Så här tänker jag kring SE, som person och gärningsman, etc:
1. SE är ute på sin middag ca 20:00 till 21:00. Han ser paret LOP utanför biografen. Han reflekterar inte särskilt mycket mer över det, alternativt reflekterar han väldigt mycket över det. Han kan även ha varit ute på middag ca 19:00 till 20:00 och aldrig sett LOP.
2. SE har ett vapen på sitt kontor. Han har förmodligen haft vapnet där i flera år, från och till. Eller bara lånat det. Anledningarna kan var många. Han ägde med största sannolikhet inte vapnet för att dräpa någon, möjligen sig själv om livet blev för mörkt.
3. SE tänker ta med vapnet hem på kvällen, eftersom han upplever det riskfullt att ha vapnet obevakat nästkommande vecka då han har semester, samt att han har vissa paranoida tendenser pga långvarigt missbruk.
4. SE tog redan vid sin middag ett par tre glas öl/vin och någon skvätt sprit. SE tar ytterligare en eller ett par whisky på sitt kontor mellan 21 och 23. Som han alltid gör de kvällar han jobbar över, vilket han gör ofta.
5. SE plågas av värk, tar en tablett mot värken, ännu en "hutt" innan han packar handledsväska och klär sig för hemgång ca 23:10, han upplever viss stress. Han stoppar även ned sin medhavda mössa i vänster rockficka. Vapnet stoppar han i höger rockficka.
6. SE stämplar ut, byter några snabba ord med väktaren, berättar pliktskyldigt om semestern och att han har bråttom till tunnelbanan, han ville inte missa (sista?) tåget eftersom det är så kallt ute, dessutom vill han hem och hjälpa hustrun med att packa inför skidsemestern. Hur länge det eventuella samtalet pågår vet varken väktaren eller SE.
7. SE knallar lagom salongsberusad och susig i skallen av tabletten ut på Sveavägen. Dock uppfattar han sig ha kontroll, då han har en lång relation med alkohol (kanske även med, och i kombination med tabletter). Då SE upplever det som grönjävligt kallt och blåsigt, tar han snabbt upp mössan ur vänster rockficka och tar av sig kepsen efter ett antal meter. Kanske viker han även upp rockslaget eftersom vinden är isande (då stämmer han plötsligt in på vad vittnet Anders iakttagit). Han går med bestämda steg i rätt riktning, blir nojig över tiden eftersom han tappat uppfattning om hur länge han samtalat med väktaren pga sin rusiga skalle, när han tittar upp igen från sin svarta urtavla ser han paret Palme framför sig en liten bit bort (kanske passerade de honom utan att han märkte det). Han känner igen Olofs karaktäristiska profil, kanske hör han även dennes karaktäristiska röst, som han hört i hela sitt liv.
8. SE får en viss knäpp pga blandningen av alkohol och tablett/er när han upptäcker att Olof går framför honom. SE kan även snabbt ha försökt tilltala Olof ett par gånger pga ökat mod när han slöt upp bakom dem, men Olof ignorerade honom (anledningarna kan vara många). SE blir då ohyggligt kränkt, tappar spelkulorna fullständigt, och lägger handen på Olofs axel (påfluget alkisbeteende) för att försöka få hans uppmärksamhet en sista gång, men sliter då irriterat och impulsivt fram vapnet och skjuter av två skott i ett slags "behärskat" raseri. Av bara farten.
9. SE är inte helt spelklar. Han backar lugnt ett par meter från LOP i korsningen. Stirrar ett par sekunder på dem med dimmig blick, glasögonen kan ha blivit suddiga pga skott och kyla, kanske har han dem inte ens på sig (de kan ha tagits av i samband med att han eventuellt bytte keps mot mössa). Han hör Lisbeths skrik, men är inte på det klara om hon har skadats svårt eller lindrigt. Han är fortfarande i ett rusigt gränsland i sitt medvetande. Han fattar snabbt beslutet att inte skjuta ännu ett skott, oklart varför, kanske är han inte ens på det klara över vad som just inträffat. Han är även så pass ”rusig” fortfarande, att han inte noterat om eventuella vittnen, men han finner platsen som folktom de där två tre sekunderna, det är mörkt och belysningen skum, etc.
10. Instinktivt vänder han sig om och börjar småjogga därifrån och därefter ökar han tempot stegvis. Sakta börjar han bli klar över att han har gjort något oerhört dumt och fel, något overkligt och oförsvarligt, han börjar bli smått skärrad i takt med att hans sinne vaknar till.
Han behöver inte ens ha varit särskilt medveten vid själva skottögonblicken. En kort blackout. Vanligt förekommande vid ett överintag av sprit-tablett-blandning. Därför upplevdes han (exempelvis) av vittnet Morelius som en beslutsam och lugn ”slaktare”. Antagligen förstår SE till fullo vidden av det hela först när han blickar ner mot mordplatsen uppifrån trapporna. Då börjar han springa. Fumlar med handledsväskan, kanske med att få ner mössan i vänsterfickan, glasögonen, etc. Det är inte otänkbart att han byter tillbaka till keps från mössa någon gång under sin språngmarsch i snöslasket, förutsatt att han då ville ”ändra skepnad”. Kanske är detta något han gör reflexmässigt redan mellan barackerna innan trappan i skydd av mörkret. Därav vittnet Jeppssons osäkerhet kring gärningsmannen, och eventuellt även gällande huvudbonad. Eventuellt.
