Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Aha, bra! Gäller det hela Grandgänget? (utom Mårten P som hördes timmar efteråt)
Mårten P verkar väl då vara källan som gjorde att stålbågade glasögon + kepsen slank med i första signalementet som gick ut – men MP är ju Grand rakt av, inte mordplatsen. Så man är ändå kvar på att det signalement som fick SE själv att tro att det gällde honom, är från platsen som många fnyser åt att placera honom vid.
Mårten P verkar väl då vara källan som gjorde att stålbågade glasögon + kepsen slank med i första signalementet som gick ut – men MP är ju Grand rakt av, inte mordplatsen. Så man är ändå kvar på att det signalement som fick SE själv att tro att det gällde honom, är från platsen som många fnyser åt att placera honom vid.
Jag kan inte se att något annat grandvittne än Mårten bidragit till det tidiga signalementet.
Men du har rätt i sak - det verkar bygga mycket på Mårtens observation.
Citat:
Har just läst ut Lars Borgnäs Olof Palmes sista steg. Tyvärr måste jag säga att det är en besvikelse att Borgnäs, som traditionellt sett varit en jordnära journalist, sällar sig till denna kategori av granskare.
Sammanfattningsvis vågar sig Borgnäs ut på linan rätt rejält, med ett mötesscenario där Lisbet helt enkelt ljuger. Gunnar Wall propagerar för samma teori men föreslår att Lisbet trängt bort minnet på grund av posttraumatisk stress. Här måste jag säga att jag dock uppskattar Borgnäs raka modell betydligt mer. Han säger helt enkelt rakt ut att Lisbet ljuger, istället för att som Wall leverera någonting klädsamt men bisarrt. Det är ju dock rimligt att inte vilja leverera öppna anklagelser medan Lisbet fortfarande lever.
Sammanfattningsvis menar han att Lisbet och Olof var påväg till ett hemligt avtalat möte på mordplatsen. Exakt om vad specificeras inte och det är vad denna teori behöver - ett sensationellt scenario kräver en rimlig motivation. Istället föreslås någonting diffust inom antingen privatlivet eller säkerhetspolitik - men det täcker ju in nästan alla världens samtalsområden.
I mina ögon faller mötesscenariot permanent på flera punkter. Först det allmänt konstiga i att Palme skulle boka nattliga möten i gränder. Vidare att Palme själv övervägde att dricka té hemma hos Mårten, ett övervägande man inte gjort om man haft ett väntande möte. Därefter att Lisbeths uppgift om Saris skyltfönster har vidimerats av hennes väninna. Det måste alltså vara Lisbet själv som står för en mycket komplicerad och välkonstruerad lögn om detta ska sitta ihop.
Därefter finns det ingen anledning att tro att ett möte har ägt rum från första början. Det enda vittne som sett hela förloppet (Inge M) beskriver tydligt den etablerade bilden av hur en gärningsman kliver fram bakom paret och skjuter. Andra vittnen har uppfattat ett diffust sällskap men det är mycket troligare att detta bara är en fragmentarisk tolkning, snarare än att Inge M har sett fel och att Lisbeth ingår i en konspiration. Om man tittar till vänster ur ett bilfönster och ser tre personer tillsammans är det rimligare att tänka sig att man ser ett gemensamt sällskap - snarare än ett sällskap på två personer och en tredje person som ska till att mörda dessa. I mina ögon är mötesscenariot en extrem övertolkning av vittnesmålen.
Boken är i princip ett 300 sidor långt karaktärsmord på Lisbeth Palme och i mångt och mycket håller jag med. Vi har här en kvinna som vanliga regler och rutiner inte gäller och som ständigt agerar irrationellt och försvårande för utredningen. Utredningen själv accepterar okritiskt detta, troligtvis på grund av brottets dignitetet och Lisbeths inflytande. Det finns dock ingenting som inte kan förklaras med att Lisbeth Palme helt enkelt är en jobbig individ som upplevt ett trauma. Det ligger närmare till hands än dolda agendor.
Särskilt svagt är kapitlet om vittnet på SÄPO. En civilanställd kvinna hör ett par dagar efter mordet en SÄPO-polis säga att Palme sköts som privatperson, inte som statsminister. Detta skulle då vara tecken på dold kunskap om mordet hos denna anonyma tjänsteman. Det kan det givetvis vara men om vi väger in allting myndighetspersonal kan ha sagt om Palmemordet kan man bygga vilket spår som helst. Mycket troligare är ju att han bara menade att Palme sköts på sin fritid och inte i arbetet som statsminister.
