Den stora, allmänna opinionsundersökningstråden

Det är mycket möjligt att SD blir klart större än M i valet. Men om SD kommer kräva statsministerposten samt en politik genomsyrad av SD:s politik är jag mycket tveksam till om M kommer acceptera att ingå i en sådan regering.

Tvärtom tror jag M kommer kräva statsministerposten samt en M-dominerad politik. Sannolikt kommer de även kräva att SD ställs utanför regeringen som stödparti. De kommer istället erbjuda förhandlingar med SD där de går dem till mötes i många frågor, i synnerhet frågor där de redan ligger nära varandra.

Kommer ett sådant sammarbete fungera bra är det dock möjligt att M kommer överväga att bjuda in SD i regeringen ytterligare en mandatperiod senare. Det må så vara att detta inte är vad SD hoppas på, men frågan är om de har något bättre alternativ för att kunna få något inflytande ö.h.t.? Det är trots allt endast M och KD som är villiga att bedriva något sammarbete ö.h.t. med SD.

Expressen / Sifos senaste mätning över förtroendet för respektive partiledare samt för regeringen. 1455 personer tillfrågades under perioden 3-9 augusti.

Stefan Löfven (S): 39 procent (-8)*
Jonas Sjöstedt (V): 38 procent (0)
Ulf Kristersson (M): 34 procent (-1)
Ebba Busch (KD): 31 procent (-2)
Jimmie Åkesson (SD): 26 procent (-1)
Annie Lööf (C): 25 procent (-2)
Isabella Lövin (MP): 9 procent (-2)
Nyamko Sabuni (L): 8 procent (+1)
Per Bolund (MP): 8 procent (-2)


Förändring mot senaste mätningen juni 2020 inom parantes.
*Statistiskt säkerställd förändring.


Andel som har ganska eller mycket stort förtroende för regeringen.

Totalt: 38 procent (-6)*
Kvinnor: 44 procent (-9)*
Män: 33 procent (-1)


https://www.expressen.se/nyheter/fortroendet-rasar-for-lofven-och-regeringen/

Med det menar du det vanliga hotet att militanta, och våldsbenägna, vänstersympatisörer inte kommer att acceptera resultatet från ett demokratiskt val?

Nej, jag menar att även om Sd får 25% har 75% röstat på andra partier och vill inte ha sd.

Fast det är ju inte (SD) som kommer att få majoritet. Det är ju (M), (KD) och (SD). Det är ju så vår demokrati fungerar.

Det är ju unegfär som att säga att plastpåseskatten är odemokratisk eftersom 96% inte röstade på Sovjet-liberalerna eller att klimathysterin borde läggas ner då 96% heller inte röstade på Miljö-talibanerna.

Precis som 69% inte röstade på S och inte vill ha S som regeringsparti med Löfvén som statminister? 64.59 röstade förresten inte på något av partierna som bildade regering.

Men du kan nästan byta ut M och SD i din text. Det är ömsesidigt. Vilket bättre alternativ har M om SD kräver mer inflytande annars fäller de Kristersson i statsministeromröstningen? SD kommer agera helat annorlunda efter valet 2018 om de är största parti istället för tredje största. M kan ju välja att släppa fram S men svekdebatten kommer bli enorm och M kommer halveras direkt. SD säger bara: "Gå med på våra krav eller vi tar hälften av era väljare i nästa OU". Kristersson kommer få sparken.

Ps. Dessutom hinner mycket ändras hos M tills efter valet. det är exakt 25 månader till valet. Hur lät det från M för 25 månader sedan? Juli 2018? Här är svaret. Om M fortsätter sin omsvängning med samma hastighet så kommer de ingå i regering med SD.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/G1m2qq/kristerssons-attack-pa-sd-sager-horribla-saker


Skönt att det har börjat gå tillbaka till det normala. Hoppas media tvingar Löfven att vara med på någon debatt så rasar han ännu mer.

Ingen vill förhandla med SD. Ingen vill ö.h.t. ens prata med dem. De enda som möjligen öppnat dörren på glänt är M och KD. Alla är beredda att prata, liksom förhandla, med M och KD. Med det inte sagt att M och KD vill göra det, men de kan göra det om de vill, det kan inte SD oavsett om de vill det eller inte.

SD har således inga alternativ, M och KD har det. Däri ligger skillnaden.

Men visst, du får absolut tro att M och KD kommer erbjuda Åkesson statsministerposten och gå dem tillmötes i det mesta i deras politik om du vill, själv tror jag det inte.

(Hot är förresten knappast ett bra utgångsläge för att få till ett samarbete. Snarare precis tvärtom.)

Mja....
Svårigheten med ovanstående renonemang är ju det att Kristersson hade - och har - en oändligt starkare possition i riksdagen än vad Löfven har. Det var ju på intet sätt så att liberalerna och centern ville släppa fram socialdemokratisk regering. Det visade man ju om inte annat än att faktiskt två gånger fälla Löfven som statsminister. Man önskade ha en borglig regering ledd av moderaterna, men skillnaden var att medan Löfven skickligt föhandlade med de andra partierna och var förberedd på situationen, så verkade Kristersson helt överaskad av att alliansen inte fick egen majoritet, och hans förhandlingsförsök har ytterst taffliga. Hade moderaterna haft en skicklig politiker som partiledare, som funnit en lösning på motsättningarna mellan mittenpartierna och SD, så hade Sverige idag haft en regering som avspeglar folkviljan, till skillnad från idag. Om det sedan är brist på fömåga eller vilja hos Kristersson låter jag vara osagt.

Sedan kan man ju fundera på hur man skall välja parti. Skall man titta på parti och valprogram och välja det man tycker är bäst? Eller skall man även väga in huruvida partiet har viljan och förmågan att förverkliga sin politik - att ta politiskt ansvar i regeringsställning helst då? Jag står för den andra uppfattningen, och jag hoppas att så många som möjligt av väljarna gör det också.

Så för att svara på din fråga - moderaterna och krisdemokraterna är oansvariga, ety de vägrade/misslyckades med att bilda regering, och att de inte sedan försökt att påverka minoritetsregeringens politik genom uppgörelser - det hade funnits ytterst goda möjligheter för detta.

Ergo: jag är fortfarande häpen över att M och KD får så stor sympati i oppinionen.

Jag tror att du har rätt i mycket av din analys. Åkesson är kanske den största syltryggen i Svensk politik, och i ett läge med högerblocksmajoritet (SD + M + KD), så är det inte osannolikt att han skulle släppa fram en minoritesregering M+KD helt kravlöst, med hög invandring och genusvansinne som följd.

SD kan helt enkelt inte parlamentarismens ABC; ett "tredjeparti" som eftersträvar inflytande skall inte etablera sig som mops/dörrmatta åt det ena blocket, utan spela ut de stora blocken mot varandra, tills man accepteras som sammarbetspartner.

Att SD är framgångsrika i oppionen beror ju inte på att de varit skickliga politiker, utan snarare på kris innom de övriga partierna.

https://www.expressen.se/nyheter/folkets-harda-dom-mot-politikerna-om-gangvaldet/

Svenskarna har låga förhoppningar om att politiker och myndigheter ska lyckas minska gängvåldet.
I stället tror hela 58 procent att problemen med gängkriminalitet kommer att öka det närmsta året, visar en mätning från Expressen/Sifo.

– Det är rätt anmärkningsvärt, säger Sifos opinionschef Toivo Sjörén.

Rätt tydlig dom ifrån de som frågades ut