Citat:
Ursprungligen postat av
Fot.Noten
Men ta nu och lugna ner dig lite! Ska jag rösta på något jag inte längre tror på? Jimmie har ju blivit rätt skarp i debatter och annat och skött sig bra. Men vad hjälper det. Vi har väl aldrig haft så stor invandring som de fyra senaste åren. Dörrmattepolitiken gillar jag inte heller.
Tacka vet jag Gustav. Han talar klarspråk, man behöver inte undra vad han vill. Gillar honom till tusen
/ Ingrid
Finns ju ingen logik i det du skriver, vilket flashenbacken påtalar. SD har alltid varit tydliga i sin kommunikation. Så även tex. Åkesson och Jomshof. SD har aldrig haft en så stram politik som nu. Inget annat parti har under decennier legat så nära SD som ju(säger inte att de är nära, utan relativt sätt) och aldrig någonsin har så många ledarsidor och opinionsbildare varit så pass tydliga och mer åt SD/M/KD-håll än nu. Går det långsamt för er som vill ha en stramare politik i praktiken? Absolut. Hade SD kunnat agera annorlunda? Knappast. De har gjort vad de lovade väljarna 2010 och tonvis därtill. Och, som sagt, inte minst förflyttningen i sig. Det är knappt kontroversiellt att vara SD:are numera, eller ligga inom den fåran. Det är en enorm enorm förflyttning som SD leget bakom. Det måste ni väl se som tillhör denna politiska ringhörna?
Att känna sig missnöjd och därmed välja AfS saknar exakt all rimlig reson. Att man väljer Afs för att de tex har en migration- och integrationspolitik man gillar, absolut, eller kombinationen av mer höger, visst. Eller swexit, absolut.
Men att få till AfS för att man är missnöjd med SD då är man bara bakom flötet. Till och med mig kan se det, som mer överblickar politiken rent allmänt.
Även om AfS skulle göra allt rätt, och det föreslås faktiskt en hel del konstruktiva idéer i denna tråd(i regel ej från AfS-inbitna..) så pratar vi tidigast valet 2026. På sin höjd ett par handfulla kommuner.
Så vad vill man uppnå om man ser AfS som räddarna för de missnöjda? Man kommer inte uppnå någonting ur det perspektivet. Ser man AfS som ett parti man rent allmänt gillar bättre, absolut, då kan man se sig som nöjd för varje 0.1%. För då är de faktiska resultaten sekundära. Man har hittat hem och ser något långsiktigt.
Tro inte att ett nytt parti, oavsett vilket, kommer göra förändring inom svensk politik inom de närmaste decennierna. Finns tusen skäl till det. Att AfS helt enkelt är dåliga kommunikatörer, osympatiska i sin framförhållning, dålig organisation riks som kommuner, m.m. Mem om vi totalt släpper det och bara tittar brett. Hur många partier har kommit in i Riksdagen, eller åkt ut? Kolla 2014. Vänstervåg. Feminist våg, extremt uppskattad och kompetent(i mångas ögon) partiledare, varenda media med sig, kändisar och ekonomiskt stöd. Det räckte inte för ett inträde i Riksdagen.
SD har, och har haft under många, många år, en kärna i partiledningen som varit oerhört intelligenta och begåvade människor. Man har haft en folkrörelse runt sig. Man har en pressavdelning och en kommunikationsavdelning få partier i Europa kan mäta sig med. Det gäller alltså också svenska partier.
Det är så mycket som måste klaffa för att nå ens små framgångar som 4%(i jämförelse med 20%). Det är inget självspelande piano pga. Att det finns ett latent stöd. Det är det man verkar tro inom AfS-sfären och därför kommer det gå bra och allt kommer lösa sig. Nej, glöm det. Uppoffring, flyt, stöd, 20-talet överbegåvade människor med specialområden inom de områden som krävs(politikutveckling, ideologi, press, kommunikation osv). Då kanske kanske går det vägen.
Man måste tänka om från grunden. I början trodde man att partiledningen, som kom från SDU, skulle räcka. Hyggligt smarta med viss erfarenhet och viss medial uppmärksamhet. Redan där kom första misstaget. Gå på Åkesson och SD, där kom andra. Inte bygga organisation och sikta på fullmäktige i första val, det var det tredje misstaget. Aggressiva talare med fokus på polarisering och därmed uppmärksamhet, det fjärde. Listan är lång. Ni borde lyssna på de som faktiskt lägger fram konstruktiv kritik istället för att attackera. För oss utomstående med objektivitet, är det lätt att se.