Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Nej troligen inte. Men en kollega! Blir till att gräva på.

Bobbo och Farbror,

Angående komradio och krypterad kommunikation.

Jag har bl a armens signalistutbildning. Jag har vid upprepade eldöverfallsövningar använt ultrakortvågsradio (Ra 145) och krypterad kommunikation. Den radion är visserligen en halv ryggsäck och väger mer än ett spann vatten.

Ni vill göra gällande att:

1. en rymdnation som Sovjetunionen inte klarade av att krympa ner en komradio till praktiskt fickformat.
2. en rymdnation som Sovjetunionen inte klarade av att få till en dold öronsnäcka (med antingen dold sladd eller sladdlös spelar i sammanhanget ingen roll)
3. Sovjetiska spetsnazsoldater inte klarade av att kommunicera krypterat

Vilket utomordentligt inkompetent dravel!

Vi utgick ALLTID från att vi var iakttagna, såväl från rymden som via pejlning av vår radiokommunikation (som var mycket lättpejlad). Ryssarna visste precis var vi befann oss, trots att vi gjorde så gott vi kunde för att hålla oss dolda och även om vår egen stridsledning inte visste det. Ryska ambassaden skickade t o m ut diplomater i hyrbilar i terrängen för att markera våra tunga förbands positioner. Det var mycket obehagligt och ingick i de ryska försöken att bryta vår motståndsvilja.

Vid fientlig luftlandsättning eller kustinvasion antogs Den lede fi avancera längs oväntade framryckningsvägar, allt för att behålla överraskningsmomentet. Dock fanns som regel bara ett fåtal vägar att välja mellan, åtminstone för lätta mekaniserade förband. Vänlig spaning meddelade ofta i sista stund fiendens vägval, alltid krypterat. Radiotystnad gällde alla stridande dolda förband i fiendens närhet. Det fanns ett antal möjliga framryckningsvägar för fienden, vilka vi numrerade 1, 2 , 3 ,4 ,5 osv. När vänlig span observerar vald framryckningsväg hörs över komradion exempelvis "Schhhhh - - - sch-sch-sch", en lång intryckning av komknappen, ett kort uppehåll följt av tre snabba intryckningar av densamma, en krypterad "morsesignal" som innebär att fienden valt framryckningsväg 3. Fienden vet inte hur signalen, som kan konstrueras på flera sätt (jag ger bara ett enkelt exempel). Nu har vi plötsligt överraskningsmomentet. Fienden, som också uppsnappar brussignalerna men inte vet deras exakta innebörd, har då att välja mellan att antingen avbryta framryckningen eller riskera hamna i bakhåll. Om fienden avstannar har vi lyckats fördröja fiendens framryckning, vilket är en seger i sig, om han fortsätter får han stifta bekantskap med det berömda svenska stålet. Spankollegerna röjer därmed sin position och får snabbt inta ny position ett par hundra meter bort för att inte få en spränggranat, eldgranat eller krypskyttsalva i roten.

Vad har då detta för relevans i förhållande till PM och attentatsmännens sannolika MO?

Klockan tjugoett slår sig statsministerparet ned i biosalongen på Grand. De är övervakade av dold spaning som följt dem från Gamla stan. Attentatsmännen har nu drygt två timmar på sig att planlägga och gruppera. De har mycket god lokalkännedom och har övat på just det här situationen i minst fyra år. De behöver en kvart för att bestämma möjliga hemvägar och vem som ska stå på vilket jaktpass. Det finns bara fyra möjliga hemvägar, vilka numreras 1-4. 1 är med bil, som från bil ska apteras med en magnetmina. 2. är tunnelbana från Rådmansgatan. 3 är Sveavägen söderut och 4. är Holländargatan. Två man bevakar biografentren, "Tensonmannen" och "Bonnlurken", spanare som ska fastställa statsministerparets val av hemväg och KRYPTERAT underrätta övriga medlemmar av attentatsgruppen.

En kvart innan bioförställningen beräknas sluta intar attentatsgruppen dolda ställningar. Statsministerparet väljer hemväg så att det får överraskningsmomentet, då de väljer en oväntad hemväg en sen, blåsig fredagskväll efter löning. Inte de förväntade, hemfärd med bil eller tunnelbana från Rådmansgatan. När makarna passerar Adolf Fredriks Kyrkogata trycker Tensonmannen alternativt Bonnlurken först en gång in komknappen, räknar till tre innan han trycker tre snabba. Alla attentatsgruppsmedlemmar vet nu hur spelplanen ser ut. OP knallar Sveavägen söderut.

