Tanken slog mig, att jag aldrig ställt frågan på flashback. Handlar om en virusinfektion för 2 år sen.
Undrar om någon fler känner igen sig och genomlevt detta?
För 2 år sen i augusti kom en vän från medelhavet upp hit och hostade djupt, inget man tänkte speciellt mycket på då. Vi umgicks i augusti åkte runt i samma bil, han var dock konstant tvungen att bromsa och akut få stopp på bilen för att nästan ramla ut från sätet mitt på landsvägarna för att han "kvävdes". Inget man la stor vikt på mer än "oj är det så pass illa?". Ca 1-2 vecka senare började jag också hosta..
Det pendlade mellan VC och akuten många gånger, dränerad energimässigt totalt, ont i bröstkorgen, gjorde ont att andas, varje gång jag hostade fick jag hålla in revbenen för det kändes som man hade knäckts, ville skrika rakt ut av smärtan, men det var inte ens i närheten av det värsta utan det var "slemmet".
Extremt segt slem stort som 5-kronor i diametern hostade/spydde jag med all kraft upp, höll på att kvävas och svimma av precis varje gång detta kom upp, kämpa ordentligt för att överleva då allt luftflöde totalt blev blockerat i samband med det. Detta slemmet var inget normalt "förkylnings/influensa"slem, aldrig stött på något liknande i mitt liv. Hade helt stopp i andningen konstant pga det, hostade med all kraft för att få ut det varje gång. Det var så segt att om jag lyckades hosta ut det i diskhon så kunde varmt vatten INTE spola ner det...det var som klister som vägrade släppa i diskhon! Vilken jädrans infektion! Fick konstant värma upp halsen för att förenkla upphostningen lite men det hjälpte nog bara marginellt, knappt, käkade allt som gick i form av medicin, hostmedicin, slemlösande som var utskrivet, inget bet. Fick sova sittandes, inte ens då i ett svep, hostade blod, spydde upp maginnehåll till slut för kroppen aktiverar precis allt för att få loss det som "stör" luftflödet fick jag senare höra.
Var tvungen att ha någon som vaktade över mig då jag tydligen enligt dem började skaka kraftigt i hela kroppen i sömnen och hoppade upp till stor andnöd där jag varken kunde dra in luft eller andas ut, panikartad process, där någon ofta behövde slå mig hårt på ryggen osv medan jag stod böjd ner för att få ut det..konstant, dag som natt.. vågade till slut aldrig vara ensam ens ett par minuter.
Man tog prover i hals, inget bakteriellt, inget man kan göra, fick andas in något på plats där, men jag kände att inget där hjälpte. Blev allt svagare och hade inte mer kraft att hosta upp för att öppna upp luftrören. Man körde ner kamera i hals. Röntgade. Inget man kunde förklara mer än att det fanns slem längre ner mot lungorna. Ingen pågående infektion heller kunde man påvisa (??) "Ospecificerat virus" blev slutsatsen.
Muskelreflexer i käken aktiverades titt och tätt med kramp, fick ut muskelavslappnande som hjälpte mot detta, man frågade mig om jag varit utomlands, vilken jag inte hade. Men grannen hade det och vi hade exakt samma symptom och sjukdomsförlopp. Vi sov halvsittande på våra balkonger för vi upplevde att vi inte fick luft inne i lägenheten om nätterna i början alls (ingen av oss har haft det problemet annars före eller efter det). Kippade efter luft båda två trots att syresättningen såg ok ut.
Under perioden kunde man känna sig lite bättre ett tag, sen satte det igång. Samma mönster följde grannen, allt han upplevde upplevde jag ca 1-2 vecka efter. Man kunde känna sig på bättringsvägen för att sedan bli värre igen and on repeat, verkade aldrig ta slut ju.
Detta pågick i 3+ månader (!!), tappade rösten, var länge sjukskriven, kunde inte jobba. La eller satte jag mig ner på soffan kunde jag inte ta mig upp själv, man fick bära upp mig...det var inget man ens skulle önska sin värsta fiende! Fick gå i terapi länge efter för att bearbeta allt, yoga "lära mig att andas" igen osv, psyket hade tagit stryk med denna upplevelsen med.
