Tänk, mitt allra första inlägg blir detta
Jag har följt Esmeraldas fall, läst det mesta som skrivits här och i media och så "förstås" även FUP:en.
All sympati till närmast anhöriga och familjehemmet.
Som insatt i soc-utredningar och deras sätt att arbeta hoppas jag att detta inte leder till ännu mer godtyckliga och rättsosäkra utredningar och beslut hos dem. Det får inte bli svart/vitt-tänkande där biologiska föräldrar inte ska få så mycket att säga till om eller inte bli lyssnade på alls framöver.
Det är faktiskt riktigt fascinerande (och tragiskt) när man inser hur mycket makt en socionom får som barnhandläggare på socialkontoret. Där kan de agera som Experter, i allt från brottmål till att sätta diverse diagnoser på folk. Sätt dig gärna in i ett gäng barnutredningar och du kommer att märka hur exempelvis ett samtal med skolan vinklas i den riktning soc önskar att den ska ta. Oftast får vårdnadshavare utredningen i knät efter ca 4 månader eller mer. Under den tiden får de sällan veta något om vad soc kommit fram till eller vilka de pratat med. Sedan kommer det Färdiga resultatet i knät på vårdnadshavare och det finns inte någon möjlighet att replikera. Soc ger dig troligen den så kallade sanningen om dig själv också för nu Vet de ju faktiskt vem du är.
Ingen ursäkt kring hur de biologiska föräldrarna har behandlat Esmeralda. Så sorgligt, tragiskt och onödigt!
Men, när jag läser FUP:en slås jag också av hur mamman uppfattat soc bemötande mot och behandling av henne.
Mamman säger bland annat att soc var trevligare dagen efter "trapp-incidenten", att bemötandet var bättre då. Gentian@ kanske framstår som en fin person som reagerade på att allt inte verkade stå rätt till, men de som mött henne i jobbet både som kollega och klient kan berätta att det finns mycket att önska när det gäller just hennes bemötande. Tyvärr.
Jag hoppas innerligt att soc själva tar lärdom av denna tragedi också. Ett mänskligt och respektfullt bemötande skapar oftast ett gott samarbete mellan alla berörda.