Borgnäs spekulerar rätt friskt i Palmes privatliv, med diverse älskarinnor och hemliga lägenheter. Detta är troligtvis inte inkorrekta uppgifter men det ligger någonting ointressant över dem överlag, bredvid Kalla Krigets säkerhetspolitiska omständigheter. Mårten frågar rakt ut om han misstänker familjen. Borgnäs förstår inte varför Mårten tror det - han är bara journalist och ställer frågor. Men Mårtens fråga är ju helt rimlig, eftersom den bok Borgnäs skriver visar sig göra just det.
Enligt mig borde Borgnäs helhjärtat fokuserat på torrt journalistiskt arbete kring Polis- och Stay Behind-spåret. Boken är språkligt välgjord men spekulativ och sensationalistisk, tyvärr närmare Lars Krantz än Norra Magasinet.
Sammanfattningsvis vågar sig Borgnäs ut på linan rätt rejält, med ett mötesscenario där Lisbet helt enkelt ljuger. Gunnar Wall propagerar för samma teori men föreslår att Lisbet trängt bort minnet på grund av posttraumatisk stress. Här måste jag säga att jag dock uppskattar Borgnäs raka modell betydligt mer. Han säger helt enkelt rakt ut att Lisbet ljuger, istället för att som Wall leverera någonting klädsamt men bisarrt. Det är ju dock rimligt att inte vilja leverera öppna anklagelser medan Lisbet fortfarande lever.
Sammanfattningsvis menar han att Lisbet och Olof var påväg till ett hemligt avtalat möte på mordplatsen. Exakt om vad specificeras inte och det är vad denna teori behöver - ett sensationellt scenario kräver en rimlig motivation. Istället föreslås någonting diffust inom antingen privatlivet eller säkerhetspolitik - men det täcker ju in nästan alla världens samtalsområden.
I mina ögon faller mötesscenariot permanent på flera punkter. Först det allmänt konstiga i att Palme skulle boka nattliga möten i gränder. Vidare att Palme själv övervägde att dricka té hemma hos Mårten, ett övervägande man inte gjort om man haft ett väntande möte. Därefter att Lisbeths uppgift om Saris skyltfönster har vidimerats av hennes väninna. Det måste alltså vara Lisbet själv som står för en mycket komplicerad och välkonstruerad lögn om detta ska sitta ihop.
Därefter finns det ingen anledning att tro att ett möte har ägt rum från första början. Det enda vittne som sett hela förloppet (Inge M) beskriver tydligt den etablerade bilden av hur en gärningsman kliver fram bakom paret och skjuter. Andra vittnen har uppfattat ett diffust sällskap men det är mycket troligare att detta bara är en fragmentarisk tolkning, snarare än att Inge M har sett fel och att Lisbeth ingår i en konspiration. Om man tittar till vänster ur ett bilfönster och ser tre personer tillsammans är det rimligare att tänka sig att man ser ett gemensamt sällskap - snarare än ett sällskap på två personer och en tredje person som ska till att mörda dessa. I mina ögon är mötesscenariot en extrem övertolkning av vittnesmålen.
Boken är i princip ett 300 sidor långt karaktärsmord på Lisbeth Palme och i mångt och mycket håller jag med. Vi har här en kvinna som vanliga regler och rutiner inte gäller och som ständigt agerar irrationellt och försvårande för utredningen. Utredningen själv accepterar okritiskt detta, troligtvis på grund av brottets dignitetet och Lisbeths inflytande. Det finns dock ingenting som inte kan förklaras med att Lisbeth Palme helt enkelt är en jobbig individ som upplevt ett trauma. Det ligger närmare till hands än dolda agendor.
Särskilt svagt är kapitlet om vittnet på SÄPO. En civilanställd kvinna hör ett par dagar efter mordet en SÄPO-polis säga att Palme sköts som privatperson, inte som statsminister. Detta skulle då vara tecken på dold kunskap om mordet hos denna anonyma tjänsteman. Det kan det givetvis vara men om vi väger in allting myndighetspersonal kan ha sagt om Palmemordet kan man bygga vilket spår som helst. Mycket troligare är ju att han bara menade att Palme sköts på sin fritid och inte i arbetet som statsminister.
Borgnäs spekulerar rätt friskt i Palmes privatliv, med diverse älskarinnor och hemliga lägenheter. Detta är troligtvis inte inkorrekta uppgifter men det ligger någonting ointressant över dem överlag, bredvid Kalla Krigets säkerhetspolitiska omständigheter. Mårten frågar rakt ut om han misstänker familjen. Borgnäs förstår inte varför Mårten tror det - han är bara journalist och ställer frågor. Men Mårtens fråga är ju helt rimlig, eftersom den bok Borgnäs skriver visar sig göra just det.
