Svenska män har övergivit sina kvinnor!

Förstår betydligt mer än dig hjärtat bara det att det inte finns något att försvara, Sveriges suveränitet är sedan länge försvunnen så du drömmer om en rosa fluffig utopi som aldrig kommer hända och som aldrig har varit verklighet. Vi har världens äldsta riksbank, så något Sverige har inte funnits på 400 år. Kvinnor får man up och sköta sig bättre i så fall för tiden då vuxna män skall ta hand om barn till kvinnor är nämligen för evigt över och det är något bra.

Bebisar är väl söta överlag, svart och vita som får bebis skapar ju supermodeller så vet inte riktigt vad din lilla dröm skall vara bra för och kärlek är väl kärlek, att du vill göra kärleken selektiv visar ju tyvärr bara att du inte förstår kärlek. Märkligt jävla resonemang.

Att rasbastarder feticheras i dagens dekadenta samhälle är givetvis ett problem, och visst finns det en dold agenda bakom detta fenomen, det gör det tveklöst. Det skapar identitetslösa, rotlösa individer som inte hör hemma någon annan stans än i denna "sköna nya värld" där kärleken inte sägs veta några gränser, men i verkligheten blandas bort och späs ut, och tillintetgörs. Väldigt lustigt att du nämner supermodeller och kärlek i samma mening. Ytligheter utan djup eller mening. Det är allt som går att finna hos de lättledda konsumenterna. Det finns en skönhet som går djupare än så, men vill du fortsätta att vada runt i vattenpölar istället för att dyka ned i havet, så är du välkommen att göra det. Men ha då förståelse när jag påpekar att du är ytlig. Du är som en förpackning utan innehåll. Jag hade sannerligen nedgraderat mig om jag köpte dina billiga argument. Väldigt osmakligt. Jag finner det beklagansvärt. Det är inte ens sorgligt, bara tomt, innehållslöst. Det finns så mycket mer i världen som du inte förstår, men din enfaldighet har förblindat dig totalt. Om du inte sett det, så finns det inte. Ursäkta mig min sarkasm, men din intellektuella kapacitet är inte direkt bländande, om vi säger så.

Lycka till med dina framtida relationer med kvinnorna, vilken oerhör charmör du verkar vara. Helt fantastiskt!


Måste verkligen berömma dig för ditt passande användarnamn. Platt. Kunde inte ha sagt det bättre själv.

Ytlighet är att begränsa sin kärlek, att tro att kärleken skulle vara rasligt selektiv är ju fullständigt absurt och ingen som är över 35 och därmed vuxen med ett visst mått av vishet skulle påstå något så dumt. Du är en rädd patetisk rasist som totalt gått bort dig i ditt svammel, du pratar mycket men säger mer eller mindre inget och den faktiska historiska diskussion sprang du direkt ifrån till förmån för dina känslor, intellektuellt sa bull.

Konstigt när man gör trådar men inte vill något med sitt snömos, vissa gillar bara att läsa sin egen text antar jag, weirdo.

Livet har gränser, allt har gränser. Det är mannens jobb att sätta de gränserna. Men den naturliga lagen vill vi tydligen inte befatta oss med längre. Vilket resulterar i att allt rinner ihop till en enda odefinierad sörja. Ja, det äcklar mig. Hur mannen slutat leda kvinnan. Och en sorg att se henne vandra iväg på villovägar och gå vilse, emedan männen smiter ut bakvägen och avsäger sig all form av ansvar. Gränslöshet och ansvarslöshet kan vi ursäkta ett barn för. Hur skulle det se ut om jag som kvinna ursäktade det hos dig? Det skulle innebära att jag ser dig som ett barn. Du verkar ju dock inte ha något att sätta emot. Du skriver trots allt som ett... mycket besynnerligt. Vad vet ett litet barn om kärlek? Men du kan inte skriva som ett barn och i nästa mening titulera dig som vis. Har du hört ordet "pretentiös" innan? Att vara pretentiös är en mental försvarsmekanism, som du använder dig av. Att vara pretentiös är att lägga på den där glansiga ytan, åter igen. Den lurar inte mig. Frågan är om den lurar någon alls... Väldigt beklagansvärt. Du är givetvis välkommen att kalla mig vad du vill. Patetisk och rädd. Vad mer? Har du inget mer att komma med?

Jag lever tillsammans med en kvinna, en riktig sådan! En sådan varelse som ligger i sängen och äter choklad, lite hjälplös och inte alltför skarp. Tänk att jag älskar det hos henne. Skulle aldrig få för mig att be henne gå ut och kriga eller jobba. Nej, hon är förtjusande.


Skulle jag säga detsamma om det gällde en man? Antagligen inte. Det skulle göra mig rasande. Jag bodde tillsammans med en sådan man en kort tid under mina yngre år. Det slutade i misshandel och mordförsök. Tur för mig, att han skämdes för mycket för att gå till polisen. Så går det för fegisar. De utplånar sig själva sakta, utan stolthet.
Kanske är jag mer man än dig? Är det inte ironiskt, så säg?

Det bästa jag hört på länge!!

Allt jag kan säga är: håll hårt i detta! Det låter optimalt för dig. Man kan kanske se er relation som ett slags kärleksförhållande utan fysiska yttringar. Mycket fint.

Ja, jag är lyckligt lottad att ha henne. Hon kommer från en fin familj, hon är beläst inom konst, antikviteter. Hon springer aldrig någonstans. Jag vet alltid vart jag har henne.

Det är väl inte du som ser till att hon aldrig springer någonstans? Som Albertine i På spaning efter den tid som flytt? Nu blir det många homoreferenser här, med Proust och hans (förmodligen) homosexuella älskarinna i böckerna, men det finns ingen baktanke med det. Det låter som du har det du behöver.

Borde inte in- och utvandring stärka människans gener? Kanske är det en tokig kulturmarxistisk tanke?

Homoreferenser passar väl bra denna degenererade vecka, när kollektivtrafiken kör runt med sodomiflaggor och degenererade svenska föräldrar uppmuntrar sina intet ont anande barn lite extra att gå runt och hylla samhällets förfall. Vidrigt är vad det är.

Haha, det tänkte jag fan inte ens på. Det måste vara busschaufförtråden i Politik: inrikes som förde tankarna till Proust, på något sätt. Har faktiskt inte sett en endaste homoflagga själv än så länge.

Till TS: jag vet inte om du trollar, men vi svenska män har inte övergett Sveriges kvinnor! Överallt i detta land juckas det och kommer nya svenskar till världen. Jag har förbarmande med svenska karriärskvinnor och svenska feminister — ha det du med i den svenske mannen, med alla hans brister! Det är vår tid som är ur led. Folket är dock detsamma.

Nej, haha. Skulle hon lyckas ta sig ut skulle hon inte komma särskilt långt ändå.
Vi är inte gay eller något, vi bara bor tillsammans tillfälligt. Ska flytta en trappa ner snart.


Tokigt och kulturmarxistiskt, ja. Inte kul med negrer och babbar som står utanför porten och sprider ghetto-vibbar. Hur skulle det stärka oss som folk menar du? Har du tappat det eller vad är det frågan om?


Ja, det är vidrigt. Gayflaggor överallt. Folk har blivit fullständigt galna.


Det är bara en känsla jag får ibland. Ja, tiderna förändras, men folket består. Så länge inte en alltför stor del av befolkningen väljer att bli gay eller rasblanda, det vill säga. Då är det kört.