OP är en kortväxt man kvällen till ära iförd ryssmössa och har en ännu kortare hustru vid sin sida. De är lysmaskar, lätta att upptäcka. GM in spe, som frpn sin tidigare dolda ställning intagt position i skydd av motljuset från Dekorimas upplysta skyltfönster, blickar norrut på Sveavägen och ser då en liten man iförd stor ryssmössa i sällskap med en ännu kortare kvinna nalkas på Sveavägens östra gångbana. Han drar vapnet, spänner hanen och inväntar makarna. När de passerar går han ljudlöst upp bakom, pang... pang! GM kontrollerar att båda skotten tagit, vilket han tror att de gjort, avlägsnar sig sen i jägarstil österut, trapporna upp till Malmskillnadsgatan och sätter sig i den väntande flyktbilen inom loppet två minuter.

Bobbo och Farbror,

det är ingen ide att ni kör "Jag var minnsann ett högt uppsatt befäl på åttiotalet"- tricket när ni samtidigt uppvisar så uppenbara kunskapsluckor vad avser elementär stridsteknik. Kanske gick ni skribordsvägen? Jag bara gisisar. Men, inte stod ni med kängorna i leran, den saken e klar.

Man kan tycka så.

LJ uppger spontant att mannen han såg springa uppför trapporna bar en blå dunjacka. Alltså långt före han kunde bli påverkad av andra. Vilket inte går ihop med Nieminens fladdrande rock.

LJ vistades på mordplatsen från ungefär 23,30. Alla som då befann sig på mordplatsen hade då möjlighet att studera honom. Och eftersom han hade sällskap av en uniformerad polis så tror jag inte någon missade honom. Där han enligt sig själv lämnade uppgifter till en ljushårig kvinnlig polis.

Nja det var inte det vi fick höra direkt. Krigsspelen såg helt annorlunda ut. En förmodad invasion av Sverige skulle låsa upp enorma resurser för Sovjet och WP. Det handlar om i storleksordningen 5 luftlandsatta divisioner och 500.000 till en miljon soldater mängder av Fartyg och flyg. Att bygga upp en sådan attackstyrka tar månader av förvarning och som sagt visste vi egentligen att situationen redan i slutet av sjuttiotalet var sådan att man kunde förvänta att en stor del av materielen var obrukbar. De ekonomiska problemen var enorma för dem. Även med en sådan massiv attak mot en begränsad del av mellersta och norra Sverige var förutspåelsen att man skulle kunna hålla ut en månad från att slå en kil. Problemet var att krigsspelen var orealistiska. I händelse av en alleuropeisk konflikt skulle det vara resursslöseri att besätta Sverige. Man skulle säkra utfart från Murmansk inte mer. För att förhindra uppmarsch av Nato via Sverige var det därför mera troligt att det skulle hindras via anfall med massförstörelsevapen. En slags brända jordentaktik i baklås.

Det är märkligt med dina militära berättelser från I7. Vi var bara tre personer från I17 på INFKAS och eftersom jag har generationers historik där är det få namn man inte känner generation för generation.

Jag erkänner villigt att jag slarvade med faktakollen, det var så länge sedan jag såg "Pekka"-klippet att jag missminde mig tyvärr om omständigheterna. Men, man kan ju vända på det - om man tror på vittnena A&A så har man väl en kandidat till vem de kan ha stött på. Huruvida AL frekventerade ett gym i Upplands Väsby är dock för mig helt okänt, och jag har väl inte så stor tilltro till äktheten i A&A och deras vittnesmål.

Korrigering i all välmening,

i det första inledande polisförhöret talar LJ visserligen om att GM som en trettiofem till fyrtioårig man iförd mörk jacka, som möjligen kan ha varit en "dunjacka" men inte "blå" utan "mörk". Jag ifrågasätter om den var blå men LJ säger inte "blå", han säger "mörk". Vad han säger i senare förhör är enligt min uppfattning av mindre betydelse då ärendet var mycjet mediat uppmärksammat och media vimlade av GM-beskrivningar.

Dahlsgård, som befinner sig vid LJ uppe på Malmskillnadsgatan och ger det andra GM-signalementet över polisradion och således har fått uppgifterna från LJ, som sett GM snett bakifrån på bara ett tiotal meters håll, beskriver GM som "en äldre man i mörk rock".

I det första GM-signalementet, som lämnas av Winden, som befinner sig på brottsplatsen, beskrivs GM som "en yngre man i blå täckjacka". Windens signalementsuppgifter härrör således från ett vittne på brottsplatsen, sannolikt SE, då Windens chef Gösta Söderström nämner att GM-signalementet lämnades av "Elefanten" (dvs SE) och LP och SE är de enda vittnen som beskriver GM som iförd en "blå täckjacka".

