Den stora, allmänna opinionsundersökningstråden

Nä, "Dagens Nyheter-liberalismen" är nog inte så stor utanför just Dagens Nyheters egen redaktion och L:s partiledning.

I och med att L valde att rösta emot U.K. och för S.L. som statsminister tror jag L kommer få väldigt svårt att stjäla många, om ens några, M-väljare i nästa val. Likaså få moderata stödröster om det kommer behövas. Huruvida L agerade rätt eller fel är en annan fråga. Poängen är att moderata väljare inte önskar se en rödgrön regering varpå L knappast kan räkna med några M-röster att tala om. Och nog inte heller S-röster, då dessa i sin tur är oroliga för att L kommer stödja en M-ledd regering. Jag tror m.a.o. Björklund satte L i en väldigt svår situation. För ett parti i L:s storlek är nog det mest taktiska att ta rygg på ett stort parti och vara detta lojalt, kanske inte i allt, men åtminstone i de allra största avgörde frågorna såsom t.ex.regeringsfrågan.

Jag tror vi behöver fundera på det i rätt många västerländska samhällen. Brexit har polariserat UK, liksom Macron har gjort i Frankrike. Det är både risker och möjligheter förknippat med sådant. FÖr världen är det förstås allvarligare om det går illa i USA, och någon sorts effekter får det säkerligen för Sverige - som också blir allt mer polariserat.

Precis. Hade de bara gett ett realisatiskt svar i regeringsfrågan så hade situationen varit annorlunda nu. Vi hade haft en annan regering. Osäkert vad som hade hänt med (M) dock. Deras alternativ var ju i praktiken att öppna för (SD) eller öppna för (S). Bägge hade ogillats av stora grupper väljare...

Till 2022 är Alliansen förhoppningsvis död. Vi får se hur (M) går till val då. Har de ambitionen att leda en regering måste de presentera ett alternativ. Försöker de hålla tyst och locka tillbaka (C) och (L) tror jag att det blir en (S) regering igen...

Jag tror ärligt talat att man inte behöver vara så rädd för M. Däremot fruktar jag att KD kan bli det parti som ser till att vi får fyra år till med Löfven. Om KDs röster krävs för en ny regering och om de ställer orimliga krav på minimerat inflytande för SD så tror jag vi kan hamna i samma läge som 2018.

Du tänker på familjeåterföreningar förmodar jag?

Just familjepolitiken är ju lite av KD:s favoritområde, så i sådana frågor lär de ogärna vika ner sig. Det är nog främst frågor av det slaget som kan vålla bekymmer tror jag, men i övrigt tror jag inte de kommer vara omöjliga.

Jag har uppfattat att EBT tillhör KD:s högerfalang som blivit allt starkare under senare år. M.a.o. förefaller avståndet till S vara större än på länge så jag tror det skall mycket till för att de skall släppa fram S.L. som statsminister. Att stoppa familjeåterföreningar o.likn. är nog en av de få frågor som kanske skulle kunna ändra på det.

Det är ekonomi som styr.

Livets ords skola i Uppsala - alltså KD- är en av de mest populära friskolorna. Helt enkelt för att man står för ordning och reda samtidigt som man utelämnat det mest religiösa. Livets ord tjänar miljoner på detta. KD fick över 12 procent i opinion för något år sedan när partiet klargjorde stram invandringspolitik. När Busch mjuknade och lyssnade på mp tappade partiet hälften av rösterna. Fortsätter man i den riktningen är KD ute ur riksdagen. Detta spiller över på förtroendet för friskolorna.

Nej, jag tänker inte på sakpolitik utan på regeringsfrågan.

Min analys av Moderaterna är att vad som nu gäller efter snart åtta mörka år som man självt till stor del är ansvarigt för, är ”makten framför allt”. Kristersson vill bilda regering till vilket pris som helst. Partiet kräver det.

Det innebär att Åkesson kan ställa rätt så djärva krav, även statsrådsposter. Det ska mycket till innan Kristersson lämnar regeringsförhandlingarna och lämnar över till Löfven.

Som jag uppfattar KD så har de betydligt lägre tröskel. Att släppa in SD i regeringen är helt uteslutet. KD vill bilda regering med M och behandla SD som ”vilket parti som helst” i riksdagen som man kan förhandla med om sakpolitik. KD vill kunna göra upp med SD om t.ex. skatterna men inte vara bunden att göra upp med SD om migrationspolitiken t.ex. utan då kunna vända sig till sossarna istället.

Detta är självklart oacceptabelt för Åkesson och därför kommer han att säga nej till ett sådant arrangemang redan innan statsministeromröstningen, och då är frågan om KD viker sig eller om vi får fyra år till med Löfven.

Visst är det ekonomin som styr. Men för M är en borglig företagsvänlig ekonomisk politik ett lika säkert krav att ställa som en restriktiv invandringspolitik är för SD.

