obehaglig personlighet.

Det vill säga ingenting som föräldrarna beskrivs vara.
Om det är ett försvarstal för föräldrarna?
Inte det minsta. Det är däremot viktigt att ta del av den information som finns tillgänglig, förhistoria via de som kände dem.
Finns ingen anledning att förvränga oavsett om de utfört ett förfärligt illdåd.

Det dummaste en profession eller forskare kan göra är att gå emot grundvalarna inom vetenskaplig metod.
Att vara subjektiv, att blunda för given fakta och utgå från förutfattade meningar.

Det är därför Höglund misslyckas totalt med boken om Bjärred, förutom brister inom kriminologi och juridik.
För hon jagar sensationer och scoop.

Eftersom ingen vill prata med henne så är ju självklart att allt blir en stor konspiration, en tystnadskultur.

Tanken tycks aldrig ha slagit henne att det beror på hennes eget beteende...

Hon tycks ha väldigt svårt att förstå hur ett "välutbildat, högavlönat akademikerpar" kan drabbas av kriser och inte kunna hantera tillvaron.

Höll på att skratta på mig när jag läste hennes ord inför lanseringen.
Hon låter som ett offer i en krigszon.
Sicket drama.

Snacka om att brista i självinsikt.
Inte för att hon är psykopat men jag kom att tänka på det bevingade uttrycket från forskare; att veta vad som ska sägas OM känslor men inte ha en susning om dess egentliga innebörd:
They know the words but not the music.

"En bra författare måste vara samlad och distanserad till sitt arbete. Känsoengagemanget måste hela tiden finnas där men känslorna får inte ta över.
Man måste i varje ögonblick vara objektiv, lägga band på egna känslor och hela tiden se målet tydligt framför sig, när man skriver en bok i ett så här känsligt ämne som denna."



För övrigt återkommer drömmen om ett scoop som drev henne att skriva boken.
Fast enligt henne ger hon sken av att bara värna om barnen (ursäkta, barnet. Lex Moa).

" Därför sjönk naturligtvis förhoppningarna om att kunna göra ”det stora avslöjandet” successivt under skrivandet gång."

Scoop, skandaler och det stora avslöjandet uteblev:

"Men det blev naturligtvis till slut inte den bok jag hade velat skriva."

Läsvärt för det är en rejäl överdos av drama a la blod, svett och tårar. hahaha!

https://www.boknyheter.se/jag-har-nog-aldrig-genomfort-ett-projekt-under-sa-har-svara-omstandigheter-tidigare/

Tack men du behöver inte beklaga mitt barns tillstånd - hen tillhör de 60% som förbättrats (dock inte frisk trots att dina tre år passerats med råge). Men är nog numera mer vuxen än barn - åren de går ' även för ME-sjuka.
Och jo, många utvecklar POTS, IBS, har problem att se och höra - därför de föredrar mörka tysta rum. Intellektet är ofta bra men bara korta stunder. Och ibland är ovissheten lika jobbigt som ett tungt besked.
Håller verkligen med att man inte ska rangordna sjukdomar - men är det inte det du gör? Föräldrar med ME-sjuka barn ska ju inte klaga.
Återigen så tror jag inte det var vilken sjukdom döttrarna led av som utlöste detta, tror att tröttheten, hopplösheten i kombination med något mer gjorde detta. Majoriteten, t.o.m i princip alla, vi föräldrar med sjuka barn har inte ens tänkt tanken på något liknande.
Och jo - har många exempel på framförallt mödrar och barn med ME, syskon med ME...

Ett påstående som finns att läsa i avskedsbrevet, fast inget i övrigt talar för att den meningen bär sanningens prägel. - Ett manipulativt försök att få ett sjukt beslut att låta genomtänkt och förnuftigt?
Den information vi har att gå efter rör enbart O och hur han har setts må under våren -17 och framåt. Förutom flertalet vittnesmål från chef, kollegor, pianolärarinna med make finns uppgifter om att årlig deklaration saknas, helknasig momssaga ges ut i början av augusti (vore intressant att få veta arbetsgivarens spontana reaktion) och foton från sista föreläsningen.

