Citat:
Ursprungligen postat av
fruciante
Anledningen till att jag startade tråden var delvis för att jag
undrade över varför jag blev så förbannad över grannens beteende.
Jag tyckte samtidigt att mitt beteende var töntigt/löjligt men
jag tar mina känslor på största allvar även om jag inte kunde sätta fingret
på exakt vad problemet var.
Efter att ha funderat mer ingående nu efter trådstarten så
tror jag mig veta vad min irritation till största del beror på.
Det är så att jag bor i ett område som är ganska scetchy även om
hotelet är riktigt bra, det här gör att det kan vara farligt eller
rättare sagt det Är farligt om man inte vet hur man ska föra sig.
Risken är väldigt stor att man kan bli rånad, lurad, hårt diskriminerad
osv och den risken ökar avsevärt ifall man är utlänning.
Jag har märkt det massvis av gånger att man blir lite småkompis med folk
och sen när dom fått reda på att man är ifrån ett annat land så börjar
dom att behandla en annorlunda till min nackdel och jag känner mig sviken och lurad.
Hatar känslan av att bli diskriminerad. Självklart vet grannen massor av saker om mig
iallafall grundläggande saker som vart jag är ifrån och det här kan göra att
folk i närområdet också börjar få nys om det, sen kan en eventuell ryktesspridning
komma igång och man kan bli ett lätt byte för rån osv. Det hela kan alltså bidra till
fara för mitt liv. Speciellt så hatar jag folk som skvallrar och pratar mycket
när jag är i en sån här situation. Det har hänt mig så många gånger förut.
Och det är alltid samma sak. Diskrimination, diskrimination, diskrimination.
Vi mot dom, vi mot dom, vi mot dom tänk. Jag orkar inte med det, och så fort jag märker av
såna tendenser, när folk börjar fråga för mycket (folk jag inte känner eller folk som
inte har någon intention att bli min vän) som "vart kommer du ifrån? Vad jobbar du med? Vad bor du?"
Osv så väljer jag oftast att kapa av kontakten. Alla människor är absolut inte så här men
många är det och flera av grannens kunder är kvarterets rånare och allt folk som har affärer runt omkring.
Det här är en stor anledning till att jag inte gillar att ha honom tätt inpå mitt liv.
Och nej jag ser honom inte som en pålitlig person, snarare tvärt om.
Om det är till någon tröst så ser det inte så mycket bättre ut i villaområden heller. Jag bor i ett sådant tätbebyggt samhälle och bävar inför varje sommar. För då ska gräsmattan klippas i tid och otid, det ska snickras nästan hela dagarna i diverse hobbygarager, ungarna ska stoja nästan oavbrutet osv. Grannarnas ungar verkar inte kunna leka "normalt" som alla andra barn utan det ska gapskrikas, vrålas, saker ska vältas och deras föräldrar verkar inte bry sig. Påtalas det så är standardsvaret "barn är barn". Jag beskyller inte barnen utan vuxna föräldraidioter som har noll koll på ungarna. Hade en dispyt med en granne för något är sedan då hans ungar väsnades konstant på ett onormalt sätt varje dag, det höll på att spåra ur mellan oss vuxna sedan. Tills han tog sin förnuft till fånga. Men hur som helst, mitt nästa boende kommer förmodligen att vara någånstans ute på vischan där avstånd till närmsta granne kommer att mätas kilometervis. Tyvärr så har situationen med covid-19 stoppat tillfäligt mina säljtankar men så fort marknaden återhämtas ochom den gör det så kommer jag antagligen att förverkliga mina planer. Vissa barnfamiljer är en pest, speciellt familjer med föräldrar vars enda ändamål i livet verkar ha varit att köpa eget boende och sedan sitta hemma dygnet runt, aldrig ha råd att åka någonstans eller betala för ungarnas fritidsaktiviteter så de kan få utlopp för sin energi någon annastans. WT folk som anstränger varje del av sin ekonomi för att kunna skryta framför vänner och släktingar att de har köpt eget boende...