Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Läsarkommentar från Walls blogg. Reservation från mig för eventuella fel.

https://gunnarwall.wordpress.com/2020/06/12/ar-du-saker-pa-att-inte-engstrom-hade-alibi-krister-petersson/#comments

En sammanställning av de 20 vittnen på Tunnelgatan som sett något av gärningsmannen. Lars J inräknad.
Underlaget är de tidigaste förhören. Synpunkter och rättelser tas tacksamt emot.

Anders B: (mörkt rockliknande plagg som gick ner till knäna. Mörkblå stickad mössa som var ihoprullade ett par gånger)
Avstånd ca 6 meter.

Christina W: (mörkt kappliknande plagg)
Avstånd ca 30 meter

Egon E: ( såg en mörk silhuett)
Avstånd ca 70 meter

Hans J: ( mörkt svart kort hår, mörka byxor mörk jacka, troligen barhuvad)
Avstånd ca 15 meter.

Inge M: ( mörk rock längre än jacka, mörk mössa.
Avstånd ca 45 meter

Jan A: (minst knälång mörk ytterrock som fladdrade, förmodligen uppknäppt, svarthårig, barhuvad)
Avstånd ca 25 meter.

Jan N: (Mörkhårig, brun skinnjacka)
Avstånd ca 35 meter

Jan-Åke S ( mörk jacka, snarare midjemodell än trekvartslång, mörkhårig, sannolikt barhuvad, men kan också ha haft en mörk mössa)
Avstånd ca 25 meter.

Leif L: ( mörkhårig, barhuvad, mörka kläder, någon ytterrock som inte gick ända ner till knäna)

Anders D: ( grå herrhatt, gråaktig Ulster med svarta stänk)
Avstånd ca 20 meter

Ann-Charlotte H: ( mörk knälång rock, mörkt rakt kortklippt hår, mörka byxor, har inte uppfattat någon huvudbonad)
Avstånd ca 20 meter

Anna H: ( medelålders, mörk, barhuvad, 3/4 lång rock eller jacka, hon tror inte att han hade något i händerna)
Avstånd ca 25 meter.

Charlotte L: ( mörka kläder från topp till tå, mörk knä/vadlång rock, lite luddig, lodenaktig, uppfattades som knäppt för att den annars borde fladdra mera)
Avstånd ca 20 meter

Christina W: (mörkt kappliknande plagg)
Avstånd ca 30 meter

Egon E: ( såg en mörk silhuett)
Avstånd ca 70 meter

Hans J: ( mörkt svart kort hår, mörka byxor mörk jacka, troligen barhuvad)
Avstånd ca 15 meter.

Inge M: ( mörk rock längre än jacka, mörk mössa.
Avstånd ca 45 meter

Jan A: (minst knälång mörk ytterrock som fladdrade, förmodligen uppknäppt, svarthårig, barhuvad)
Avstånd ca 25 meter.

Jan N: (Mörkhårig, brun skinnjacka)
Avstånd ca 35 meter

Jan-Åke S ( mörk jacka, snarare midjemodell än trekvartslång, mörkhårig, sannolikt barhuvad, men kan också ha haft en mörk mössa)
Avstånd ca 25 meter.

Leif L: ( mörkhårig, barhuvad, mörka kläder, någon ytterrock som inte gick ända ner till knäna)Avstånd ca 25 meter

Lena S: (mörk knälång kappa som fladdrade till)
Avstånd ca 30 meter.

Lisbeth P: ( blå något bullig täckjacka som gick en bit nedanför midjan, mörka troligen grå byxor, mörk men inte på ett sydländsk sätt, håret var mer brunaktigt)
Avstånd ca 5 meter.

Per W: ( mörkt hår troligen barhuvad, men kan haft mössa, mörk kappa, rock eller jacka ungefär knälång)
Avstånd ca 30 meter

Susanne K: (mörka kläder)
Avstånd ca 40 meter.

Susanne L: (mörk halvlång rock)
Avstånd ca 45 meter.

Åke L: ( sett någon springa, men kan inte uppge något signalement)
Avstånd ca 25 meter.

Lars J: ( mörkt jackliknande plagg, något som han tyckte såg ut som en keps på huvudet)

Sammanfattning:

Ett vittne (Lars J) nämner keps, men han är osäker på det.

Två vittnen nämner mössa.

Tre vittnen säger barhuvad men kan möjligen haft mössa.

Tre vittnen säger reservationslöst barhuvad.

Ett vittne nämner herrhatt.

12 nämner rock eller kappa.

5 nämner jacka.

Slutsats:

För att knyta en keps till gärningsmannen måste man alltså sortera bort 19 av 20 vittnen från mordplatsen, kvar blir endast en osäker identifiering av en keps sedd snett bakifrån i den mörka gränden under ett par sekunder, men utan att någon modell på kepsen anges.

