Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Jag gick igenom förhören med de tre Skandiavakterna Kohut, Gahn och Olofsson och upprättade ett ungefärligt tidsschema enligt följande:

TIDERNA

16.45-20.45 Anette Kohut och Ann-Sofi Olofsson i receptionen.

20.10 Anna-Lisa Gahn kommer till arbetsplatsen för att jobba nattskiftet till kl 20.45- 08.15. Hon släpper då in Stig Engström genom huvudentrén. Han säger att han varit ute och ätit.

20.45-23 Anette Kohut arbetar åt Henry Olofsson som spelar bridge.

21.00 eller strax efter, Anna-Lisa Gahn går ut på sin rond som avslutas ca 23.30. Ronden börjar på åttonde våningen och sedan fortsätter hon våning för våning ner till receptionen.

22.20-23.20 En larmad dörr på baksidan står öppen men Kohut märker inte/struntar i larmet.

22.30 Anna-Lisa Gahn passerar Stig Engströms dörr på våning 1.

23.00 (cirka) Henry Olofsson kommer till arbetet efter sin bridgekväll. Han vill minnas att han kom till arbetet några minuter efter klockan 23.

23.15 Henry Olofsson börjar arbeta efter att ha bytt om och tagit en kopp kaffe.

23.15-23.20 Henry Olofsson och Anette Kohut samtalar med varandra. Sedan går hon och byter om, kommer tillbaka till receptionen och därefter talar de med varandra ytterligare en stund. Medan de pratar den andra gången kommer Stig Engström till receptionen. Klockan bör då ha varit cirka 23.20.

23.20 Stig Engström i receptionen, talar med Annette Kohut och Henry Olofsson ”ganska mycket” om övertidsarbetet, fjällsemestern mm. Stig Engström kan absolut inte ha kommit till receptionen så tidigt som 23.15 utan snarare cirka 23.20 (eftersom Kohut gått iväg, bytt kläder, återkommit och pratat med Henry Olofsson en stund). Mitt i det andra samtalet kommer Engström.

Kohut säger själv att hon gick och bytte om klockan 23.30. Det stämmer inte alls med Olofssons uppgift. Kohut berättar nämligen att hon talade med Engström. Uppgiften om samtalet kommer alltså inte endast från Henry Olofsson. Stämpelklockan visade att Engström stämplade ut 23.19-23.20. Hur tillförlitlig den stämpelklockan nu egentligen var. Anette Kohuts uppgift om att hon från cirka klockan 23.15 först talade med Olofsson, sedan gick och bytte om, gick tillbaka till receptionen, fortsatte prata med Olofsson innan Engström kommit till receptionen visar att Engström inte på några villkors vis kan ha lämnat Skandia redan klockan 23.19. Här gör alltså Filter/ KP en kraftig felbedömning.

23.21 (ungefär) lämnar Stig Engström byggnaden. Han bör således ha kommit fram till Dekorima cirka 23.21.50 då gärningsmannen befann sig inne på Tunnelgatan och då Anders Björkman stod i porten. Eller troligen ännu lite senare eftersom Anna Hage och Stefan Glantz redan fanns på platsen – om det nu inte istället var den okända killen med den blodiga munnen och den unga flinande tjejen han såg. Hage och Glantz kan inte ha inlett sina livräddningsförsök förrän ca 23.22 eller några sekunder tidigare förutsatt mordtiden 23.21.30.

23.22 Anna-Lisa Gahn stänger den larmande dörren på baksidan. Hon är irriterad över att ingen (Kohut/Olofsson) noterat larmet.

23.30 (eller strax efter) Anette Kohut går mot garaget genom en skjutdörr. Hon ska upp och jobba 08.15 nästa morgon och inser därför att hon inte kan stanna kvar längre på jobbet denna kväll.

23.30-23.35 Anna-Lisa Gahn återvänder till receptionen efter sin rond.

23.35-23.40 Anette Kohut kör sin bil genom garageporten. Henry Olofsson ser det via en tv-monitor i receptionen.

23.40 (eller 1-2 minuter senare) Stig Engström kommer tillbaka till Skandia och är uppskrämd/chockad och talar osammanhängande. Han säger först att han hjälpt till att vända Palmes kropp i framstupa sidoläge. Men när Engström lugnat ner sig verkar det snarare som att han endast varit framme och tittat på kroppen och av ett annat vittne fått veta att det var Palme som var skjuten. Enligt Henry Olofsson verkade Stig Engström mest bekymrad över att han var försenad och att han därför var tvungen att ringa sin fru så fort som möjligt och meddela det.

