Misstänkt vållande till annans död (treårig flicka) Norrköping 2020-01-30, två gripna. Mamman dömd till fängelse.

Detta hade aldrig hänt om det gått rätt till i kammarrätten, det är de inblandade där som ska straffas oxå! Och uppföljningen när E får flytta hem kan ju starkt ifrågasättas. Allt du skriver har ju säkerligen hänt, misshandel, vanvård, drogande, daglig psykisk misshandel oxå, och massa annat. Men det går ju inte att leda i bevis. Hon fälls för narkotikabrott, då det faktiskt fanns en del bevis i den frågan. Men det var det lilla i det hela!

Sorry! Du har helt rätt! Jag blandade ihop detta med tiden för själva vårdnadstvisten och Kammarrättens beslut. Men jag förstår ändå inte riktigt hur du menar? Att en person döms för Grovt vållande till annans död efter att ha brustit i sin tillsynsplikt och sitt garantansvar gentemot sitt barnet, är väl i allra högsta grad "Barnkonvention-vänligt"?

När du pratar om avsikt, så är det uppsåt och alltså Mord du vill ha det till? I detta fall skulle det då behöva bevisas att mamman agerat tillsammans och i samförstånd med pappan. Vilket känns otroligt svårt, om inte omöjligt, när man läser domen...
1. Tingsrätten skriver att åklagaren inte kunnat visa att pappan haft uppsåt till Mord på dottern (redan där faller det!)
2. Skulle man ändå kunna bevisa att pappan haft uppsåt till Mord, så är vi ändå inte i mål. Tingsrätten har fastslagit att det INTE är styrkt att mamman varit närvarande vid händelsen när dottern dödades. Man skriver också att det med största sannolikhet varit PAPPAN som varit närvarande när dottern utsattes för våld och drogades ned. Man skriver också att det är PAPPAN som lindat in den döda dottern i tyg och plast och lagt henne under sängen. När man då kollar på begreppet "tillsammans och i samförstånd" blir det väldigt svårt att hitta mammans roll och delaktighet i detta.

Att inte kalla på vård till sitt barn som därefter avlider, är att ta en medveten risk. Ett medvetet risktagande (i kombination med missbruk i detta fall) är att vara grovt oaktsam. Men någon avsikt eller likgiltighet inför att dottern skulle dö, har ju inte för den sakens skull funnits. Som redan nämnts tyder ju mycket på att mamman inte varit närvarande, själv varit drogpåverkad, inte sett vad som hänt och då inte förstått hur illa det var. Man kan också tänka sig att mamman sätter tilltro till pappan, som själv var med vid händelsen - Och om inte han nämner någonting om att det är allvarligt och fara för dotterns liv, så är det nog ingen fara. (Det sista är ur objektiv och juridisk synpunkt. Jag själv tror givetvis att mamman förstått, eller i vart borde förstått hur illa det var med dottern).

En sak till: Bara för att vår diskussion skall bli enklare och jag lättare skall förstå hur du menar, så vore det bra om du inte blandade begreppen "haft avsikt" och "varit likgiltig". Detta eftersom det är två helt olika uppsåt och rekvisit. Uppsåten som finns vid mord är ju "AVSIKTSUPPSÅT", "insiktsuppsåt" och "LIKGILTIGHETSUPPSÅT". Vilket uppsåt är det egentligen du vill ha i detta fallet? :-)

Nej jag tycker att kammarrätten eller social tjänsten ska ställas ansvariga. Jag anser inte heller att tingsrätten dömde felaktigt. De dömde vad lagen tilllät.

Felet är bara föräldrarna!

Jag tycker helt enkelt att 19 månader för att plåga och döda sitt barn är för lite. Och jag önskar att det fanns lagutrymme att döma henne hårdare. För även om hon inte gjort något annat än att titta på, så var hon vårdnadshavare och hon kunde kastat ut Putte, eller tagit Esmeralda och gått. För även om hon påstår att hon inte minns vad hon såg, så är det hennes skyldighet som förälder att se och agera när ens barn far illa.

Jag tänker att jag försökt påvisa att jag tycker att händelserna varit både avsiktliga och likgiltiga.

Min kritik är inte heller riktat mot tingsrättens dom. Jag förstår att det blir juridiskt svårt att döma mamman för mord.

Men jag tycker som sagt att om vårdnadshavare agera så
uppsåtligt, låta henne sova i en skrubb, kalla henne vid öknamn.
avsiktligen ger henne droger
likgiltigt förvägrar henne tröst och struntar i att larma när hon dör.

Bör få mer än 19 månader fängelse, hur i insiktslösa de nu varit.

Men som sagt detta betyder inte att jag inte förstår att tingsrätten fattade en juridisk adekvat dom.

Men rent krasst och rent generellt: Om du vill straffa en person, som inte varit närvarande, inte direkt orsakat döden och/eller inte har förstått hur illa det var, med högsta möjliga straff. Hur skall du då straffa en person som varit närvarande, som orsakat döden och som borde eller har förstått?
Det måste finnas gradskillnader och man måste kunna använda hela straffskalan, utefter allvarlighetsgrad och försvårande/förmildrande omständigheter. (Dock kan jag tycka att man hade kunnat gå något högre i detta fallet).

Jag vet att det ligger på förslag om ett nytt brott med namnet "Synnerligen grovt vållande till annans död", vilket jag absolut inte är emot. Om det dock hade varit möjligt att tillämpa i detta fallet vet jag inte riktigt.

