Denna kvinnan, Antonie Grahamsdaughter, förefaller ha rasism och särbehandling av amerikas ursprungsbefolkning som sitt ämnesområde. Hon är frilansande journalist inom detta område, och hon förtjänar alltså sitt uppehälle på att skriva om detta. I desperation över den sorgligt magra förekomsten av sådan rasism i Sverige har hon tidigare skrivit svavelosande debattartiklar över Frölunda Indians logotype (en bild av en indianhövding med fjäderplym och krigsmålning), som hon kallar "både rasistisk, hånfull och osmaklig",
https://nanopdf.com/download/antonie-grahamsdaughter-fd-frank-fdd-i-torontokanada_pdf
Så här ser Frölunda Indians logga ut;
https://www.ticketmaster.se/artist/frolunda-indians-biljetter/94573;
att jämföra med en bild av Joe Medicine Crow, en av de sista stora indianhövdingarna:
https://www.npr.org/sections/thetwo-way/2016/04/04/472964660/joseph-medicine-crow-historian-and-last-crow-tribe-war-chief-dies-at-102?t=1595014744621, I sin kraftfulla, vackra utstyrsel, som avbildad alltså kallas "osmaklig" av Antonie Grahamdaughter.
Vi är många, som små läst "Silverpilen", tittat på westernfilmer, och sedan sprungit ut i skogen och lekt cowboys och indianer. Vi upplevde indianerna som starka, vackra, skickliga krigare, ibland grymma, ibland grymt behandlade. Indianer som levde med respekt för och kärlek till naturen, som vi själva älskade. Men aldrig att vi upplevde dem som löjliga eller mindervärdiga. Jag tror det är i ljuset av detta man ska se både Frölunda Indians logga, och kanske också Triumfglass "Sitting Bull", som representant för något starkt, vackert, respektingivande, beundransvärt.
Att den här kvinnans vanföreställningar får ta plats i nyhetsflödet är pinsamt men också skrämmande, ännu värre att Triumfglass ger halvt löfte att plocka bort glassen.