Noll av 20 har sett att mannen bar på en handlovsväska.

Är detta vad Krister Petersson menar med att: ”Stig Engströms klädsel stämmer väl överens med flera av vittnenas uppgifter.”



Min kommentar:

Ovanstående uppräkning visar att det med säkerhet är omöjligt att fastställa mördarens klädsel. Den som påstår motsatsen fabulerar. Precis som Krister Petersson.

Man skulle kunna applicera HH:s famösa uttalande på exempelvis Christer Pettersson: Bindgalen tjackpundare tillåts springa runt i Stockholm med magnumpuffra och kan skjuta en statsminister, som i sin tur springer runt utan livvakter, och sedan komma undan lunkande medan 15 vittnen står och glor på.

Eller varför inte på Stig Engström: Timid farbror från Täby hatar en statsminister så mycket att han ikläder sig finaste gåbortkepsen och paradbögslungan och skjuter honom i kallt blod med en magnumpuffra som han bär hölstrad dygnet runt. Vad kan en sådan timid farbror ha varit med om? Vilka trauman bär han på?

Uttalandet måste inte gälla någon sinister och komplicerad internationell sammansvärjning.

Man måste beakta Peterssons utstrålning för att förstå vad som hände, hur denna farsartade antiklimax kunde uppstå. I våras satt han i TV och bredde ut sig med ett självförtroende och en självbild som Elon Musk skulle bli avundsjuk på. Mordet var löst, teknisk bevisning på plats och om några månader kommer min privata show där jag inför svenska folket i livesändning ska få min välförtjänta hjältestatus. Sedan väntar bara att bli adlad av Löfven till af Petersson och posten som landshövding i Stockholm County.

I stället blev det en besynnerlig och förnedrande självspäkelse där Petersson darrande och stammande satt och läste ur en privatspanares bok och presenterade Engströms keps, som möjligen kunde ha blivit iakttagen på brottsplatsen, som enda bevis.

Frågeställning: Vad hände mellan dessa två tillfällen?

Min tro är att Holmer svängde sig med uttryck som han inte senare ville stå för. Och ångrade i KU. Han hade en faiblesse för att framträda i media och vara teatralisk. Vem minns inte hans snurrande med magnumrevolvrar?

Tänk på följande fråga.

Sveriges statsminister hade nyss blivit skjuten. I det läget kontaktar HH Jutterström. För att få sin historia nedtecknad för framtiden. Via journalisten Åsheden. Där man kom överens i Ebbes lägenhet.

Varför tyckte han det var en bra åtgärd?

Bra sammanställning. Går det att säga något om denna variation mellan barhuvad och huvudbonad.
Dvs, kan den variatioinen förklaras genom avstånd till iakttagelsen och en väldigt liten och tunn mössa eller möjligen att GM tog av sig mössan?
Om GM tog av sig mössan borde fler av de som gjort iakttagelse innan en viss tidpunkt säga huvubonad och de efter samma tidpunkt säga barhuvad. Men risk för felaktiga iakttagelser finns ju ändå. Det jag menar är om det finns något mönster i dessa rätt spretiga iakttagelser. Avstånd- eller tid-grupperat?

De fakta som finns redovisade i tråden är följande:

Det ett vittne har svårast för att redovisa efter ett brott är gärningsmannens klädsel. Omvittnat av många. Som poliser, andra personer i rättsväsendet och minnesexperter i rättegångar. Där man efter ett brott lösts utan rimligt tvivel får facit på vad gärningsmannen i verkligen burit.

Ju tidigare ett vittnesmål efter en händelse ges, desto trovärdigare är det. Ju längre tiden går desto tveksammare blir det. ''Som de finska flickorna'' som kom med sin berättelse efter 6 år.

Efter att hovrättens ledamöter i rättegången mot CP besökt mordplatsen kunde man konstatera att det rådde sådana ljusförhållanden där så att det med säkerhet inte gick att se detaljer i ett ansikte. Underförstått. Detsamma gällde klädseln på gärningsmannen. Som kulörer.



När det gäller avstånd och tidsgrupperat har jag aldrig sett någon undersökning som tar upp det du tar upp. Men IM har exempelvis kommenterat det. Han befann sig på för stort avstånd för att kunna se detaljer. Alltså. Ju längre avstånd, desto svårare.

Sammantaget pekar allt mot att vi inte vet hur mördaren var klädd. Den ende som med säkerhet vet är mördaren. Tragiskt men sant.

