Varför gnäller vårdpersonal så mycket?

Du gnäller, vi klagar.. om än för döva öron. Vad jobbar du själv med?

Jag kan inte prata om äldrevården för det har jag ingen erfarenhet från men nog vill politiker komma ut på golvet alltid. Där jag har jobbat har vi snarare fått stoppa dem för att de har velat det för mycket och på så sätt riskerar att störa verksamheten.

Aldrig har ett glashus raserats med sådan kraft.

Och det leder till att folk i privat sektor hela tiden försöker kostnadsminimera, förbättra, och komma med innovationer.

Men detta saknas hos offentlig sektor. Dom kan bli pådyvlade nya krav uppifrån och deras enda respons då är att skrika om mer resurser.
Och dom kan vara hur usla som helst. Kunderna/klienterna kan inte gå till en konkurrent som levererar billigare/bättre.

New public management är en klar förbättring. Inte i det jag talar om men i offentlig sektor i största allmänhet.
Här separeras beställare från utförare. Tidigare kunde beställaren vara inne och godtyckligt mikromanagera utförarna.

Den typen av klara tydliga interface har man i näringslivet också. I vart fall det mer fungerande.


Stämmer dock inte med dessa siffror. Ca 0.9% mellan Sverige och Schweiz:
https://data.worldbank.org/indicator/SH.XPD.CHEX.GD.ZS?locations=SE-CH-NO-DK
Antagligen räknar man på olika sätt. Men här kan vi se historiken.
Skiljer inte så mycket mellan länderna. I andel av BNP vill säga. Sedan kan det ju skilja mycket på andra sätt.

Hört folk klaga på varenda arbetsplats jag varit på så det är ingen skillnad, vårdpersonal är inte sämre än några andra.

Nu kör vi!

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/50A62K/anstallda-i-varden-nar-visiret-kom-pa-blev-allt-svart

Jag tror att folk klagar nästan lika mycket överallt men få andra yrkesgrupper klagar så mycket på sitt jobb när de inte är där. I sociala medier eller till andra.

Det är riktigt. Eftersom offentlig sektor (i det här fallet den regionala sjukvården) inte har något vinstintresse så har den inte heller samma behov av att "kostnadsminimera, förbättra, och komma med innovationer".
Än sen?
Nu menar jag inte att man ska slösa med skattepengar eller inte se över sina kostnader, men uppfyller man lagstiftningen (sitt myndighetsuppdrag) så är det ingen katastrof om man inte är 110% kostnadseffektiv.
Tyvärr tillämpar inte sjukvårdspolitikerna samma filosofi utan där har man velat ha den mest avancerade sjukvården till den lägsta kostnaden vilket i sin tur har lett till en aggressiv centralisering (kvalité före kvantitet).
Man flyttar sonika succesivt över förmågor från mindre akutsjukhus till större regionsjukhus.
Det finns flera problem med den här centraliseringspolitiken.

- Längre resor för patienterna för behandlingar som de kunde ha fått på hemmaplan.
- De allt större regionsjukhusen kan inte svälja lika många patienter som flera mindre sjukhus vilket leder/bidrar till längre vårdköer.
- Försämrar vår sjukvårdsberedskap. Tro det eller ej så är sjukvården en viktig del av vårt totalförsvar och här spelar kvantiteten en viktig roll. Lägger man ner ett mindre sjukhus (gör om den till en stor vårdcentral typ) så försvinner många IVA-platser och sjukhussängar.
Vi hade innan Covid19-krisen lägst antal sängplatser per tusen invånare i hela EU och bland de tio sämsta bland OECD. När Covid19 nådde Sverige och man såg hur den slog i norra Italien så fick man panik och började panikrusta.
Förhoppningsvis har den här farsoten lärt oss att kvantitet är en kvalité i sig.
Se gärna SVT-dokumentären "Den stora sjukhusstriden". https://www.svtplay.se/video/17880031/dokument-inifran-den-stora-sjukhusstriden/dokument-inifran-den-stora-sjukhusstriden-avsnitt-1



Det säger ju sig självt.
Pådyvlar man en myndighet fler arbetsuppgifter utan att ge dem motsvarande budgetökning så blir det problem. Det uppstår en obalans mellan arbetsuppgifter och budget och lösningen på det här blir inte att vifta med något trollspö och hitta någon magisk "effektivisering" utan det blir att skära ner med osthyvel.
Försvarsmakten är ett tragiskt exempel på detta.
Du förstår, ska man verkligen göra nerskärningar på ett smart sätt och effektivisera så kostar det pengar, för det kräver investeringar.
Se bara hur företagen gör när de läcker pengar. De spenderar pengar för att kunna göra nerskärningar, för det är dyrt att skära ner.


