Hur långt har ni till er föräldrar?

Jag har planer på att flytta nästa år efter min utbildning, om det blir 10-50 mil från där jag bor idag är oklart.

Mina föräldrar är snart pensionärer och ibland känns det som att jag lämnar dem för evigt, har nu ungefär tre timmar till dem med buss

Min pappa säger att det viktiga är att jag mår bra dit jag flyttar och jag trivs med jobbet och så länge jag kan stanna 1-2 veckor under jul känns det bra för dem

Hur lever ni och är det rätt inställning att tänka så? Vet att det finns personer som bor utomlands så antar att det inte är en big deal för vissa.

Jag och frugan flyttade till andra sidan Sverige så vi har 125 mil till våra päron. Det är lite jobbigt såklart men trivs man på nya den nya orten man flyttar till så är det helt klart värt.

Kör på säger jag, men tänk på att besöka så ofta du kan!

Rätt stor skillnad på 10 mil och 50, 10 mil så kan du hälsa på varje helg, 50 mil så är det inte så ofta man orkar åka och ses.

Har ungefär 50 mil, det blir några dagar på semestern på sommaren, jul och på påsken vi ses.

När man bor långt ifrån familjen får man bygga andra skyddsnät som kan hjälpa en.
Både kompis och arbetskamrater är viktigare skulle jag säga.
För mig är det viktigt att ha ett boende jag trivs med. Kan man lätta åka och hälsa på sina föräldrar som bor i villa, så kan man bor lite sämre.
Men har man inte den möjligheten så kan det vara ett alternativ att betala lite mer på boendet och ha balkong exempelvis och lite större boyta.

Dina föräldrar kan ju även komma till din nya stad och hälsa på.

Jo det är klart man skall göra det varje sommar och jul.

Det kan eventuellt finnas möjlighet att flytta lite närmare dem men handlar mer om att jag skall hitta ett jobb att trivas med. Så det finns möjligheter trotsallt. Men pappa har alltid pratat om att jag bör flytta utomlands.

Jag bor ca 50 mil från mina föräldrar och syskon.

Det tråkiga är att vi har missat varandras vardag, att min släkt inte har kunnat träffa mina barn och bygga en relation till dem, och att jag inte fått den nära relation till mina syskonbarn som jag kunnat få. Jag får ett hugg i hjärtat när jag ser andra barn tillsammans med sina morföräldrar, eller när de på jobbet pratar om sina syskon och syskonbarn som de umgås med varje helg.

SÅ, tänk över ditt val en extra gång och vad det kommer att innebära, går det att göra en likvärdig karriär ca inom en timmes resväg från dina föräldrar? Eller, om du är ensambarn, är det möjligt för dina föräldrar att följa med på flytten? Jag vet de vars föräldrar har sålt huset och flyttat närmare barnet när barnbarnen kommer.

Du är vuxen nu, du måste släppa dina föräldrar. Om du känner dig ensam så ska du snarare fokusera på att skapa en egen familj, inte hänga i dina föräldrars byxben.

Tre timmars resa är ju inte så farligt långt egentligen, har ungefär samma restid hem. Bor lite drygt 30 mil från mina föräldrar och vill iallafall inte flytta längre bort. Snarare så att jag planerar att flytta tillbaka till hemstaden i framtiden så att man kan ses oftare.

När dina päron snart är pensionärer så kan de komma och hälsa på dig ofta! Inte bara en helg, utan fler dagar och då dela vardag ihop med dig ibland. Supermysigt!
En annan sak när de är gamla och skröpliga men det är förhoppningsvis inte ännu på ett bra tag om de är i åldern att de fortfarande arbetar nu.

Jag har inte tillräckligt långt. Ca 4,5mil. Och det är för nära, har en bror väldigt nära och en annan bror samt en syster inom en radie på ca 8km.

Helvetes för nära säger jag. Men som tur är så har vi sagt ungefär ca 4 ord till varandra på ca 5år.

Så jävla skönt. Så släpp sargen pojkjävel och flytta. Du överlever.

Men du är inte din pappa...vad känner du att du vill göra?

Vad får du för examen förresten?

Och hur gammal är du?

Nä precis, pappa lär göra det ofta och kanske bor hos mig en kort stund och göra en weekend.