Vid ett eventuellt samarbete i någon form mellan M, KD och SD kommer naturligtvis samtliga partier kräva inflyande i sin stora profilfråga. M kommer kräva lägre skatter och mer privat ägande, SD skärp invandringspolitik och KD stärkt familjepolitik. Får de inte hem detta, åtminstone i viss mån, är nog ett eventuellt sammarbete att glömma.

Den stora stötestenen är rimligen om deras profilfrågor i någon mån krockar med varandra.

M är ju lika possitiva till friskolor som KD. Menar du att M helt plötsligt skulle bli motståndare till detta och gå bakom ryggen på KD och förhandla bort det med SD? Nu finner jag det föga sannolikt, men visst om detta mot förmodan skulle ske - ja, då blir rimligen KD skitsura. Men jag finner inte detta sannolikt.

OK, tack för klargörandet!

Jo, det har du onekligen en poäng i. Regeringsfrågan kan absolut bli problematisk. Men frågan är om M och SD har någon alternativ än att försöka gå varandra tillmötes?

Du har nog rätt i att M har krav från sina väljare att bilda regering och SD från sina väljare att få igenom sin politik. Men KD har lite lägre krav och kan enklare byta block om de vill. Så kanske M och SD därför kommer tvingas gå KD tillmötes också?

Jag tror inte heller M eller KD kommer acceptera att släppa in SD i en regering. Åtminstone inte 2022, möjligen en senare mandatperiod? Om M, SD och KD får majoritet är min gissning att M och KD kommer försöka bilda regering och hoppas kunna leva på en s.k. hoppande majoritet. SD kommer inte acceptera det och kräva klart mycket mer inflytande, kanske t.o.m. statsrådsposter, vilket M och KD kommer avslå.

Jag gissar att det kommer sluta med att de erbjuder SD att få igenom några för dem viktiga frågor. Frågan är om SD kommer acceptera det? Jag tror det, men de kommer nog ställa stora krav - krav som M och KD kommer tvingas acceptera. Men jag tror inte SD kommer våga ställa allför omfattande krav då de vet att KD annars kan lämna - och då står de där utan någonting alls. Men det är bara min gissning.

Varför ska skitpartiet KD med sina 6 procent tro att de kan diktera riktningen för en regering där SD med sina 20 procent kommer behövas i diskussionerna? M samt KD har ingen annan möjlighet att få igenom delar av sin politik någonsin utan SD. Därför bör främst KD med sina 6 procent visa lite ödmjukhet. Visst ska KD få igenom sina profilfrågor, men att då göra sig osams med M bara för att SD vill få igenom en nollvision i invandringspolitiken vore fräckt från deras sida.

Med Ebba tror jag ändå inte att KD någonsin kommer att stödja en S-regering. KD skulle dessutom få igenom mindre av sin politik om man satt på Löfvens knä, betydligt mindre än C och L. Vore politiskt självmord med andra ord.

Det som de 3 storpartierna i Sverige måste visa för ett framtida paradigmskifte är att småpartier får så lite inflytande som möjligt. Det är inte hållbart att småpartier försätter Sverige i regeringskriser. De ska veta sin plats! Här måste SD i en eventuell förhandling också vara väldigt noga med att inflytandet ska ske i proportion till väljarnas röster.

Lyssnade på Ebbas sommartal där hon på slutet lite självgod lanserade sitt regeringsalternativ beståendes av M och KD. Hon pratar som om SD inte finns. Det var exakt det misstaget M och KD gjorde inför valet 2018 och som gjorde att dom förlorade regeringsmakten. Några lärdomar av det har de alltså inte tagit, och det är det som gör mig så irriterad och nästintill provocerad att jag nästan önskar att de återigen försätts på läktaren 4 år till. Ulf och Ebba framstår nästan som mer maktkåta än Löfven och sossarna, och då är det fan en bragd att man lyckas med den bedriften.

Håller med om det mesta du skriver, men jag tänkte bara kommentera det citerade.

Som jag uppfattar de signaler som kommer från KD så är förhållandet till SD mer än bara sakpolitik. Det är närmast en metafysisk fråga att inte vara det parti som släpper fram SD till regeringsmakten.

Därför kan vi lätt hamna i ett läge där SD kräver statsrådsposter, Kristersson viker sig men KD säger nej. Kristersson försöker då bilda en M-SD-regering och tar det till omröstning i kammaren men KD röstar emot Kristersson som statsminister.

Alltså exakt samma sak som hände 2018 fast med nya huvudrollsinnehavare. Löfven sitter kvar i fyra år till.

Novus senaste mätning som jämförs med den i juni, hämtat från Statistik Opinionen hittar inte igen den på SVT eller Novus hemsida.

S 28,3% (-2,3)
V 9,3% (-0,1)
MP 3,8% (+0,4)

C 7,6% (-0,2)
L 2,9% (-0,1)

SD 19,4% (+1,0)

M 21,2% (+0,5)
KD 5,8% (+0,1)

https://twitter.com/StatistiskO