00.00 Henry Olofsson går ut på sin rondering. Anna-Lisa Gahn ensam i receptionen.

Jag gick igenom förhören med de tre Skandiavakterna Kohut, Gahn och Olofsson och upprättade ett ungefärligt tidsschema enligt följande:

TIDERNA

[...]
23.15 Henry Olofsson börjar arbeta efter att ha bytt om och tagit en kopp kaffe.

23.15-23.20 Henry Olofsson och Anette Kohut samtalar med varandra. Sedan går hon och byter om, kommer tillbaka till receptionen och därefter talar de med varandra ytterligare en stund. Medan de pratar den andra gången kommer Stig Engström till receptionen. Klockan bör då ha varit cirka 23.20.

23.20 Stig Engström i receptionen, talar med Annette Kohut och Henry Olofsson ”ganska mycket” om övertidsarbetet, fjällsemestern mm. Stig Engström kan absolut inte ha kommit till receptionen så tidigt som 23.15 utan snarare cirka 23.20 (eftersom Kohut gått iväg, bytt kläder, återkommit och pratat med Henry Olofsson en stund). Mitt i det andra samtalet kommer Engström.

Kohut säger själv att hon gick och bytte om klockan 23.30. Det stämmer inte alls med Olofssons uppgift. Kohut berättar nämligen att hon talade med Engström. Uppgiften om samtalet kommer alltså inte endast från Henry Olofsson. Stämpelklockan visade att Engström stämplade ut 23.19-23.20. Hur tillförlitlig den stämpelklockan nu egentligen var. Anette Kohuts uppgift om att hon från cirka klockan 23.15 först talade med Olofsson, sedan gick och bytte om, gick tillbaka till receptionen, fortsatte prata med Olofsson innan Engström kommit till receptionen visar att Engström inte på några villkors vis kan ha lämnat Skandia redan klockan 23.19. Här gör alltså Filter/ KP en kraftig felbedömning.

I

https://drive.google.com/file/d/0Bxu...1hM1lZZUU/view
Aftonbladet 19930821

" I flera år har Palmeutredarna granskat den s k Säpomannen utpekad som ledare för den hemliga organisationen Aktionsgruppen arla gryning.

Aftonbladet 19930822

svar till ossmond och på spekulationen kring svagare krutladdning.

Man kan altid krångla till det med resonemang om glappande hylsor och hemgjorda mindre krutblandningar. OP.s obduktionsprotokoll, som visar att OPs stora blodkärl fullkomligt exploderat, talar inte för att det var något fel på kulorna och att det faktiskt var en mycket kraftig krutladdning som användes. Den sk Palmekulans blyisotopblandning kan enligt Biologiska museets expert MÖJLIGEN, INTE SÄKERT identifieras med blyisotopblandningen på OP:s ytterrock. Om det skulle vara identiska blyisotopsammansättningar så bevisar det emellertid föga. Om det är som jag menar samma person som "tillverkat" den dödande frangibla kulan och den kula som hittades sju meter från mordplatsen så kan de ju ha använt samma blysats till båda kulorna. Stockholmspolisens vapentekniker Sonny Björk tvättade kulorna i sprit direkt efter mordet vilket gjorde FBI:s och BKA:s DNA-analyser av kulorna förutsättningslösa.

Visst, walkie-talkie-observationerna kring Sveavägen mordkvällen är både många och skulle kunna avse oförsiktiga medlemmar av attentatsgruppen. Jag har dock ytterligt svårt att tro att en annars till synes ytterst kompetent attentatsgrupp skulle låta sig iakttas fipplandes med walkie-talkies. Jag har en annan teori om WT-iakttagelserna.

