Kan självmord vara filosofiskt försvarbart pga. mognad och insikt?

Gud eller gudar har aldrig funnits. All religion är uppfunnen av människan och är rakt igenom falsk. Detta är så uppenbart att det aldrig mer behöver diskuteras.
Universum uppstod för att sannolikheten var större än noll. Frågor om varför det var så i en oändlig tomhet av ingenting är överflödiga. I evigheten kan och måste förr eller senare allting hända. Av samma anledning har och kommer oändligt många universum alltid fortsätta att uppstå och finnas.
Vissa av dessa parallella och eller "framtida" universum kommer att, ner till minsta möjliga fysikaliska nivå, vara identiskt lika med vårt nuvarande. Vår historia, alla atomer och allt övrigt kommer vara likadant och "konfigurerat" exakt som nu, bl.a. i våra kroppar och hjärnor. Vi kommer därför att tänka, känna och göra likadant som nu.
Vårt subjektiva medvetande kommer tillhöra våra kopior. Vi kommer inte minnas att vi existerat förut, precis som vi inte gör nu.
Libertariansk fri vilja finns inte. Det är en omöjlighet. "Compatibilism" är bara ett tröstord för samma sak. Vårt medvetna jag bestämmer ingenting, inte heller våra hjärnor, då dom i varje given situation, slumpen inräknad, bara har ett enda val, och hade valt samma i alla andra likadana situationer.

Liv uppstod av en slump men är inget särskilt jämfört med ett träd, en flod eller en sten. Det är bara vi som tror och känner så. Evolutionen drev oss dit, och med främst piska hit vi är idag som människor som börjat förstå oss själva och att vi inte har någon roll att fylla i ett evigt kosmos utan mening. Evolutionen har gjort att summan av alla negativa upplevelser överstiger summan av alla positiva, annars hade vi inte överlevt som art och släkte. Vi hade inget val.
Medvetandet är ett epifenomen av hjärnaktivitet. Utan hjärnaktivitet inget medvetande. Ur människans subjektivitet är det enligt många fantastiskt då medvetandet är allt vi upplevt och allt vi någonsin kommer att uppleva, men objektivt sett från ett lite vidare perspektiv är det ett patetiskt obetydligt ingenting.
Medvetandet "kostar" inget evolutionärt att hålla aktivt. Det bestämmer ingenting. Medvetande är bara som en film som spelas upp framför våra ögon och i våra hjärnor, ingenting mer än så. Även om det känns så.
Så här går vi på en snurrande boll av en slump i en evig cykel som mekaniska köttslavar under samma naturlagar som även all annan materia lyder under, utan fri vilja och mest i lidande utan att ha möjlighet att gå utanför oss själva och inse just det.

Med fakta i sinnet, är det då inte logiskt och rationellt att röka metamfetamin och crack-kokain på dagarna och heroin, pregabalin och bensodiazepin på kvällarna för att somna ljuvt, och fortsätta så länge det håller, för att sedan snabbt och smärtfritt skjuta sig för pressa ut all möjlig vällust, njutning och lycka ur livet för att sedan lämna det bakom sig till sitt öde?
Är det vanligt att folk tar självmord på logiska och rationella grunder, liknande dessa beskrivna här, eller sker det oftast pga naivitet och eller impulsivitet ..?
Kan självmord vara filosofiskt försvarbart pga mognad och insikt?
För övrigt, vad tycker ni om mina filosofiska insikter om varför vi finns och vad som väntar efter döden? Hur sannolikt är det att jag har rätt?

TS. Om fårskocken till majoriteten utav människor i detta kvävande kollektiv till Jonestown-samhälle får dig att må dåligt ibland tycker jag du ska ha dessa kloka ord i åtanke:

People are wonderful. I love individuals. I hate groups of people. I hate a group of people with a 'common purpose'. 'Cause pretty soon they have little hats. And armbands. And fight songs. And a list of people they're going to visit at 3am. So, I dislike and despise groups of people but I love individuals. Every person you look at; you can see the universe in their eyes, if you're really looking. - George Carlin

Så låt inte ärthjärnorna få dig ur balans. Tänk mer positivt om människor som individer och lämna identitetspolitiken på soptippen den hör hemma på.

Det är mycket vanligt att den som tar eller försöker ta sitt liv rättfärdigar sin handling på olika sätt. Inte sällan för att få stopp på lidande, men också genom varianter liknande delar av det naiva svammel du utan större eftertanke häver ur dig.

Ja, absolut och även tack vare annat.

Det är inga insikter och du ger inte något vidare diskussionsunderlag för djupare filosofiska spørsmål mer än vad vissa anser efter avslutad grundskola.

Sannolikheten att du har ”rätt” är noll.
0. Zip. Zero.

Jag är tveksam till att man får ut mer av ett kort liv fyllt med tunga droger än av ett långt stabilt liv. Men det är absolut rationellt att ta livet av sig om man bedömer att ens liv inte är värt att leva.

Din beskrivning av universum är väldigt bra formulerad och i princip så nära sanningen vi har kommit.

