Citat:
Ursprungligen postat av
aaerlig
En patient kan dra fram hur många studier som helst angående hur bra det är med Lyrica för sin påstådda fibromyalgi eller bensodiazepiner mot sina sömnproblem. Problemet är att läkarkåren har tydliga riktlinjer hur man handlar i olika situationer och att gå utanför dem medför ett ökat ansvar. En specialiserad och erfaren läkare kan möjligen göra en individanpassad bedömning och skippa steg 2 och 3 men en nyexaminerad läkare kommer aldrig att ignorera riktlinjerna och riskera en lex Maria även om de privat kanske själva funderar på huruvida rekommenderade läkemedel x egentligen är sämre än potentiella läkemedel y.
De kommer inte att visa intresse vid ett besök heller. Det är lättare att stå på sig om man inte intresserar sig (speciellt om patienten har en poäng). Att de skulle vara genuint ointresserade är en felbedömning dock, många sitter säkert och söker på just detta efter jobbet. Att inte ge vika inför patienter och gå utanför ramen ingår i utbildningen. Man är till viss (stor) del bunden att följa riktlinjer och rekommendationer som läkare i Sverige.
Ja, en stor del är antagligen pga att läkare är styrda av riktlinjer och skrämda av ev. konsekvenser att gå utanför dessa. Jag jämför med vård i andra länder; drop-in mottagning och 5 minuter, sen är du undersökt, botad och kan gå. Det funkar bättre, för där får folk åtminstone träffa läkare, och om han inte kan något på rak arm så tar han reda på det via wikipedia eller google. De skäms inte för att googla när dom inte vet. Tvärtom visar dom att de tar reda på extra om det man frågar eller söker för. Och det är sällan dom gör fel.
I Sverige skulle många patienter behövt samma alternativ, för väldigt många drar sig för öht träffa lökare pga allt bök det medför.
Att träffa läkare ska bara vara att typ stanna cykeln när man ändå kör förbi, gå in, betala och sen bra liksom. Det behövs inga exakta tider att passas, journalföring, onödig byråkrati m.m. Håll öppet så att folk kan komma och gå vid behov. Tagga ner lite på byråkratin. Och var inte så jäkla skitnödiga med att skriva ut medicin om folk frågar som verkligen vill eller behöver en viss medicin.
Senast ville jag ha metformin av min husläkare i trakten runt Karlstad. Jag berättade varför och visste potentiella biverkningar. Jag sa dessutom att jag gått på det utomlands och att det var lugnt. Men nej, då skulle en massa prover tas innan (som jag dessutom nyss hade tagit just utomlands). Sen kom då till slut svaren dit dom hade skickats. Du har inte diabetes så du behöver inte metformin.
Detta var efter jag förklarat varför jag ville ha den medicinen, och poängterat att det inte var för blodsockret. Vi jobbar inte så här, sa han. Okej, men kan du då rekommendera en vårdcentral som jobbar på ett bättre sätt? Där slutade diskussionen och det blev inget.
