Misstänkt vållande till annans död (treårig flicka) Norrköping 2020-01-30, två gripna. Mamman dömd till fängelse.

Nä det behövs sägas, ett äckel!

https://www.expressen.se/nyheter/krim/lilla-hjartats-mamma-far-traffa-sitt-andra-barn/

Det blir bara värre och värre, blev mörkrädd då jag läste Oehmes uttalade.
”Mammans ombud, advokat Per Oehme, riktar skarp kritik mot socialnämndens agerande.
– Det här är i linje med hur socialnämnden i Norrköpings kommun har agerat i ärenden avseende den här personen och de här barnen oavbrutet i flera år”
Har inte Per Oehme någon skam i kroppen?

https://corren.se/bli-prenumerant/artikel/5rezoqzr

Vad gnäller hon här, nu då? Någon östgöte här som kan berätta lite vad det står?

Hon har bett om att få en ny advokat, vilket blev klart igår att hon fått. Nu har hon istället Emelie Righammar.

Men fy fan!
Det är sant att utskottet inte kan besluta om umgängesbegränsning men en sådan borde tagits upp direkt i samband med LVU förhandlingarna.
Jag personligen anser inte att R bör ha npgot umgänge med de andra barnen fören hon kommit till insikt kring sitt missbruk och genomgått behandling. Hon behöver även någon forl av relationsbehandling för att inte hamna i destruktiva relationer igen samt övervakade umgängen under flera år.

Lämnar kvinnan ens drogprover? Eller det kanske hon inte behöver. Hon använde ju inte narkotika när de andra barnen bodde hemma.... 🙄

Ja. Jag tycker verkligen detta är ett ärende som borde tas upp i Högsta domstolen (efter hovrätten förmodligen gjort samma bedömning), så de får se om lagändring eller annan tolkning av lagen finns.
Detta är ett stort hål i den svenska lagstiftningen...

Detta är gammalt (se datum), beslutet är redan överklagat och kommunen har fått rätt. Förhandling om LVU kommer längre fram.

Där gör hon nog ett misstag. Varför var hon inte nöjd med Oehme?

Ju fler misstag hon gör desto bättre tycker jag. Jag tyckte även att det var ett misstag att såga att hon om oehme hade olika åsikter om framställandet om vad som h de under morddagen var ett misstag.

Jag har verkligen hållit mig från att kommentera detta fall, men ditt inlägg får mig att bryta kyskheten:

Jag förstår inte hur det kan komma sig att folk i allmänhet för en så obalanserad bild av händelsen samt ämnet i allmänhet. Ja, det är oerhört tragiskt att det lilla hjärtat i denna saga utsattes för de hemskheter som hon utsattes för, men hon är inte ensam och definitivt inte i majoritet av de årliga dödsfall bland LVU-vårdade barn.

Enligt internationell rätt och svenska lagar har barn rätt till sina biologiska föräldrar. Enligt samma juridiska lagrum har barnet också rätten att skyddas från hemsituationer där det faktiskt förekommer hot mot barnets liv och hälsa. HD har redan yttrat sig om att detta rättsförhållande inte ska påverkas av barnets relation till den familj som är avlönat att ta hand om barnet. När inte fortsatt vård eller skydd behövs skall barnet återgå till sin biologiska familj. I Esmeraldas fall hade rätten faktiskt möjligheten att tillämpa FB 6kap §8, då hon faktiskt var uppväxt i fosterhemmet sedan hon var nyfödd. Men Kammarrätten ansåg inte det vara nödvändigt. Kammarrätten gick på socialtjänstens bristande utredning! Om jag inte missminner mig var det nuvarande socialsekreteraren som från början ansåg att vård inom socialtjänst inte behövdes (kan ha blandat ihop fall här). Kammarrätten gick således på socialtjänstens uttalande.

Sedan anser jag att det föreligger en väldigt skev glorifiering av socialtjänsternas arbete i Sverige. Folk härinne påskyndar skydd mot "olämpliga familjer" i skuggan av ovetskapen om att de flesta onaturliga dödsfall, när det gäller barn av denna typ av behov av skydd, dör i socialtjänstens famn! De dör inom socialtjänstens försorg, ofta 40 mil från de biologiska föräldrarna. De dör ensamma, utan att någon bryr sig.

Sverige har en väldigt diger historia vad det gäller socialtjänsten som institution. Vi har utredning på utredning som påvisar allvarlig vanvård, misshandel, utnyttjande i socialtjänstens försorg. Vi har haft riksdagsbeslut på att flera tusen barnhemsbarn skall få ersättning för sitt lidande i socialtjänstens institutioner (på 70-talet). Vi har i modern tid haft ett dussin mediakända mord, dråp, vållande till annans död och sexuellt utnyttjande i HVB- och fosterhem. Vi har årligen fler än 5 sådana dödsfall per år, som inte kommer upp på ytan, som förblir hemliga under sekretess.

Stundtals kommer fall som Esmeralda fram, de är väldigt få i relation till de fall som finns inom socialtjänsten. De är tragiska, men få!