Julledigheten som ett avbrott i dagliga vanor kan ha bidragit till en psykisk försämring där en stegrande ilska och bisarra tankemönster tagit alltmer tydliga uttryck och att man vid årsskiftet hastigt arrangerat det praktiska, inte av omtänksamhet utan snarare känslomässigt befriade och automatiserade av mångårig och plikttrogen vana av ordning och reda. Dessa förberedelser hjälper då till att hålla ångesten under kontroll.

Av avskedsbrevet går inte att utläsa mycket, förutom att det har formen av en riktad skrivelse till myndighet.
Testamentet kan däremot berätta sådant som att de kognitiva funktionerna har varit nedsatta mot slutet i och med att man väljer att kopiera utformningen direkt från nätet (postaren letsdoits upptäckt) med flertalet felstavningar och formuleringsfel. Notera att dessa felaktigheter aldrig rättats till vid utskrift.
Man hade m a o behov av att göra det enkelt för sig för att sedan gå över till Os bekanta för påskrift. Ett förmodat antagande är att de allihopa är döda två-tre dagar senare; tre mord med samma eller liknande tillvägagångssätt, också här framstår den yttre ordningen som anmärkningsvärd med samtliga ansikten vända mot dörren, uppdragna täcken och dörrarna några cm på glänt.
Det finns inget i metoderna som tyder på månader av planering, tvärtom. Efteråt (?) till garaget för kabelvinda.
A blev sjuk efter ett fotbollsläger och dessa hålls vanligtvis sommartid, vilket säger att äldsta dottern hade varit sjuk endast två år (sommaren -15 - sommaren -17) medan lillasyster precis påbörjat en utredning, när planeringen av morden tar form.
O sågs må dåligt redan våren -17 och vid den tidpunkten är det oklart om A ens fått någon diagnos. Att man på PT uppger tre år av ME kan betyda att A blev sjuk under -15 och att morden genomfördes -18; således tre år om man vill skarva lite.

H? Inga uppgifter alls så låter bli att ens spekulera.
Även vid dålig prognos, svåra mentala och fysiska handikapp vänjer sig en förälder gradvis vid förändrade livsomständigheter med en tacksamhet för barnets existens, som vilken annan förälder som helst. Att olika grader av depression oftast följer med ett tråkigt och omvälvande besked är givet, det hör till och är i sig en sund reaktion. Många ensamma mödrar i det här landet kämpar på med flera barn födda med olika funktionsvarianter, inte sällan multidiagnosticerade; barn som aldrig någonsin kommer att kunna bilda familj, studera, aktivera sig som andra barn - barn som behöver tillsyn och omvårdnad dygnet runt. Människan är oftast förvånansvärt flexibel och då särskilt när det kommer till omhändertagande av familjemedlemmar.

Dessa två flickor var friska i så många avseenden trots allt; vad som skiljde de åt från sina klasskamrater var att de kanske aldrig skulle kunna prestera såsom deras föräldrar (och de själva) önskade. Pianolärarinnan berättar i ett inlägg om Os högtflygande planer gällande utbildning för dottern M, utan att exakt gå in på vad som avsågs. Själv hade han ju en gång i tiden setts som ett musikaliskt geni så det är klart att han valde den bästa musikläraren han kunde hitta, till sin dotter.
Instämmer, se mina kommentarer ovan.

Tryggheten fanns i form av fast arbete, ordnad ekonomi, samarbetsvillig skola och framtidsplaner. Man får säga vad man vill om vikten av en ordnad tillvaro vid sjukdom, men den är av oerhört stor betydelse där fokus och energi behöver gå till annat än att oroa sig för att mista sitt hem/hus och dra in mat för dagen. Därför är det mer än märkligt att en väl förspänd tillvaro med anpassning och stöd av myndigheter, vänner och släkt inte räckte till. Givetvis förelåg låg adaptiv förmåga, det säger sig självt.
Själva planeringen att kallblodigt strypa/kväva medvetna barn, kräver en eller två mycket udda personlighetstyper, med känsloliv som har förmågan att koppla bort de egenskaper som gör oss till människor.
En hypotes är att någon eller båda skulle begå självmord, men valde mot slutet att mörda döttrarna och därför saknas också verksamma substanser hos båda.