*
Förmodligen bar den bitvis hämmade (och i sin värld misslyckade) och förmodat olycklige SE på åratal av undantryckta aggressioner mot livet och omvärlden, som kan ha utlösts vid mordögonblicket via ett överintag av sprit och eventuell tablett tidigare på kvällen. Lägg till ett mångårigt alkoholmissbruks konsekvenser, kanske även ett tablettmissbruk, sannolikt hade SE en viss personlighetsstörning i botten, med rötter i hans bitvis brokiga och uppslitande uppväxt, som antagligen var obearbetad och förskjuten i viss mån.
Det är inte heller helt omöjligt att SE bar på en viss osund fix idé kring Olof och hans person och kändisskap i botten, i kombination med dåtidens "palmehat". SE kan ha jämfört sig med OP - de båda växte upp under liknande familjeförhållanden med tjänstefolk och god ekonomi, de båda gick på Sigtuna Internat, de båda förlorade sina fäder tidigt, de båda fick sparken från Högerpartiet/Moderaterna (om än SE först 1983), Palme gick dock direkt över till "motståndarlaget" och fick fina förtroendeuppdrag i Socialdemokraterna (resten är historia), etc. SE kan ha upplevt att OP fick allt, medan han själv fick reumatism, alkoholberoende, barnlöshet, obefintliga möjligheter att klättra politiskt och på arbetet, dålig ekonomi, utebliven stjärnglans och status, etc. Det kan finnas ett slags personligt motiv, i form av en viss osund jämförelse (mild besatthet).
SE kan ha fått en variant av snedtändning på sprit och tablett/er när han såg OP för andra (eller första) gången under kvällen, oturligt nog råkade han även ha ett vapen på sig. Hans obearbetade och nedtryckta aggressioner kan även ha spelat en större kraft när/om han sköt beroende på hans personliga ”hat” kring OP.
Jag säger inte att ovanstående stämmer, men anser att det är fullt tänkbart och inte orealistiskt, och att det är en ganska jordnära förklaring om vad som kan ha hänt. Det behöver inte vara krångligare eller märkvärdigare, inte glamorösare än så. Det skulle även förklara SEs efterspel, och även varför inte polisen löste mordet. Det skulle även förklara varför SEs alkoholism galopperade efter mordet. Vad jag har fått med mig blev det fotboja för rattfylla och tre olika avgiftningar under mitten slutet av 1990-talet. Han avslutade sitt liv med hjälp av alkohol och tabletter år 2000, eller, så skedde det av misstag, precis som mordet på OP (eventuellt).
Tänk ovanstående scenario när skotten föll, men byt ut SE mot Christer Pettersson eller Christer A, då utgår jag ifrån att väldigt många fler skulle köpa det (CP eller CA snubblar på LOP på Sveavägen). Men, det går inte att kringgå att SE var en grav alkoholist, kanske även blandmissbrukare, med sannolik psykisk ohälsa (i någon form). Dock levde han ett på ytan långt mer hyggligt/drägligt och välordnat liv än exempelvis CP och CA, och uppfattades som en snäll och ”festlig prick” (vilket även 99% av alla mördare/dräpare genom historien beskrivs som, av sina anhöriga). Det man ska betänka, är att majoriteten av alla alkoholister inte lever som CP eller CA, utan deras missbruk går oftast under radarn och de lever helt vanliga liv på ytan, super ifred efter jobbet i bostadsrätter och i villor, ofta med fru och barn i närheten. Att kombinationen av alkohol (eller blandmissbruk) och psykisk ohälsa kan leda till fruktansvärda tragedier och meningslöst våld är ingen nyhet, tvärtom.
I mina ögon finns det heller inte särskilt mycket som tyder på att gärningsmannen var ett proffs (SE hade förvisso vapenvana). Att avlossa ett vapen avslappnat under påverkan, på ett så nära håll tyder möjligen på att personen var iskall/avtrubbad i sinnet, inte på att det var en fallskärmsjägare, en mytomspunnen sydafrikansk agent, eller en suspekt polis med förkärlek för våld, vapen och nazism. Dessutom är det väl i det närmaste fastslaget, att vapnet inte behöver vara en 32cm lång spädgris (som vissa dumt planterat i folk), utan kan vara ett betydligt mindre och smidigare vapen.
Valde man att inte utreda eller ens blicka åt SE 1986-2017, så är det så klart inte heller så konstigt att mordet har förblivit ouppklarat. Och, anledningen att man inte tittade närmare på SE, är väl främst Holmérs "fel" (möjligen även Ölvebros i ett tidigt skede när man letade "ensam gärningsman"), även om han säkert hade sina skäl. Sen, är ju alla utredare/poliser bara människor med fel och brister. Utredningen växte genom åren (och snabbt) till ett ohanterligt pappers-monster, frustrationen bland vanligt folk och även polisen stegrade så klart, privatspanarna blev fler och fler, och med åren galnare och galnare. Resten är historia.
SE avslöjade sig inte, lämnade inga spår (eller?), även om han enligt femörespsykologin ”skrek på hjälp” tiden och åren efter mordet. Dessutom var han ju osannolik, till det yttre.
Klart slut.