1. Huruvida världen sådan vi känner den kommer att upprepas ett oändligt antal gånger betyder vad jag kan se ingenting. Vi finns nu, på denna plats i rumtiden; vi kommer fortfarande att finnas där om tio miljarder år, även om de som eventuellt lever då kanske inte vet om oss (liksom de som eventuellt lever i de fjärran galaxerna inte vet något om oss nu)!

2. Utan "fri vilja", detta gamla teologiska spöke, ser jag inte att din fråga har stor mening. Du gör vad du gör därför att universum har bestämt det! Inför vem skall ditt handlingssätt behöva försvaras?

Hela inlägget är väldigt bra förutom att du frågar om det moraliska i att avsluta sitt eget liv. Eftersom ingen har rätt att bestämma över din kropp utom du själv och du i vilket fall inte är ansvarig för dina handlingar, så finns det inget som helst moraliskt fel i den handlingen.

Om gud faktiskt existerar eller ej som någon typ av konkret varelse eller energi vet vi ingenting om. Att vi har konstruerat gud och gudar i våra hjärnor, ja och nej. Men vi har kostruerat religioner. Samtidigt har vår längtan efter gud skapad gud, inte synlig och inte konkret men en makt som vi tror på och därmed en makt som faktisk påverkar den enskilde och alla som tror och även de som inte tror på den. Så i det bemärkelse existerar gud.

Att vi typ universum utifrån evighetsbegrepp lever i never endig rundgång som producerar bara samma kopior av allt när man väntar tillräckligt länge...formodligen kan matematiker säga så, samtidigt har ju under människans tid människosläkten konstant förändras så att det inte går att hitta en enda dublett utan vi är både förvånandsvärt lika men otroligt unika, ända in i cellnivå.

Att evigheten gör inget annat än producerar massa kopior, från evighet till evighet...tror jag inte på, det är i och för sig inte omöjligt eftersom det enda syftet med våra liv är att producera liv men all evidens dvs det vi vet om jordens, naturens och djurens utveckling visar en ständig progress, förändig och utvecling åt något håll. Så utifrån det är det väl logiskt att anta att samma förändringsprocess sker även oavsett tidsperspektiv

När det gäller innehållet i var och ens liv , meningen, så tänker jag att det bästa med det hela är att vi kan välja och välja bort vad vi vill ha i våra liv. Kunde varit värre, att man verkligen är lockedinn i någon typ av statisk och förutbestämt öde.
Om man däremot menar att vi inte har fri vilja är filosofisk fjosk, som jag anser är felaktig slutsats och reducerar människan till en robott som bara råkar snurrar runt i märklig universum i all evighet utan början eller slut, än mindre mening eller egen värde, bara en klon av tusentals kommande klonar.

Att självmord skulle vara försvarbart pga förmodad sjäslig eller intellektuell mognad är i mina ögon en fråga som motsäger sig själv. Jag tror inte att någon människa kan komma till en sådan slutsats annat än genom att för någon anledning vilja tro på det, dvs tro på att man sitter inne med all kunskap, alla erfarenheter och alla förnimmelser man behöver för att fatta ett välgrundad beslut att ta sitt liv. Vilket inte är möjligt. Utan bakgrunden är nog att man försöker hitta en utväg, bort fr det liv man lever och de filosofiska grupplerierna kan kännas som en sådan väg.

Jag tänker att livet är en gåva, just det unika once in the lifetime liv som var och en av oss har fått. Oavsett varför och vad man tror skall komma efteråt så finns det inte någon högre visdom än att det är bra att försöka tycka om sig själv på ett ömt och förlåtande sätt och att skapa ett liv som man kan tycka om.

Människan är - tyvärr - en biologisk robot av det enkla skälet att hjärnan består av helt vanlig materia och måste lyda naturlagarna oavsett hur de ser ut.

[quote=Redoxreaktion|71992879]Människan är - tyvärr - en biologisk robot av det enkla skälet att hjärnan består av helt vanlig materia och måste lyda naturlagarna oavsett hur de ser ut.[/QUOTE

Och hur skulle det annars se ut..?

Allt levande lyder naturlagar, och människan lyder de impulser och det materia som hjärnan lagrar och producerar. Vill man se levande varelse som en robott är förstås helt ok, men det är någonting märkligt med det, varför vill man bortse ifrån den fria viljan ? Det korta ögonblicket som du vid vägkorsning tvekar åt vilket håll du skall gå. Viss, hjärnan har lagrat och producetar material som du använder för att komma fram till det beslut. Men någon del av dig måste ändå fatta ett värdeladdad beslut. Som kan se ut som en slump. Men är ändå ett både omedvetet ovh medvetet beslut i en fifty fifty situation. Det kan inte en robot göra utan kortslutar och stuper i fifty fifty korsning.

Det är lite tragikomiskt att någon påstår att det finns fri vilja och att hjärnan lyder naturlagarna

Ja precis, det är inte antingen eller. Vi lyder under vissa betingelser men har också fri vilja. Att vi i varje given situation bara reagerar på stimuli som djur, är att reducera en tänkande varelse till ett djur som inte har människans intellektuella och sjäsliga egenskaper.

Människan är - återigen tyvärr - bara en svanslös apa med ett språk.