TS, när jag hade ett av mina sämsta uppbrott (hon otrogen) och hon var helt omöjlig att föra en diskussion med utan storgräl (troligen delvis mitt fel pga mina sårade känslor) så insåg jag till slut att hur mycket jag än skriker, svär, förbannar, resonerar, vädjar så kommer jag aldrig att kunna påverka hur mycket av min "sida" som hon väljer att ta in.
-Det blir bara en massa liv till ingen nytta...
Så jag (eftersom jag ändå inte kunde sova en period) satt uppe på nätterna och skrev ner allt jag kände och ville häva ur mig för hand på papper. När jag var klar lät jag de, tror det var 3 tvåsidiga A4

r, på köksbordet när hon skulle komma och hämta grejor medan jag var på jobbet (hon hade då fortfarande nyckel). Senare fick jag kommentaren: "Vad skriver du för löjliga brev då?" -Hon hade läst, hon hade tagit del av vad jag tänkte, tyckte och kände. Huruvida hon tog något till sig kommer jag aldrig veta, men jag har inte haft någon mer kontroll över vad hon tar in även om hon fått det verbalt...
Vad jag vet är att jag fick en kram av henne långt senare vid en annan situation där hon farit illa... Så någon sorts reaktion kanske det gav ändå? Hur som helst, det är inte viktigt.
Men JAG fick ur mig vad jag behövde, fick sagt vad jag ville och kunde börja gå vidare.
Jag tror att dina trådar om "Varför väljer män ditten och datten" här på fb är ett sätt att försöka få någon slags avslut från ett "ex" som konstant låser ihop sig så fort du vill ha något svar.
Du kanske aldrig får några svar. Se till och ös ur dig den skit du behöver på något vis som funkar för dig och gå vidare!
Det är ungefär den slutgiltiga meningen mina svar i alla dina trådar strävar åt.