Ja, Emseralda skulle aldrig ha fått återförenas med sin biologiska familj då det fortfarande förekom ett dysfunktionellt beteende. Jag kan heller inte förstå hur de andra barnen kunde hållas kvar i familjen. Detta är i sig tillägg på den redan dunkla bevisning vi har; att Sveriges socialtjänster erhåller en otrolig inkompetens! Detta på grund av att kommunernas socialnämnder baseras på outbildade fritidspolitiker.

Varför ställer jag fall utanför socialtjänsten mot fall inom socialtjänsten? Jo, för det är en sak att biologiska föräldrar dödar, utnyttjar och lemlästar sina avkommor. Ty det är det som vi skall skydda genom LVU. Det är ett helt annat monster att barn dödas, våldtas, utnyttjas och misshandlas i ett system som enbart har ett uppdrag; att skydda samma barn från just att dödas, våldtas, utnyttjas och misshandlas!

De socialsekreterare som läser det här och som snart kommer att skriva att så inte är fallet, bör omgående läsa era egna utredningar. För vi har som sagt nästan hundra år av misär inom socialtjänstens försorg och mycket av detta är numer offentlig handling utan sekretess, pga 70års-regeln. Bara en enda googling får man upp fler än 6 publika fall där barn har dött i en placering inom socialtjänsten. Detta de närmsta 20 åren. 1 av fallen har till och med blivit föremål för tryckfrihetsbrott och skyddande av politiker.

Istället för att beskylla bio-föräldrarna (som många gånger faktiskt är helt oskyldiga) så kanske vi skall rannsaka vad det är för systematiskt fel vi har inom socialtjänsten. Framförallt nu när vi snart har en Lex Lillja hjärtat som ser ut att förstärka detta systematiska fel genom att stenfästa "barns bästa" och "barns rättigheter" som om dessa två har tagits hänsyn till förut...

Varför människor är intresserade av detta fall är väl, om vi ska vara cyniska, att det rör sig om en blond, söt, liten flicka som de flesta svenskar kan se sina egna barn i. Hon rycks upp från de hon ser som sin familj sedan födseln, i ett jättefint hem för att placeras med två narkomaner hon inte känner och sedan hittas död under en säng invirad i lakan och plast med tydliga tecken på en längre tids vanvård. Räcker det för att förstå?

Nu är inte jag socialsekreterare men det är några saker jag skulle vilja påpeka här. Dels är det så att socialtjänsten inte på något vis förordade att flickan skulle hem, det är flickans ombud som på oklara grunder väljer att byta inställning mellan fallet tas upp efter överklagan i kammarrätten. Tanken var att förflytta vårdnaden men ungefär samtidigt väljer de biologiska föräldrarna att överklaga LVU varför man avvaktar. Kammarrätten går i detta fall emot socialtjänsten. Om allmänheten blir upprörd över detta vari finns obalansen? Att fler barn än henne blir utsatta för våld och hemskheter, vilket jag tror att de flesta faktiskt förstår, förhindrar det att man blir upprörd? Ska vi börja relativisera så bör man väl knappast bry sig alls om barn i Sverige som trots allt har det bättre än mängder med barn runt om i världen som riskerar alltifrån att dö i enkla bristsjukdomar eller krig till att säljas till slaveri eller sexhandel.

Jag håller helt med dig om den svenska socialtjänsten, det räcker inte med socionomer som i ärlighetens namn har en ganska grund utbildning i förhållande till vad de ska arbeta med. Inom socialtjänsten borde finnas både barnpsykologer och jurister mfl. I dagsläget är utredningarna ofta juridiskt undermåliga och godtyckliga och det måste staten börja ta itu med. Det är för viktigt att överlåta till kommunala fritidspolitiker utan kompetens på området, där är vi helt eniga.

Jag har tidigare skrivit i denna tråd just om vad barn i statens försorg kan råka ut för och det är absolut fruktansvärt och självklart är fosterhem inte det ultimata, något annat har ingen påstått. Barn och unga i samhällsvård är en grupp i samhället som har högre förekomst av ogynnsamma händelser tidigt i livet och sämre utfall på lång sikt när det gäller flera viktiga faktorer som utbildning, missbruk, sjukdomar, arbetslöshet med mera. Så långt är vi överens, men mycket av detta går att koppla ihop med erfarenheter innan de blir omhändertagna av samhället. Du kan heller inte jämföra små barn i familjehem med tonåringar på HVB-hem. För övrigt finns gedigen forskning om barn i statens vård och vad som driver de dåliga förutsättningarna och problemen de råkar ut för, korrelation är inte samma sak som kausalitet. Jag vill återigen gärna rekommendera Rikard Tordöns nya avhandling "Health, experienced support and school performance among children in out-of-home-care".

Man måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt, ja barn i statens omsorg ska inte dödas, våldtas, utnyttjas och misshandlas men det utesluter inte att det finns en stor mängd barn som kommer att behöva växa upp med andra än sin familj just för att skydda dem. Det dör trots allt ca 5 barn per år, oftast små barn, som dödas av sina egna föräldrar också.

Det är väl ingen brist att man kan skylla på en som är död!???
Dels med tanke på att det kan vara den avlidne som gjort det och dels då vi har ett system där en tilltalad har rätt att ljuga. Hur svårt kan det vara??