Citat:
Ursprungligen postat av
firebird1974
Kan du förklara för mej varför det enbart sägs positiva saker om en människa som har dött, Jag har varit på en del begravningar i mitt liv och jag har aldrig hört ett enda ont ord har sagts om den avlidne, Tvärtom så pratas det bara om dom positiva sidorna även om den avlidne har knullat runt som en kåt hankatt och blåst flertalet människor på pengar.
Det sanna svaret är att man pratar inte skit om dom avdöda sant eller inte, Det tillhör sunt förnuft och en vanlig hederlig uppfostran att låta nära och kära få behålla sin bild av den avlidne. Och även om dom nära och kära vet vilket svin den avlidne var så är det ingenting man skriver dom på näsan med.
Men är det inte så att de flesta är saknade och någonstans älskade trots sina brister? och därför tänker man på dessa sidor som man saknar och gillade när de dött?
Nog finns det människor som inte har någon enda god sida, men de är säkert inte så många.
I vardagslivet kan saker vara kämpiga ibland, när man ska jämka, samsas och det är inte alltid friktionsfritt. Tjat och bråk.
Men skulle personen plötslig dö, säg hastigt i en bilolycka, i corona, eller i självmord, jag då kommer det som man älskade fram i känslorna!?
Man kan älska någon väldigt mycket, trots alla de dåliga sidorna? Eller hur?
Och ärligt talat, hur perfekt är man själv?
Haha!