Citat:
Ursprungligen postat av
Snobird
Brottsoffren kan få permanenta fysiska men. Kul att kanske vara handikappade för livet bara för att dessa sadister ville ha någon att tortera... Sen de psykologiska menen som kan innefatta ptsd och allt möjligt annat.
Dessutom är det egentligen fel att klassa någon som sjuk efter att ha blivit behandlad så, om personen blir deprimerad, tappar tron på samhället, blir rädd för att gå ut i sin egen stad. Det är en normal reaktion på helt sjuk och rubbad behandling som ingen borde utsättas för i en fungerande rättsstat.
I ett sjukt samhälle är man sjuk om man tycker det folk utsätts för är friskt.
Jag tycker nog att det är fullt rimligt att tala om det som ett sjukdomstillstånd, rent av invalidisering. Det är knappast konstigt att dra på sig psykisk ohälsa efter att ha upplevt stark dödsångest under en så lång tid. Om det här inte är receptet på PTSD så vet jag inte vad som skulle vara det.
Det begränsar sig knappast till de direkt utsatta individerna heller. Jag kan mycket väl föreställa mig att ganska många människor i deras omgivning, inte minst familjemedlemmar, påverkas så starkt att de för resten av sina liv lever väldigt begränsade liv med oro, ångest och rädsla. Det är exempelvis omöjligt att inte känna väldigt starkt med lillasystern som inte kan sluta gråta. Redan nu vet vi att hon långt innan hon blir vuxen, än mindre hunnit lägga det här bakom sig, kommer att behöva se sig över axeln för att GM är där ute någonstans. Sammantaget med att från olika håll få höra och läsa att det bara handlar om upplevd otrygghet och att sådant bara är fånigt så utesluter jag inte alls ett regelrätt sjukdomstillstånd som kan ta många år att ta sig ur.
