Citat:
Ursprungligen postat av
fittfittan
Innan jag började jobba hemifrån i mars så pendlade jag 2h per dag. Det blir en oerhörd skillnad. Skulle lätt gå ner i lön för att slippa det igen.
Det här är något som jag 1) aldrig förstått och 2) förmodligen inte skulle vara ett lika stort problem utan våra extrema bostadspriser?
För det första så fattar jag inte varför någon, någonsin skulle ta ett jobb som innebär så lång pendling men jag inser också att verkligheten kan vara en annan för många än mig själv. Jag personligen bor i Stockholm och har 7 minuter dörr till dörr om jag tar bilen och åker strax efter 9 när trafiken lagt sig. Cirka 15 minuter dörr till dörr annars.
Rimligtvis så flyttar man ju om man får ett nytt jobb långt bort. Nu är ju en del av problemet att Stockholm är en extremt stor stad till ytan men extremt liten till folkmängd, internationellt sett. Dels så har vi en stor segregation mellan svenskar och blattar men också mellan norr och söder, öst och väst. Jag som är uppväxt på den norra sidan av stan skulle ju
aldrig bosätta mig i typ Hägersten, Tumba, etc. på den södra sidan. Inte till något pris och heller ingen av mina vänner. Vi är från norra Stockholm och där stannar vi. Det leder dels till en ovilja att flytta på sig men vi har ju även priserna som gör det till en svårhet.
Jag kan tänka mig att man i många andra städer i världen inte alls tycker det är konstigt att flytta 2-3 mil i någon riktning och att man där inte heller riskerar att göra flera årslöner i förlust vid en ev. flytt. I Sverige är det extremt krångligt att flytta, det ska anlitas mäklare, flyttstäd, flyttfirma, anmälas till Skatteverket, kommunen etc. Väldigt många steg för något som egentligen bara (både fysiskt och psykiskt) borde vara: packa ihop lägenheten/huset, skriv på papper för nytt boende lämna tillbaka nycklarna till värden/lämna nycklar till ny ägare, flytta.