Stockholms länspolismästare Hans Holmers tjänstechaufför Rolf Dahlqvist berättade att han vid tjutiden på mordkvällen hade plockat upp Hasse och hans flickvän Åsa i Falun, hade skjutsat dem till Stockholm och sedan skjutsat omkring Hasse i City och därvid flera gånger passerat Sveavägen. Dahlqvist uppgav också att Holmer berättade för honom att Olof Palme var skjuten och att de passerade mordplatsen omkring klockan tjugotree och tjugosju, strax innan uniformerad polis anlände till brttsplatsenplatsen, att Dahlgren erbjöd sig att släppa av Holmer men att denne istället ville åka till en Östermalmsadress för att sedan träffa en kvinna på Norr Mälarstrand och sedan bli avsläppt i Mälarhöjden. Hans Holmer avfärdade uppgifterna och uppgav att han vid den aktuella tidpunkten hade övernattat på ett motorhotell i Borlänge men nattportiern där hade (enligt Sven Aner) inget minne av att en man vid den beskrivningen skulle ha övernattat där, ej heller något kvitto som kunde verifiera Holmers övernattning. Flera av walkie-talkie-männe har identifierats som medlemmar av den så-kallade Baseballigan, ett öknamn på en av Hans Holmers mer hårdföra Gatuvåldsgrupper vid Norrmalms polisdistrikt på åttiotalet. Även andra medlemmar av Holmers entourage uppges ha iakttagits kring mordplatsen vid mordtidpunkten. En av dem är CGÖ, som Holmer senare anlitade för leveranser av specialutrustning till Palmegruppen.

Olof Palme och Hans Holmer hade en nära och förtrolig relation. Det var exempelvis regeringen Palme som utnämnde Hans Holmer till chef för Säkerhetspolisen, Holmer och Ebbe Carlsson, också han en lojal partiarbetare och nära vän till OP, som utredde Sjukhusspionaffären och - inte minst - ledde regeringen Carlssons "hemliga Palmeutredning" av det så-kallade Kurdspåret, den som slutade i den sk Ebbe Carlson-affären osv.

Den nära relationen mellan OP och HH får mig att misstänka att Holmer var chef för OP:s särskilda livvakt och som bevakade OP även denna kväll. Vill minnas att OP enligt LP ringde två samtal innan makarna lämnade bostaden i Gamla Stan för att gå till bion. Det ena samtalet var till partikollegan Sven Aspling, som enligt källor ska ha varit den förste chefen för det så-kallade svenska Stay Behind, d v s Sveriges hemliga motståndsrörelse i händelse av invasion. Det andra samtalet OP ringde var till Säkerhetspolisens livvaktsavdelning men där fick han inget svar. OP var emellertid inte orolig för det och ska ha lugnat LP ungefär med innebörden "det är lugnt". Möjligen hade OP med Aspling ett samtal om den särskilda livvakten under biobesöket och som hämtades ur SB. Därför, menade OP, kunde han röra sig fritt på stan utan att behöva oroa sig för eventuella våldsverkare. Holmers särskilda livvakt kan jag mycket väl tänka skulle kunna ha kunnat använda synlig kommunikationsutrustning, då de egentligen inte behövde oroa sig för att bli upptäckta. Det skulle också förklara varför Palmeutredningen konsekvent avfört alla misstankar mot WT-män, trots flera vittnesiakttagelser och konkreta identifieringar.

Attentatsgruppen är mycket skicklig. Slår till som en blixt från klar himmel. Hemvärnsgubbarna i Holmers livvaktsstyrka spelar här i gärdsgårdsserien och är chanslösa mot professionella underrättelsemän. De slår till lika snabb snabb som de försvinner , och utan att lämna ett användbart spår efter sig. Möjligen utnyttjar de OP:s uttryckliga order till Holmer att respektera OP:s privata sfär, d v s att hemvärnsgubbarna inte får komma närmare än femtio meter. Det är inte lätt att ta en kula för statsministern på det hållet...

Om jag inte missminner mig så inledde Säkerhetspolisen en utredning av Palmemordet på vårkanten åttiosex. Chef för utredningen var kommissarie Walter Kegö. Han och kollegan Barrling bönade och bad i många år om att få bli lösta från tystnadsplikten så att de kunde få berätta för Palmeutredningen vad de kommit fram till. De sa emellertid att mordet är löst, att det utfördes av en attentatsgrupp, att gärningsmannen är identifierad men befinner sig i utlandet, att han är utbildad i Sovjet, att han kom till Sverige sommaren åttiosex med förfalskade passhandlingar och sen arbetade som torped i Stockholms undre värld fram till mordet. Han ska vara skyldig till ytterligare två beställningsmord i Sverige, enligt de fd säkerhetspoliserna. Kegö och Barrling menar också att en rysk ambassadsekreterare vid namn Vladimir Nezjinzkij kan knytas till attentatet, då han på en hemlig bandupptagning dagen före Palmemordet uppgav att han hade kännedom om mordplanerna. Sexton fick Kegö och Barrling regeringens tillstånd att tala med Palmeutredarna men, bara på ett villkor: att tystnadsplikten då övergår till de statstjänstemän som får ta del av utredningsresultatet. Säkerhetspolisens utredningsresultat förblir därmed kvalificerat hemligstämplat i åtminstone ett rejält antal år till.