Med den här spretigheten i vittnesmålen måste långt mer arbete läggas på att objektivt bedöma vilka vittnen som kan ha sett rätt och vilka som har större risk att ha sett fel. Det arbetet måste ske utan att ha som mål att det skall bli en enhetlig vittnesbild sammantaget. Vittnenas förmåga att uppfatta detaljer, deras sinne (stress, chock etc) och minne för detaljer. Situationens förutsättningar vad gäller avstånd, belysning, hinder och skuggor, tidsrymd att uppfatta och andra störningsfaktorer. Hur lång tid det tagit till första vittnesförhöret och om vittnesmålet förändrats i eventuellt senare förhör på ett sådant sätt att trovärdigheten kan rubbas.

Görs den bedömningen först, likt ett poängsystem, så kan sedan vittnesmålen viktas och efter det går det möjligen att se något. Men det kan förstås också bli ingenting, därför att förutsättningarna är för dåliga. Det är väl tyvärr det sannolika.

Bra poänger. Dessvärre finns det ingenting som tyder på att KP har lagt någon möda på detta. När han ''omtolkade'' vittnesmålen från mordplatsen och i dess närhet.

Förtydligar någonsin AD vad han menar med "herrhatt"? Det kan ju vara allt ifrån gubbkeps till plommonstop.

"Herrhatt", oavsett modell, har i alla fall det gemensamt med keps (gubbkeps eller sportkeps) att den har ett brätte.

YN kunde bara skymta hakan på GM när han sprang förbi. Kan det vara för att GM hade hatten/kepsen neddragen med brättet över ansiktet? Ett brätte skuggar dessutom övre delen av ansiktet (det är det den är till för) så gör det svårt att se ansiktet när det bara är gatubelysning som lyser upp.

Jag håller med som princip, och inser att det inte är vad ditt inlägg i huvudsak handlar om, men vill bara peka ut att de finska flickorna faktiskt är ett väldigt trovärdigt vittnesmål. Det stämmer att vittnesmålet inkommer sex år efter mordet men det finns flera detaljer som höjer upp det.

Exempelvis beskriver kvinnorna mannen som iförd en brun skinnjacka. Om man ska dikta ihop en berättelse om gärningsmännen hade man ju sagt mörk rock, eller möjligtvis blå täckjacka som var den då ledande mediabilden. Samma princip gäller för vapnet som kvinnorna beskriver som kortpipigt, återigen tvärtemot den då etablerade (men inte nödvändigtvis korrekta) bilden.

Vidare verkar även andra vittnen ha sett samma man i närområdet, vid en tidpunkt som stämmer med vad kvinnorna uppger. Totalt tre vittnen har alltså sett en man iförd brun skinnjacka med en walkie/talkie, vid samma tidpunkt och på samma plats.


Flickorna verkar inte uppmärksamhetssökande utan är tvärtom motvilliga att dela sin berättelse (framförallt en av dem). Det här är också naturligt agerande för en civilperson, som i den situationen lär vara minst sagt eftertänksam över vad den har blivit inblandad i.

Jag har fortfarande inte kunnat släppa min chock över bland det värsta cirkelresonemang jag hört:

"Med tanke på vad som sedermera händer så säger vi att han måste haft ett vapen i handen aktuell kväll", d.v.s. det som händer är att statsministern skjuts med ett vapen och då måste SE haft det för annars hade han inte kunnat skjuta.

En sak som jag också slagits av är utifrån den beskrivning som har givits gällande SE:s personlighet i form av viss narcissism så om han faktiskt ordnat en stor revolver att bära runt på stan som självförsvar så inbillar jag mig att SE skulle varit sprickfärdig av stolthet över detta och minst visat sin fru, men troligen ett antal andra bekanta. Dock verkar ingen kunna visa att SE ens någonsin hållit i en revolver i något sammanhang.

Herrhatt kan inte vara mössa eller barhuvad. Och en hatt försvårar möjligheten att se hårfärg. Så ser jag på saken. Och att man inte kan se detaljer i ett ansikte beror på att det var för svåra ljusförhållanden. Inget vittne kan lämna en trovärdig beskrivning. Glöm Lisbet i det sammanhanget!

Det som skiljer LJ mot YN är flera saker. Jeppsson visste, eller misstänkte, att mannen som sprang förbi nyss lämnat en brottsplats. Vilket inte YN visste. Så vad var det som fick henne att studera den mannen. Jo, att han sprang.

LJ hävdade några minuter efter mordet att mannen som sprang uppför trapporna bar täck/dunjacka. Vilket KP ''glömde'' att berätta i sin framställning om att SEs klädsel överensstämde med mördarens. Det var kepsen som ''bevisade'' att SE var mördaren. Som dessutom inte kan kopplas samman med en öppen tunn fladdrande rock som YN angav.

LJ hade druckit portvin enligt egen utsago. YN släpade på en svårt berusad person enligt egen utsago. Men hur berusade var dem? Ingen som vet, ingen som vet.