Vad snackar du om? Inte varit närvarande....inte förstått hur illa det var...?

Rebecka var DÄR, hennes egna son A har vittnat om att Rebecka satt vid 19-20 tiden på kvällen med orolig blick i Esmeraldas rum med en rosslande andning. Kvällen hon misstänkt ha varit döende.

Hade hon ringt ambulansen hade Esmeralda överlevt!!

Innan vi börjar diskutera likgiltighetsuppsåt, som är ett väldigt komplicerad och svårtolkat uppsåt, så kan jag börja med att vara tydlig och totalt utesluta avsiktsuppsåt i detta...

Avsiktsuppsåt är direkt uppsåt att döda. Det lättaste exemplet är att X sätter en pistol mot Y:s huvud och skjuter. Då har X skjutit för att döda. Dvs X har haft direkt uppsåt att döda Y.
Detta är helt uteslutet i detta fallet. Eftersom:
1. Hade man haft direkt uppsåt att döda ett 3-årigt barn så hade det funnits 100 mer "effektivare" sätt att göra det på. Detta talar emot en direkt avsikt att döda.

2. Såväl mamman som pappan har varit drogpåverkade under händelsen. Man har haft svårt att komma ihåg/veta vad man gjort och vart man befunnit sig. Detta talar emot en direkt avsikt att döda.

3. Det mesta talar för att vanvård och någon form av våld har pågått mot dottern (och syskonet) under en längre tid och varit en del av vardagen. Detta talar emot en direkt avsikt att döda.

4. Tittar man enskilt på mamman säger Tingsrätten att hon inte varit närvarande när dottern utsatts för våld och drogats ned. Hon har heller inte varit aktiv när det gäller att gömma den döda kroppen. Detta talar emot att mamman haft en direkt avsikt att döda.

5. En anledning som nämnts till att mamman inte larmar är att hon är rädd att förlora vårdnaden om det andra barnet (någonting mamman själv sagt eller en trådsanning??) Hade mamman haft direkt avsikt att döda Esmeralda, så borde ju "risken att bli av med det andra barnet" redan varit kalkylerad och klar, och med andra ord inte varit en risk som avskräckt henne, eftersom dottern di facto dödades. Detta talar emot att mamman haft direkt avsikt att döda dottern.

6. Bara det att åklagarens alternativyrkande är Vållande till annans död talar emot att det funnits en direkt avsikt att döda dottern. För likgiltighetsuppsåt är den lägsta sortens uppsåt och det är DÄR man drar gränsen mot oaktsamhet (dvs Vållande till annans död). Så inte ens åklagaren själv(!) tror att mamman haft ett direkt uppsåt att döda dottern.

Så det enda uppsåtet som SKULLE KUNNA vara aktuellt här är likgiltighetsuppsåt....

Läs domen eller pressmeddelandet på Norrköpings Tingsrätts hemsida

Innan vi börjar diskutera likgiltighetsuppsåt, som är ett väldigt komplicerad och svårtolkat uppsåt, så kan jag börja med att vara tydlig och totalt utesluta avsiktsuppsåt i detta...

Avsiktsuppsåt är direkt uppsåt att döda. Det lättaste exemplet är att X sätter en pistol mot Y:s huvud och skjuter. Då har X skjutit för att döda. Dvs X har haft direkt uppsåt att döda Y.
Detta är helt uteslutet i detta fallet. Eftersom:
1. Hade man haft direkt uppsåt att döda ett 3-årigt barn så hade det funnits 100 mer "effektivare" sätt att göra det på. Detta talar emot en direkt avsikt att döda.

2. Såväl mamman som pappan har varit drogpåverkade under händelsen. Man har haft svårt att komma ihåg/veta vad man gjort och vart man befunnit sig. Detta talar emot en direkt avsikt att döda.

3. Det mesta talar för att vanvård och någon form av våld har pågått mot dottern (och syskonet) under en längre tid och varit en del av vardagen. Detta talar emot en direkt avsikt att döda.

4. Tittar man enskilt på mamman säger Tingsrätten att hon inte varit närvarande när dottern utsatts för våld och drogats ned. Hon har heller inte varit aktiv när det gäller att gömma den döda kroppen. Detta talar emot att mamman haft en direkt avsikt att döda.

5. En anledning som nämnts till att mamman inte larmar är att hon är rädd att förlora vårdnaden om det andra barnet (någonting mamman själv sagt eller en trådsanning??) Hade mamman haft direkt avsikt att döda Esmeralda, så borde ju "risken att bli av med det andra barnet" redan varit kalkylerad och klar, och med andra ord inte varit en risk som avskräckt henne, eftersom dottern di facto dödades. Detta talar emot att mamman haft direkt avsikt att döda dottern.

6. Bara det att åklagarens alternativyrkande är Vållande till annans död talar emot att det funnits en direkt avsikt att döda dottern. För likgiltighetsuppsåt är den lägsta sortens uppsåt och det är DÄR man drar gränsen mot oaktsamhet (dvs Vållande till annans död). Så inte ens åklagaren själv(!) tror att mamman haft ett direkt uppsåt att döda dottern.

Så det enda uppsåtet som SKULLE KUNNA vara aktuellt här är likgiltighetsuppsåt....

Läs domen eller pressmeddelandet på Norrköpings Tingsrätts hemsida