Enligt Thore Forsberg, vid tidpunkten för Palmemordet chef för SÄPO:s Ryssrotel (avdelning för kontraspionage riktat mot Sovjet) avlyssnades Nezjinzki i sin diplomatbostad då han misstänktes vara Sverigechef för Operation RYaN. Enligt den avhoppade KGB-översten Oleg Gordievskij, som när han hoppade av till väst själv var chef för Operation RYaN i England, var Operation RYaN ett underrättelseförband inrättat av Sovjetledaren Jurij Andropov i två huvudsyften: 1. att uppdaga förberedelser för ett överraskande kärnvapenanfall mot Sovjetunionen samt att 2. i ett ett sådant skymningsläge ta livet av ledande regeringsföreträdare, militära chefer m fl dignitärer och strategiskt och taktisk viktig personal. Det är ingen vågad gissning att OP stod på RYaN:s dödslista och att i så fall mordplaner mot honom hölls ständigt uppdaterade och inövade. Vid tidpunkten för Palmemordet var KGB-generalen Vladimir Krjutsjkov chef för KGB:s Första direktorat (utlandsspionaget), under vilket Operation RYaN sorterade. Det är alltså samme Krjutsjkov som nittioett leder den misslyckade militärkuppen, Augustikuppen mot Olof Palmes nära vän och samarbetspartner i nedrustnings- och reformfrågor Michail Gorbatjov. Samme Krjutsjkov beskyllde senare i ett obevakat ögonblick offentligt också Gorbatjov för "Det sovjetiska imperiets sammanbrott". Det gjorde han för övrigt ju alldeles rätt i. Gorbatjovs politik ledde till Sovjets och Warzawapaktens upplösning och till amerikansk militär världshegemoni. Krjutsjkov blev för övrigt efter nittioett inte helt överraskande en av Vladimir Putins främsta mentorer.

Möjligen kan här också skönjas ett begripligt mordmotiv. Olof Palme arbetade (via Palmekommissionen) för demokrati och nedrustning i Sovjet (bl a via kommissionsmedlemmarna KGB-general Arbatov, GRU-general Milstein och armegeneral Akhromejev). Uppenbarligen lyckades han därvid locka över Michail Gorbatjov till sin sida, då Gorbatjov efter OP:s bortgång ofta talade om Olof Palme (och Den svenska modellen) som sin politiska förebild. Anklagade Krjutsjkov och traditionalisterna i Moskva möjligen Olof Palme i lika hög grad eller kanske i ännu högre grad än de anklagade Gorbatjov för att hota det sovjetiska imperiets fortbestånd? Det är i vart fall ett tillräckligt starkt motiv för KGB-ledningen för att tillgripa en sådan ytterlighetsåtgärd som att ta livet av en annan stats högsta ledare.

Är väl upp till dig? Intervjun innehöll för övrigt intressant information från en av de poliser som stod utredningen närmast. Vilket svin Palme var t.ex. När det gäller Holmér så förstår man nu varför Ebbe fick förstöra så mycket som han gjorde. Båda dog i HIV. Så nån av dem var otrogen...

Jag gick igenom förhören med de tre Skandiavakterna Kohut, Gahn och Olofsson och upprättade ett ungefärligt tidsschema enligt följande:

TIDERNA

16.45-20.45 Anette Kohut och Ann-Sofi Olofsson i receptionen.

20.10 Anna-Lisa Gahn kommer till arbetsplatsen för att jobba nattskiftet till kl 20.45- 08.15. Hon släpper då in Stig Engström genom huvudentrén. Han säger att han varit ute och ätit.

20.45-23 Anette Kohut arbetar åt Henry Olofsson som spelar bridge.

21.00 eller strax efter, Anna-Lisa Gahn går ut på sin rond som avslutas ca 23.30. Ronden börjar på åttonde våningen och sedan fortsätter hon våning för våning ner till receptionen.

22.20-23.20 En larmad dörr på baksidan står öppen men Kohut märker inte/struntar i larmet.

22.30 Anna-Lisa Gahn passerar Stig Engströms dörr på våning 1.

23.00 (cirka) Henry Olofsson kommer till arbetet efter sin bridgekväll. Han vill minnas att han kom till arbetet några minuter efter klockan 23.