Inte ens efter 3 månader var man fullt frisk igen utan musklerna höll fortfarande på att repa sig...tog nog fram mot nyår tills man blev fullt rörlig igen utan smärta. Och slemmet minskade successivt efter de 3 månaderna till mer hanterbara mängder (som det annars brukar vara vid förkylning) så man kunde föra ut den via luftrören enklare vid slutet av sjukdomen. Vad i helskotta var detta ens...
Är annars fullt frisk i åldersspannet 30-35, och detta slog totalt ner en totalt, man bröts ner fysiskt och psykiskt och tänkte till slut nästan "kan jag bara inte dö en gång så slipper jag uppleva hur det är att kvävas flera grr om dagen". Tänker herregud om jag fick kämpa så HÅRT för att få luft, hur hade en svagare äldre överlevt detta, förmodligen inte alls. Ingen har hört om något liknande, inte ens 80plussare som varit med om en del, de kände inte heller igen beskrivningen.
Kompisen som hjälpte mig ett par dagar blev inte alls sjuk, mamma däremot blev smittad efter att ha vårdat mig, men det blev inte lika hemskt för henne även om hon tyckte det kändes extremt obehagligt med det sega slemmet som blockerade luftvägarna (varade i ca 2 veckor och lindrigare för henne dock, hon upplevde inte det som en vanlig förkylning/influensa heller).
Undrat lite förskräckt varför jag reagerade så hårt och det enda jag kan komma på är kanske stor mängd viruspartiklar som kan ställa till det (mycket viruspartiklar i bilen vi färdades i).
Är det någon mer som känner igen detta? Någon mer om haft detta sommaren/hösten eller vintern 2018? Eller någon annan gång? Väldigt nyfiken på att höra då jag precis fått veta att en till familj genomgått något liknade samma period, en sak är säker, vill då aldrig vill uppleva detta igen.
Undrar om någon fler känner igen sig och genomlevt detta?
För 2 år sen i augusti kom en vän från medelhavet upp hit och hostade djupt, inget man tänkte speciellt mycket på då. Vi umgicks i augusti åkte runt i samma bil, han var dock konstant tvungen att bromsa och akut få stopp på bilen för att nästan ramla ut från sätet mitt på landsvägarna för att han "kvävdes". Inget man la stor vikt på mer än "oj är det så pass illa?". Ca 1-2 vecka senare började jag också hosta..
Det pendlade mellan VC och akuten många gånger, dränerad energimässigt totalt, ont i bröstkorgen, gjorde ont att andas, varje gång jag hostade fick jag hålla in revbenen för det kändes som man hade knäckts, ville skrika rakt ut av smärtan, men det var inte ens i närheten av det värsta utan det var "slemmet".
Extremt segt slem stort som 5-kronor i diametern hostade/spydde jag med all kraft upp, höll på att kvävas och svimma av precis varje gång detta kom upp, kämpa ordentligt för att överleva då allt luftflöde totalt blev blockerat i samband med det. Detta slemmet var inget normalt "förkylnings/influensa"slem, aldrig stött på något liknande i mitt liv. Hade helt stopp i andningen konstant pga det, hostade med all kraft för att få ut det varje gång. Det var så segt att om jag lyckades hosta ut det i diskhon så kunde varmt vatten INTE spola ner det...det var som klister som vägrade släppa i diskhon! Vilken jädrans infektion! Fick konstant värma upp halsen för att förenkla upphostningen lite men det hjälpte nog bara marginellt, knappt, käkade allt som gick i form av medicin, hostmedicin, slemlösande som var utskrivet, inget bet. Fick sova sittandes, inte ens då i ett svep, hostade blod, spydde upp maginnehåll till slut för kroppen aktiverar precis allt för att få loss det som "stör" luftflödet fick jag senare höra.
