Ja, det är obegripligt att en del här är så
förblindade av kärlek till en kvinna de aldrig har
träffat att de inte ens bryr sig om hur dåligt
hennes barn mådde p.g.a. hennes beteende.
Att t.o.m. försvara hennes beteende in
absurdum. Det var inte konstigt att N och E
valde att bo hos pappan. Stackars A som blev
lämnad ensam kvar.
Man skulle ju kunna tro att L skulle ha skärpt
till sig när E flyttade. Men det verkar inte så. På
As födelsedagsfest när hon hade chansen att
prata mef E och försöka ställa allt till rätta så
satt hon istället med sin mobil och dissade
alla. När barnen bad henne.stanna och titta på
mellon så hade hon viktigare saker att göra. H, extradottern, blev så irriterad på henne så att
hon knappt pratade med henne när L senare i
helgen gick förbi Hs föräldrars trädgård.
L borde ha varit extra mån om A så att inte han
också skulle flytta till pappa så fort han var
stor nog att bestämma själv. Men istället så
dumpade hon honom på mormor för att åka
till Norge med en av sina KKs.
Är det normalt beteende av en 45-årig
trebarnsmamma? Vill man inte föregå med
gott exempel för sina barn? Är inte barnen
viktigare än allt annat? Förtjänar inte barnen
att få känna sig viktigare än mammans mobil
och KKs?
Till styrkande av att en alternativ GM kan ha
sett hur L misshandlade barnen psykiskt och
känslomässigt. Kanske även fysiskt? Och att
hon inte ändrade beteende hur många chanser
hon än fick.
N hade precis åkt dit för snatteri. E hade bytt
skola p.g.a. cirkulerande intima bilder. A delade
säng med sin mamma. De barnen mådde inte
bra. Och soc tvingade dem till kontakt med
mamman när de bad om hjälp.
Men de tvingade inte L till kontakt med barnen.
Hon dumpade dem på mormor. Någon
kanske mördade L för att skydda barnen?