Dödligt virus från Kina orsakar panik (SARS-CoV-2, COVID-19)

Carl Lindstrand

Eftersom diskussionen om Sveriges och FHM:s hantering av pandemin gått på tomgång samlar jag här vanliga påståenden från apologeterna för hanteringen och hur jag (som alltså, i likhet med exempelvis Thomas Gür och Olof Ehrenkrona, är kritisk mot hanteringen, inte minst i ljuset av de höga dödstalen relativt grannländerna) bemöter dessa påståenden.
Listan kan göras längre och argumenten på ömse sidor kan utvecklas och förstärkas, men detta utgör ett kondensat av hur jag uppfattar att debatten för närvarande ser ut:
—-
Påstående: Pandemin är inte över. Detta är ett ”maratonlopp” och vi kan inte veta resultatet.
Svar: En sak vet vi: att närmare 6.000 människor har dött i covid-19 i Sverige per juli. Att jämföra med omkring 600 i Danmark och 250 i Norge. Sveriges dödstal per capita är därmed pyramidalt högre än grannländernas.
—-
Påstående: Det gick inte att trycka tillbaka smittan.
Svar: Grannländerna lyckades. Sverige försökte inte ens, då FHM:s utgångspunkt först var att smittan inte skulle komma hit för att sedan övergå till att det var meningslöst att trycka tillbaka den.
—-
Påstående: Våra grannländer kommer att komma ikapp i dödstal.
Svar: Detta är ett extraordinärt påstående som kräver robusta bevis. Det finns ingenting som tyder på detta. Särskilt som våra grannländer bevisligen är kapabla att trycka tillbaka smittan om/när den dyker upp.
—-
Påstående: En total lockdown hade varit skadlig.
Svar: Falsk dikotomi/rävsax. Alternativet till Sveriges slappa hantering var inte en total nedstängning av samhället. Större fokus på smittspårning, isolering och partiella nedstängningar av drabbade områden och relevanta verksamheter i rätt tid kunde ha gjort stor skillnad. Norges nedstängning var inte särdeles drakonisk och redan mot mitten av maj hade smittan tryckts tillbaka och man kunde öppna upp.
—-
Påstående: Det var bättre för ekonomin att göra som Sverige gjorde.
Svar: Det är inte alls givet. Sveriges hantering har lett till stor smittspridning i samhället med ett segare förlopp av epidemin till följd. Det gynnar knappast ekonomin. Vissa branscher, som besöksnäring och gränshandel, drabbas särskilt hårt av att Sverige svartlistas när andra länder öppnar för resor. Sveriges varumärke som ansvarstagande och seriös nation har också tagit stryk.
—-
Påstående: Det är mer relevant att jämföra med hårdare drabbade länder som Belgien och Storbritannien.
Svar: Det är mest relevant att jämföra med Sveriges grannländer eftersom, exempelvis, levnadsmönster, demografi, åldersstruktur, styrelsesätt, kultur och befolkningstäthet (i det sista fallet med undantag för Danmark) är likartade. Det är ju just hur hårt landet drabbats man vill utvärdera och då kan inte detta vara ett urvalskriterium, utan det rimliga är att utgå från länder som hade likartade förutsättningar innan pandemin slog till.
—-
Påstående: Sveriges utgång beror på slumpen.
Svar: ”Slumpen” är ingen förklaringsmodell. Givetvis finns det konkreta skäl till Sveriges katastrofala utveckling jämfört med grannländernas. Med mindre än att annat visas är det rimligt att utgå ifrån att Sveriges slappare hantering är skälet.
—-
Påstående: Sverige fick betydligt mer smitta än grannländerna och fick således en drastisk start.
Svar: Det är ett påstående som måste bevisas. Den data som finns tillgänglig visar tvärtom att exempelvis Norge och Sverige låg jämsides i antal fall i mars. Vidare, om påståendet stämmer: varför vidtog då inte Sverige åtgärder som stod i proportion till den mer drastiska situationen istället för att vara slappare än grannländerna?
—-
Påstående: Sverige har fler invandrare och fler utsatta områden.
Svar: Det är riktigt att Sverige har fler invandrare och betydligt fler utsatta områden (även om sådana också finns i Danmark). Men det är inte någon ursäkt för Sveriges slappa hantering. Tvärtom. Det ankommer på en expertmyndighet som FHM att känna till demografin och samhället och att anpassa epidemibekämpningen därefter.
—-
Påstående: Målet var ju att sjukvården inte skulle bli överbelastad. De som dött skulle ha dött i alla fall.
Svar: Ett cyniskt nonsensresonemang. I det långa loppet är vi alla döda. Med det synsättet vore det alltid meningslöst att försöka rädda liv. Dessutom har nu Sveriges en högre sjukvårdsskuld för annat än covid-19 (nedprioriterade operationer, behandlingar och undersökningar). Bästa sättet att både rädda liv och undvika överbelastning på sjukvården hade varit att försöka trycka tillbaka smittan som i grannländerna.