Och du jobbar på, ser jag. Bra.
Jag har haft en kräftskiva med fyra personer. Vi överlevde u.a. alla. Men min födelsedagsmiddag på Grands veranda fick jag ställa in. Märkligt nog, ställde Grand in samma dag. Av distansskäl.
Jobbar nu bara via telefon och dator. Det är rätt bekvämt. "Man vänjer sig", som det heter i sången.
Men många flyger och träffas i grupp. Oräddheten är granne med döden.
Och fortfarande förvånar det mig att inga reagerar på att fotbollsmatcher får fortgå obehindrat. Ser det som ett utslag av klassisk psykologiskt förnekande. Typ: Äsch, det går nog bra. Dom är unga och starka. Och fotboll är kul att titta på...
PS. Har du börjat vänja dig vid infama påhopp?