Uppgiften om "blå täckjacka" lämnas, för så vitt jag vet, endast av vittnena LP och SE, inte av LJ eller något annat vittne direkt efter händelserna i de inledande förhören (vilka enigt min och riktiga mordutredares uppfattning bär störst trovärdighet).

Vittnesmålens beskrivning av GM har sen "masserats" av massmedia till att bli andra än de ursprungligen var.

Det innebär med nödvändighet att SE antingen måste ha fått uppgifterna om "Blå täckjacka" från LP, som i inledande målsögarförhör en timme senare beskriver GM som iförd "blå täckjacka" eller att LP och SE helt enkelt förväxlat GM med LJ, som uppträdde synligt för åtminstone SE och kanske även för LP på Luntmakargatan strax efter GM:s viga flykt och som mordkvällen i likhet med många Stockholmare var iförd blå täckjacka (och en käck axelväska med för LJ delvis okänt innehåll).

Oavsett vilket kan man sluta sig till att SE befann sig på mordplatsen efter det att GM flytt.

Ändå får man nog hålla för troligt att nått ljushuvve kommer att hävda - med en dåres envishet - att SE, likt en kvantmekaniknisk kärnpartikel, kan ha befunnit sig på två platser samtidigt alternativt likt trollkarlen Truxa kan ha tankeläst LP på tvåhundra eters håll från trappkrönet vid Malmskillnadsgatan. Att SE helt enkelt är identisk med Stålmannen, då han även kunde byta skepnad från en medelålders fetlagd gubbe med oproportionerligt stort huvud till vig, v-formad atlet med oproportionerligt litet dito, och det med med blixtens hastighet.


Inte heller din uppgift att LJ befann sig på mordplatsen redan klockan tjugotre och trettio stämmer med den tidslinje som lämnas av i dramat medverkande blåljuspersonal. LJ skickas ned till brottsplatsen efter Dahlsgårds GM-signalement, vilket lämnas efter Windens, vilket lämnas klockan tjugotre och trettioett. LJ ledsagas av en poliskvinna ned till brottsplatsen tidigast klockan tjugotre och trettiotvå för vidare förhör.

Nu kan man se hur aktivt Thure Nässen deltog i utredningen av narkotikaspaningen. Han var även med och förhörde Kjell Fernberg.

http://lennartremstam.blogspot.com/2015/06/oxen-vittne-3.html

KF var kompis med Sigge Cedergren. Och ringde honom mordnatten.

Han hade på mordkvällen slölyssnat på polisradion. Där han hört personer som pratat med kodade budskap. Han tolkade det som narkotikaspaning. Som pågick när mordet skedde.

Är det här ifrån Nässen får uppgiften om en pågående spaning när mordet skedde? Eller har han fått mer information från källor vi inte har tillgång till nu?

Frågan är varifrån hans uppgift om spanaren som försvann i förtid kom ifrån initialt. Och att han skulle vara stationerad på Tunnelgatan. Inget av de förhör som nu släppts nämner ens Tunnelgatan.

Om Fernbergs, och Nässens, uppgifter är korrekta så kan det alltså handla om olika spaningar. Alternativt att många ljuger.

Man skall undersöka de som besviligen skulle ha eller kan ha upphållit sig i Området kring tiden för mordet dvs utgå från mordplatsen och undersöka det PU verkar ha slarvat förbi. Där är grunden inte "finskorna" som skall tas med skopor salt. AL är dessutom en mycket märklig polis inblandad med rent kriminella poliser vilket inte gör det mindre intressant att bottna.

Helt uppenbart gliiider de och minns systematiskt inte en hel mängd saker på ett märkligt sätt. I avgörande stycken är de märkligt samstämmiga. Poliser skall väl svara detaljerat och sanningsenligt och inte som buset gör? Att man inte kommer ihåg en så exeptionell kväll är anmärkningsvärt.

Spaningarna som officiellt fanns känner vi med de påstådda privatspaningar och Sb-övande är dolda i skuggorna. Däremot känns det väldigt tydligt att knarkspanarna hittills vad vi sett varit mycket undanglidande vilket indikerar något i sig.

Om vi får fram vapentillgången blir någon förvånad då om det dyker upp 38/357 med lämplig räffling. Vapen som ej provskjutits... Det är väl en lämplig utredningsåtgärd att ha gjort?

Började hösten -1962 (ungefär samtidigt som Länninge).

Vid artikeln polisassistent på VD 1
Befordrad 1982 och överflyttad till Kriminalavdelningen som Kriminalinspektör