Var tvungen att ha någon som vaktade över mig då jag tydligen enligt dem började skaka kraftigt i hela kroppen i sömnen och hoppade upp till stor andnöd där jag varken kunde dra in luft eller andas ut, panikartad process, där någon ofta behövde slå mig hårt på ryggen osv medan jag stod böjd ner för att få ut det..konstant, dag som natt.. vågade till slut aldrig vara ensam ens ett par minuter.
Man tog prover i hals, inget bakteriellt, inget man kan göra, fick andas in något på plats där, men jag kände att inget där hjälpte. Blev allt svagare och hade inte mer kraft att hosta upp för att öppna upp luftrören. Man körde ner kamera i hals. Röntgade. Inget man kunde förklara mer än att det fanns slem längre ner mot lungorna. Ingen pågående infektion heller kunde man påvisa (??) "Ospecificerat virus" blev slutsatsen.
Muskelreflexer i käken aktiverades titt och tätt med kramp, fick ut muskelavslappnande som hjälpte mot detta, man frågade mig om jag varit utomlands, vilken jag inte hade. Men grannen hade det och vi hade exakt samma symptom och sjukdomsförlopp. Vi sov halvsittande på våra balkonger för vi upplevde att vi inte fick luft inne i lägenheten om nätterna i början alls (ingen av oss har haft det problemet annars före eller efter det). Kippade efter luft båda två trots att syresättningen såg ok ut.
Under perioden kunde man känna sig lite bättre ett tag, sen satte det igång. Samma mönster följde grannen, allt han upplevde upplevde jag ca 1-2 vecka efter. Man kunde känna sig på bättringsvägen för att sedan bli värre igen and on repeat, verkade aldrig ta slut ju.
Detta pågick i 3+ månader (!!), tappade rösten, var länge sjukskriven, kunde inte jobba. La eller satte jag mig ner på soffan kunde jag inte ta mig upp själv, man fick bära upp mig...det var inget man ens skulle önska sin värsta fiende! Fick gå i terapi länge efter för att bearbeta allt, yoga "lära mig att andas" igen osv, psyket hade tagit stryk med denna upplevelsen med.
Inte ens efter 3 månader var man fullt frisk igen utan musklerna höll fortfarande på att repa sig...tog nog fram mot nyår tills man blev fullt rörlig igen utan smärta. Och slemmet minskade successivt efter de 3 månaderna till mer hanterbara mängder (som det annars brukar vara vid förkylning) så man kunde föra ut den via luftrören enklare vid slutet av sjukdomen. Vad i helskotta var detta ens...
Är annars fullt frisk i åldersspannet 30-35, och detta slog totalt ner en totalt, man bröts ner fysiskt och psykiskt och tänkte till slut nästan "kan jag bara inte dö en gång så slipper jag uppleva hur det är att kvävas flera grr om dagen". Tänker herregud om jag fick kämpa så HÅRT för att få luft, hur hade en svagare äldre överlevt detta, förmodligen inte alls. Ingen har hört om något liknande, inte ens 80plussare som varit med om en del, de kände inte heller igen beskrivningen.
Kompisen som hjälpte mig ett par dagar blev inte alls sjuk, mamma däremot blev smittad efter att ha vårdat mig, men det blev inte lika hemskt för henne även om hon tyckte det kändes extremt obehagligt med det sega slemmet som blockerade luftvägarna (varade i ca 2 veckor och lindrigare för henne dock, hon upplevde inte det som en vanlig förkylning/influensa heller).
Undrat lite förskräckt varför jag reagerade så hårt och det enda jag kan komma på är kanske stor mängd viruspartiklar som kan ställa till det (mycket viruspartiklar i bilen vi färdades i).
Är det någon mer som känner igen detta? Någon mer om haft detta sommaren/hösten eller vintern 2018? Eller någon annan gång? Väldigt nyfiken på att höra då jag precis fått veta att en till familj genomgått något liknade samma period, en sak är säker, vill då aldrig vill uppleva detta igen.