Så fan heller! New public management (NPM) är bland den sämsta skiten som har pådyvlats sjukvården.
NPM har starkt bidragit till en ökad byråkratisering av sjukvården i form av icke sjukvårdsrelaterad dokumentation. Detta äter tid och resurser som istället kunde ha gått till riktig sjukvård.
Hela idén med NPM är just detaljstyrning (micromanagement), .d.v.s. man litar inte på medarbetarna eller organisationerna utan det ska dokumenteras vad dem gör.
Populärt inom NPM är att mäta "produktionen". Problemet är att det är svårt att mäta produktionen inom en arbetsintensiv tjänstesektor som sjukvården ändå är (laboratoriemedicin undantaget).
Även om man kan tycka produktionsmätning kan ha ett egenvärde då det ändå ger en fingervisning så blir det fel om det blir ett mål i sig.
Blir det ett eget mål är det bara en tidsfråga innan produktionspersonalen hittar på metoder så de kan överlista systemet så att det åtminstone SER bättre ut på papperet.






Som du skriver så kan man ha räknat annorlunda. Dock är den Schweiziska sjukvården dyrare och en procentenhets skillnad är jävligt mycket i reda pengar.
Schweiz har en större BNP än vi i Sverige och om de dessutom lägger nästan en procentenhet mer av sin BNP på sjukvården (lågt räknat) så blir kontentan att de har en sjukvård som är väsentligt dyrare.

För att få mitt inlägg att bli mer trådrelaterat så kan jag säga att NPM har bidragit till att det gnälls inom sjukvården. Den har inte på något sätt minskat arbetsbördan för sjukvårdspersonalen utan snarare tvärtom ökat den.

Svaret ligger i hur folk som jobbar i vården tar sig dit. I många fall så har undersköterskor, sjuksköterskor och läkare aldrig satt sin fot i det privata näringslivet. De går direkt tilll landstingen och påbörjar sin livslånga anställning. Det ska vara något enklare sommarjobb som ung. Är själv sjuksköterska och jag instämmer i att det gnälls något alldeles fördjävligt om allting. Det är arbetstiderna, lönen, dåliga kaffet, ej reparerade bordet, den trasiga apparaten. Gnäll gnäll gnäll! MEN jag sticker ut hakan och säger att vårdpersonal i Sverige är bortklemade gnällspikar! Effektiviteten i offentlig sektor är ju ett stort skämt. Det händer saker hela tiden men samtidigt händer... Ingenting!

Det finns dock en fördel med detta. Vi som har möjlighet att rodda med fler än två saker samtidigt har en ganska skön tillvaro på sjukhusen runt om i Sverige. Vi framstår också som sk "Högpresterare" fast vi inte gör någon särskilt mycket mer än andra. Ingen som känner igen sig i detta?

Jag blir lite nyfiken på dig och det du skriver. För jag tror nämligen att det gnälls i fikarummet lika mycket på bygget som på sjukhuset. Men jag ser aldrig några snickare eller bilmekaniker eller säljare i mitt flöde i sociala medier som gnäller på sitt jobb. Utan där är det uteslutande vårdpersonal, och ganska många och ganska mycket. Gissar att du också har vårdpersonal i dina flöden. Upplever du samma sak som jag?

Det har att göra med hur mycket sjukvård vi får oss. Ditt "Än sen?" visar att du skiter i det.

Om jag använder dina egna formuleringar så är det ett problem med 10% kostnadseffektivitet. Man får bara hälften så mycket som om det varit 20%.

Som tur är står privat profitjagande sektor (där vinster hamnar på utländska bankonton) för väldigt mycket av sjukvården i praktiken. Det är de som levererar utrustningen.
Och de arbetar med innovationer och förbättringar. Vilket leder till förbättringar av svensk sjukvård.

Men den del som offentlig sektor sköter blir inte bättre och effektivare. Finns inga incitament för det.

Det där är en helt annan diskussion som jag bara kort kommenterar.

Att detta sker är väldigt rationellt och rimligt. Landstingspolitikerna gör rätt.
Eftersom offentlig sektor inte blir effektivare så löser Landstingspolitikerna det med centralisering.

