Citat:
Ursprungligen postat av
zapohd
Jag håller helt med dig. För alternativet vore ju värre.
Om den Z hade blivit dömd för vållande till annans död. Då hade ju en svensk domstol dömt en person för ett brott den inte har begått. Z ska dömas för brotten som hon har begått och inget mer.
Sen när det gäller det moraliska så är nog de flest helt överens om att en sådan person som Z ska inte köra bil överhuvudtaget.
Problemet är att det inte är så enkelt. Jag har ett väldigt bra exempel där jag bor på varför inte det resonemanget håller:
- En mindre väg har väjningsplikt mot en större väg
- huvudleden har en hastighetsbegränsning på 70km/h.
- Det är skymd sikt så att de som skall ut från påfarten inte kan köra ut utan att riskera att bli påkörd om bilen som kommer på huvudleden håller 70km/h
För att olyckor inte skall ske så måste även den som kör på huvudleden ta hänsyn till den anslutande vägen. Gör de inte det så bryter även de mot lagen. Här blir i så fall bägge fordonen vållande.
Jag har en till liknande situation där jag bor. En rondell där bilar som kommer från norr inte syns för de som kommer från väster, inte förrän de I praktiken är inne i rondellen. De norrifrån har fri sikt rörande sin väjningsplikt och de kör rakt in med fart. Jag har flera gånger varit nära att bli påkörd i baken när jag kör in i rondellen från väster. Än en gång, det finns ett ansvar även för den som inte har väjningsplikt.
Om vi för tillbaka det till detta fallet så har Z ett ansvar för att belysningen skall vara påslagen, Z har ett ansvar för att bromsa, Z har ett ansvar för att försöka väja, Z har ett ansvar!
Att rätten I Haparanda-fallet hävdar att allt ansvar ligger på den som bryter mot väjningsplikt enr inget prejudikat. Det behövs en dom I HD för det och polisen bör göra en utredning med en kvalitet som kan gå ända dit. Det är åklagarens ansvar att dra ett sådant här fall ända dit.
Man har aldrig företräde i trafiken, man kan däremot ha väjningsplikt.