Jag jobbar som HR-chef. Ställ era frågor!

Hej Flashback,

Har inte varit medlem på forumet tidigare men läst ibland till och från. Har märkt att det har dykt upp fler trådar där man ffa är arg på/klagar på HR. Vissa saker anser jag vara obefogade, alt. att folk har missförstått yrket, och andra är mer berättigade. Men då det verkar finnas ett intresse och jag jobbar inom HR och har gjort så i några olika roller inom olika organisationer tänkte jag att jag skulle starta en tråd så folk fick fråga av sig lite.

Kort om mig: man, 35-40 år, jobbat med personal och HR i olika former i strax under 10 år. Både mindre och större organisationer, privat- och offentlig sektor. Främst jobbat med rekrytering, som mellanchef (upp till distriktschefsnivå, även om det inte säger så mycket) och senare som HR Business Partner. Nu som HR-chef på ett medelstort företag med en liten HR-avdelning. Ansvarsområden innefattar bl.a. strategiskt HR-arbete, kompetensförsörjning med allt vad det innebär, arbetsmiljö, chefsstöd, förhandling och personalansvar för ett fåtal personer.

Kommer försöka svara på så mycket jag kan utan att riskera att avslöja vem jag är eller känslig information om någon organisation jag har jobbat inom. Ignorerar antagligen vad jag bedömer vara rena trollposter eller otrevligheter utan substans. Lagom med otrevligheter med substans är helt ok. Vet att det finns mycket negativa uppfattningar kring HR varav jag kan hålla med om en del medan andra beror på rena felaktigheter imo.

Vi får se om det finns något intresse, shoot!

vad pratar ni om på olika möten?
är det inte slöseri med tid?

Svårt att svara rakt av på. Tycker själv att väldigt mycket onödig tid kan gå på möten. Vissa möten skulle kunna skippas helt, många möten skulle kunna göras mer effektiva och en del möten är helt nödvändiga. Beror på organisation och möteskultur också. Inom offentlig sektor (min erfarenhet) så var det otroligt mycket möten. Ibland när jag var med via Skype satt jag och jobbade under tiden istället och försökte bara hålla tillräckligt med koll på mötet för att kunna svara på det jag behövde.

I nuvarande roll är det mycket möten med ägaren, som är min närmsta chef, samt med linjecheferna. Ägaren blir jag nästan mer ett bollplank för så de mötena upplever jag ofta som väldigt oorganiserade, men de är tydligen viktiga för honom. Med cheferna var det också rätt dåligt uppstyrt i början. Där gör jag vad jag kan för att effektivisera. Det har iaf blivit bättre

Vill du ge några exempel på: "kompetensförsörjning med allt vad det innebär"?

Är du anställd av bolaget eller är du egenföretagare som hyrs in som resurs.

Vad är det mest förvånande du stött på i samband med vetting av kandidater?

Hur ofta blir HRs förslag på åtgärder mot anställda som misskött sig (t.ex. skriftlig varning eller uppsägning) ignorerade av linjechefer?

Rekrytering, utveckling av personal (introduktion, utbildning och annan kompetensutveckling), behålla de som är duktiga samt avveckling av de som av olika anledningar inte fungerar.

Jobbar inom en bransch där det är ganska lätt att få tag på lågutbildad personal men där de med spetskompetens är en bristvara.

Tack för snabbt svar!
En liten följdfråga angående annan kompetensutveckling. Ingår där även hbtq certifiering och andra kurser som många kan anse som onödigt trams?

Anställd.


Du menar när jag gjort en bakgrundscheck på kandidater? Blev ganska förvånad över en tjej som sökt jobb (receptionist) och var någon slags porrstjärna på fritiden. Ha era sociala medier inställda på "privat" säger jag bara, haha. Annars är det väl mest från referenstagning. Kandidater jag tyckt verkat vettiga under intervju där referenterna sagt rakt ut anställ INTE, han/hon har bråkat med alla/supit/förstört däcken på chefens bil osv.

Jag har varit chefsstöd till ett 50-tal chefer. Är både jag och chefen vettiga kan vi diskutera oss fram till gemensamma lösningar och då blir det inte frågan om "min åtgärd" eller "ignorerat av chefen". Men visst, det händer både att cheferna vill att jag ska bestämma samt att de inte alls vill gå på vad jag tycker. I slutändan är det (oftast) deras beslut.

Aldrig någonstans där jag har jobbat. Däremot är ju diskriminerings- och likabehandlingspolicy ett måste

Har du upplevt reella förändringar på arbetsplatser när ni under längre tid arbetat kring diskriminerings- och likabehandlingspolicy?

Edit: förtydligande

Hej!
Detta är kanske en lite specifik fråga utifrån min erfarenhet.

För några år sedan fick jag en befordran på mitt företag, ett stort svenskt industriföretag där jag jobbar som ingenjör. Jag blev då lovad en löneförhöjning av min chef, som även fick den godkänd av sin chef. Till saken hör att jag hade en ganska låg lön före min befordran (och naturligtvis ännu mer för låg efter), jämfört med marknadslön och företagets egna siffror, en löneskillnad på över 5000:-/månad.

Resultatet blev nej. HR tyckte att jag hade rätt lön, så de godkände inte mer än en ytterst liten del av det som min chef och hans chef hade kommit överens om. Åren därefter var det på samma sätt när min lön försökte höjas mer än minimum i kollektivavtalet, HR säger blankt nej.

Kontentan blir lite att det är HR som jag borde löneförhandla med och inte min chef.

Min fråga är om det är vanligt att HR går in och styr lönerna så hårt på individnivå och att de har makten att göra det?