Det är två saker som driver fram det:
* Poolning. Man kan effektivare använda personal och utrustning om de är på samma ställe. Inses lätt att vilka problem som uppstår om folk är överlastade på ett ställe och rullar tummarna en bit därifrån.
* Privat sektor ordnar fram mer och mer avancerad utrustning, som gör att sjukvården kan "bota" mer och mer sjukdomar. Men de är också dyra. Och kan bara köpas i enstaka eller litet antal. Det driver fram centralisering.

Bortsett från detta finns också en global trend mot urbanisering och migration till större och större städer. Det är i storstäderna som tillväxten skapas.

Detta leder som du beskriver till indragen service i obygden. Och det är därför vi ser alla "losers" samlas i loser-partier som Nationella Fronten i Frankrike och SD här i Sverige. De har helt irrationella drömmar. De förordar en slags Nordkorea-politik, men drömmer om att slippa åka tillbaka till 30-talets levnadsstandard.

Att pådyvla offentlig sektor mer arbetsuppgiver är inte att skära ned. Förstår inte hur du kunde komma så fel där.

Men annars är vi överens här. Offentlig sektor har ingen förmåga att bli effektivare. Och när de får mer arbetsuppgifter kan de bara skrika om mer resurser.

I privat sektor är det företag som inte blir effektivare hela tiden utkonkurrerat och aktieägarna förlorar allt. (Finns smärre undantag).

Nej, NPM innebär att rollerna som beställare och utförare separeras. Vilket är helt rätt.
Så gör vi i privat sektor också. Det är väldigt bra. Det blir mycket tydligare vem som äger en viss fråga.

Att det mäts i verksamheten och sker en uppföljning är också positivt och rationellt. Då får man återkoppling från verkligheten, och beställare förstår bättre vad saker kostar.

Givet vad du skriver så har du inte accepterat uppdelningen mellan beställare och utförare.
Utförare talar om för beställaren vad saker kostar. När sedan beställaren beställer så utför man det. Beställaren har sitt beslutsunderlag och det kan innehålla mycket mer information än vad utföraren har.

I grunden handlar det om en uppdelning i ansvar och man vill slippa ifrån godtycke.

Det kan handla om att:
* Sjukvården i Schweiz köper in mer utrustning.
* Folk när de köper sjukförsäkring lägger på extra optioner så som eget rum mm. Dvs service som inte direkt är sjukvårdsrelaterat men som hamnar på det kostnadsstället.

NPM skall inte minska arbetsbördan. Det handlar som jag skrev om en uppdelning i ansvar. Så att rätt personer tar besluten. Det leder till en bättre situation än när politiker tar detaljbeslut om sådant de inte förstår sig på.


Gnället som tråden handlar om har helt andra orsaker.
Och jag håller med om ett av inläggen i början av tråden, som säger att det beror på hög andel lågutbildade kvinnor. (Det tror jag i sig skulle minska ned om man privatiserade).

(Det finns ett inlägg i den här forumsdelen från en person som jobbat i offentlig sektor. Det var både komiskt och deprimerande. Och vad jag förstår en helt korrekt beskrivning av situationen. Ska se om jag hittar igen det).

Yes jag hittade igen inlägget jag tänkt på i förra inlägget.

Detta tål att läsas. (FB) Hur kan man tycka illa om möten på jobbet?

Jag har jobbat i offentlig sektor och de möten vi hade var inte att
leka med. Hade f@@n hellre fått stryk än behöva vara med där.

Folk satt i ring och ältade trams i timmar, utan att komma fram till
något eller bestämma något. Bara ett utdraget känslojoller om vad
olika personer kände om olika saker. I detalj.

Värst var att behöva lyssna på en del av de unga tjejerna och sakta
inse att de faktiskt var helt hjärndöda. Inte ett uns intelligens, förnuft
eller allmänbildning. Bara självupptagenhet och ett behov av att höras...

Sådana möten hade vi flera gånger i veckan och jag såg framför mig
hur skattepengar bara forsade bort till ingen nytta.

Det tog hela min självbehärskning att bara sitta lugnt, slappna av och
sitta av tiden tills det tog slut och man kunde börja jobba igen.

Jag fick koncentrera mig på att jag hade månadslön och att kommunen
var fri att driva sin verksamhet precis som den vill. Men det var både
förnedrande, meningslöst och själadödande. Usch.

Och nu kan vi ställa kontrollfrågan:

Förekommer det gnäll i den organisationen?