Dödligt virus från Kina orsakar panik (SARS-CoV-2, COVID-19)

"Vi har i Sverige en väldigt stark och intrimmad smittskyddsorganisation som man inte riktigt har i andra länder... därför har vi en hög beredskap för alla situationer." Så sade Johan Carlson Folkhälsomyndighetens generaldirektör i Ekots lördagsintervju den sjunde mars i år. Den höga beredskapen som Carlson talade om anförde han som den stora skillnaden mellan Sverige och Italien. Drygt fyra månader senare - 13 juli - går FHM:s chefsjurist ut i Dagens Nyheter och säger om deras egen föreskrift om smittspårning enligt Smittskyddslagen: "Det var först nu när vi började titta på den som vi såg att det här går inte. ... Vi har börjat redan nu, men det kommer att ta några månader.... föreskrifterna har levt på i lugn och ro ....Vi trodde först att vi skulle kunna få till nya föreskrifter under sommaren men vi får sätta igång så fort som möjligt under augusti."
1. Johan Carlsons påstående den 7 mars var således direkt osant. Det fanns ingen "stark och intrimmad" smittskyddsorganisation. Det var en potemkinkuliss, inget annat.
2. Att så var fallet måste FHM:s ledning ha förstått redan någon vecka senare, eftersom smittspårningen inställdes med hänvisning till bristande kapacitet att smittspåra.
3. Tydligen prövades inte detta beslut mot vad Smittskyddslagen föreskriver. Där finns nämligen inget undantag som medger att man slutar smittspåra när antalet smittade ökar.
4. Trots att man var medveten om kapacitetsbristen och att smittspårningen skulle upptas när antalet smittade blev färre så försäkrade sig myndigheten inte om att kapaciteten byggdes ut. Efter att under fyra månader underlåtit att se över organisationen påstår man att regelverket är omodernt och inte låter sig ändras med hjälp av någon "quick fix".
5. Sverige har alltså under hela pandemin stått utan en fungerande smittskyddsorganisation!
6. Nu inställer sig ett antal frågor: a) Var Johan Carlson omedveten om detta den 7 mars? b) När fick ledningen kännedom om att regelverket förhindrade smittspårning enligt Smittskyddslagens bestämmelser i kapitel 3? c) Har regeringen känt till att regelverket förhindrade myndigheten att smittspåra? d) Delar regeringen FHM:s bedömning att regelverket utgör ett hinder mot smittspårning? e) Varför togs inte denna fråga upp när riksdagen ombads att precisera Smittskyddslagens bestämmelser, särskilt avseende vad regionerna skulle göra? f) Avser regeringen att informera riksdagens partier om att Sverige saknar en fungerande smittskyddsorganisation? g)Avser regeringen att göra något åt saken? h) Har regeringen förtroende för Folkhälsomyndighetens ledning som först beskriver smittskyddsorganisationen som "väldigt stark och intrimmad" med "hög beredskap" för "alla situationer", men fyra månader senare förklarar att regelverket inte medger en effektiv smittspårning?