Jag skulle tro att O är den känsligare av de båda. Säkert psykisk skör, inte orimligt med drag av högfungerande autism (vem uppnår professur i momsrätt). Han ballade kanske ur i slutet, H drev honom över stupet. Rigid och stel personlighet, svart eller vitt. Jag tror H är aktören bakom kulisserna.

Det beror väl på vilka planer som smids?

Ja, nog framstår föräldrarna som "annorlunda." Om man jämför med andra föräldrar som drabbas av att deras barn blir svårt sjuka: visst kan man föreställa sig hur tungt det måste vara att se sitt barn bli sämre och sämre, att bemöta barnets egen sorg och smärta, att orka stötta och peppa sitt barn att klara av en omänskligt situation och så vidare.

Det är inte svårt att inse att det måste förekomma stunder när man som förälder tänker: "nej, jag ger upp, nej, jag orkar inte mer, det är övermäktigt." Hur man sedan agerar efter att ha upplevt starka uppgivenhets-känslor kan säkert variera. Att man på grund av uppgivenhet agerar genom att döda sin barn, är ju verkligen udda och annorlunda.

Jag undrar så mycket över vad det var i föräldrarnas personligheter (och i deras livserfarenheter från tidig ålder) som format dem till att bli just de personer som de blev - det vill säga personer som kunde döda sina egna barn.

På vilket sätt skulle hon ha drivit O över stupet? - Menar du att det var hennes idé från första början eller tror du att hon grälsjukt provocerade honom p g a eget mående, tills det brast?

Ja, antar att det fanns en högfungerande autism. - Även tvångsmässig personlighetstyp?

Det är klart att ME-sjuka barn, precis som alla andra sjuka, får beklaga sig. De har det ju jobbigt, ibland jättejobbigt. Men tyvärr har ju ME-förespråkare upprepade gånger just valt att rangordna sjukdomar och kallat ME för ”väldens värsta sjukdom”. (Jag träffade en häromdagen som använde just det ordvalet)

Barn-ME klassifieras som en sjukdom med god prognos enligt stora aktuella uppdaterade studier.
Det är onekligen trots allt skillnad på hur barns sjukdomsprognos påverkar livet och familjen.
Hopp om bättring och god prognos, gör att både barn och familjer står ut med nästan vad som helst i form av operationer eller behandlingar. De har det onekligen lättare än kroniskt sjuka utan god prognos. Man räknar ner tiden tills det brukar bli bättre och de har därmed något att se fram emot och vänta på. Det var detta som gällde för barnen i Bjärred - de skulle sannolikt tillfriskna.

Man varför såg inte föräldrarna i Bjärred fram mot och väntade på att barnen sannolikt skulle bli bättre?. Varför inte vänta tills Agnes hade varit sjuk i tre hela år - hon skulle kanske börjat bli bättre redan till sommaren? Vad gjorde att man valde att inte vänta?

Förnuftiga uppdaterade föräldrar med barn som har en sjukdom som de efter en viss tid sannolikt kommer tillfriskna från - men föräldrarna vill inte vänta på det? Dessa uppgifter går inte ihop.

Resonemanget är helt orimligt - såvida det inte finns några andra omständigheter som utlöste morden. Omständigheter som polisen bedömt bör hållas undan från offentligheten.

Förutom att du kör ditt sedvanliga tema på Oskar och aggressioner:
En inspirationskälla var ju lögnhalsen rockkungen om lavetter, antar att bärsäkagång i tvättstugan ligger dig fortsatt varmt om hjärtat?

Friska i alla avseenden trots allt?

Att prestationsförmågan går ner är det centrala vid ME, ett kardinalsymtom är PEM.
Att det medför svårigheter för barn är givet, en fysisk och social inskränkning.
Det lär belasta föräldrar per automatik.

Problemet med barn är att de vill mer än de orkar och dessa barn beskrivs ambitiösa via skolan.