23.15 Henry Olofsson börjar arbeta efter att ha bytt om och tagit en kopp kaffe.

23.15-23.20 Henry Olofsson och Anette Kohut samtalar med varandra. Sedan går hon och byter om, kommer tillbaka till receptionen och därefter talar de med varandra ytterligare en stund. Medan de pratar den andra gången kommer Stig Engström till receptionen. Klockan bör då ha varit cirka 23.20.

23.20 Stig Engström i receptionen, talar med Annette Kohut och Henry Olofsson ”ganska mycket” om övertidsarbetet, fjällsemestern mm. Stig Engström kan absolut inte ha kommit till receptionen så tidigt som 23.15 utan snarare cirka 23.20 (eftersom Kohut gått iväg, bytt kläder, återkommit och pratat med Henry Olofsson en stund). Mitt i det andra samtalet kommer Engström.

Kohut säger själv att hon gick och bytte om klockan 23.30. Det stämmer inte alls med Olofssons uppgift. Kohut berättar nämligen att hon talade med Engström. Uppgiften om samtalet kommer alltså inte endast från Henry Olofsson. Stämpelklockan visade att Engström stämplade ut 23.19-23.20. Hur tillförlitlig den stämpelklockan nu egentligen var. Anette Kohuts uppgift om att hon från cirka klockan 23.15 först talade med Olofsson, sedan gick och bytte om, gick tillbaka till receptionen, fortsatte prata med Olofsson innan Engström kommit till receptionen visar att Engström inte på några villkors vis kan ha lämnat Skandia redan klockan 23.19. Här gör alltså Filter/ KP en kraftig felbedömning.

23.21 (ungefär) lämnar Stig Engström byggnaden. Han bör således ha kommit fram till Dekorima cirka 23.21.50 då gärningsmannen befann sig inne på Tunnelgatan och då Anders Björkman stod i porten. Eller troligen ännu lite senare eftersom Anna Hage och Stefan Glantz redan fanns på platsen – om det nu inte istället var den okända killen med den blodiga munnen och den unga flinande tjejen han såg. Hage och Glantz kan inte ha inlett sina livräddningsförsök förrän ca 23.22 eller några sekunder tidigare förutsatt mordtiden 23.21.30.

23.22 Anna-Lisa Gahn stänger den larmande dörren på baksidan. Hon är irriterad över att ingen (Kohut/Olofsson) noterat larmet.

23.30 (eller strax efter) Anette Kohut går mot garaget genom en skjutdörr. Hon ska upp och jobba 08.15 nästa morgon och inser därför att hon inte kan stanna kvar längre på jobbet denna kväll.

23.30-23.35 Anna-Lisa Gahn återvänder till receptionen efter sin rond.

23.35-23.40 Anette Kohut kör sin bil genom garageporten. Henry Olofsson ser det via en tv-monitor i receptionen.

23.40 (eller 1-2 minuter senare) Stig Engström kommer tillbaka till Skandia och är uppskrämd/chockad och talar osammanhängande. Han säger först att han hjälpt till att vända Palmes kropp i framstupa sidoläge. Men när Engström lugnat ner sig verkar det snarare som att han endast varit framme och tittat på kroppen och av ett annat vittne fått veta att det var Palme som var skjuten. Enligt Henry Olofsson verkade Stig Engström mest bekymrad över att han var försenad och att han därför var tvungen att ringa sin fru så fort som möjligt och meddela det.

00.00 Henry Olofsson går ut på sin rondering. Anna-Lisa Gahn ensam i receptionen.

När man referera till långa intervjuer anger vuxna mogna människor var på dessa länkar man hittar informationen. Tex när jag refererade till ett uttalande på pressträffen så angav jag att just det uttalande fanns 18 minuter in.
Skall du bli tagen på allvar av oss andra bör du göra likadant. Information skall vara lätt att tillgå.

En annan reflektion är att dörren verkar vara stängd nästan till exakt det tillfälle då SE kommer tillbaka ...

SE kommer tillbaka ca. 23:40 genom huvudentrén, knackandes på dörren..

Dörren stängdes 23:22
Gahn: "Jag går igenom den dörren och jag hade stängt den, så att det, jag återställde den 23.22."

Lite otydligt av mig, jag menade att differensen mellan att SE kommer till vakterna (strax innan han checkade ut) och att den olarmade dörren stängdes är liten (faktiskt 0) i de tidsangivelser som "Basfakta" angav ...