Enligt mig borde Borgnäs helhjärtat fokuserat på torrt journalistiskt arbete kring Polis- och Stay Behind-spåret. Boken är språkligt välgjord men spekulativ och sensationalistisk, tyvärr närmare Lars Krantz än Norra Magasinet.
Det har gått 34 år sedan mordet och det är inte möjligt att komma vidare utan att lyfta på den här stenen som har blockerat hela utredningen. Att bortförklara Lisbets agerande med trauma håller inte, hon är inte den enda som råkat ut för att få sin man mördad men hon är den enda som har obstruerat på detta sätt, detta är helt unikt.
Det kan finnas flera olika orsaker till Lisbets beteende, t.ex.:
- en vilja att skydda mördaren eftersom hon hade sympati med denne
- hot som tvingade henne att skydda mördare eller den grupp som ligger bakom mordet
- hemligheter i privatlivet som riskerade att komma fram om hon inte tigit
- ett regelrätt beställningsmord och att hon lotsade Olof till mordplatsen
- ett samarbete med mördaren/gruppen men utan att hon förstod att Olof skulle mördas
Det kan alltså finnas många varianter och kan inrymma exempelvis Olofs otrohetsaffärer. Kanske visste Lisbet om att någon ville ta ett "snack" med Olof om saken och att hon tyckte det var bra då hon också led av detta men sedan gick det längre än hon tänkt sig. Det är bara ett exempel där hon skulle haft alla skäl att tiga och peka ut CP för att hemligheterna inte skulle komma ut.
Citat:
Att hon efter mordet tillsammans med delar av regeringen gjorde en bedömning om vad som var bäst för rikets säkerhet.
Det har gått 34 år sedan mordet och det är inte möjligt att komma vidare utan att lyfta på den här stenen som har blockerat hela utredningen. Att bortförklara Lisbets agerande med trauma håller inte, hon är inte den enda som råkat ut för att få sin man mördad men hon är den enda som har obstruerat på detta sätt, detta är helt unikt.
Det kan finnas flera olika orsaker till Lisbets beteende, t.ex.:
- en vilja att skydda mördaren eftersom hon hade sympati med denne
- hot som tvingade henne att skydda mördare eller den grupp som ligger bakom mordet
- hemligheter i privatlivet som riskerade att komma fram om hon inte tigit
- ett regelrätt beställningsmord och att hon lotsade Olof till mordplatsen
- ett samarbete med mördaren/gruppen men utan att hon förstod att Olof skulle mördas
Det kan alltså finnas många varianter och kan inrymma exempelvis Olofs otrohetsaffärer. Kanske visste Lisbet om att någon ville ta ett "snack" med Olof om saken och att hon tyckte det var bra då hon också led av detta men sedan gick det längre än hon tänkt sig. Det är bara ett exempel där hon skulle haft alla skäl att tiga och peka ut CP för att hemligheterna inte skulle komma ut.
Det kan finnas flera olika orsaker till Lisbets beteende, t.ex.:
- en vilja att skydda mördaren eftersom hon hade sympati med denne
- hot som tvingade henne att skydda mördare eller den grupp som ligger bakom mordet
- hemligheter i privatlivet som riskerade att komma fram om hon inte tigit
- ett regelrätt beställningsmord och att hon lotsade Olof till mordplatsen
- ett samarbete med mördaren/gruppen men utan att hon förstod att Olof skulle mördas
Det kan alltså finnas många varianter och kan inrymma exempelvis Olofs otrohetsaffärer. Kanske visste Lisbet om att någon ville ta ett "snack" med Olof om saken och att hon tyckte det var bra då hon också led av detta men sedan gick det längre än hon tänkt sig. Det är bara ett exempel där hon skulle haft alla skäl att tiga och peka ut CP för att hemligheterna inte skulle komma ut.
__________________
Senast redigerad av ossmond 2020-06-16 kl. 17:38. Anledning: förtydligande
Senast redigerad av ossmond 2020-06-16 kl. 17:38. Anledning: förtydligande
För alla som på fullt allvar tror att Lisbet Palme ens för en nanosekund skulle acceptera att maken hennes anordnade ett möte när de var lediga och ute på tu man hand:
Bullshit!
Det här är kvinnan som styrde sin familj stenhårt. Hon avskydde påträngande allmänhet och att makens jobb trängde sig på. Det är omvittnat och helt odiskutabelt.
Det hindrade dock inte OP från att ha jobbmöten ändå men dessa smög han med. Viskande korta samtal i telefon, stack iväg till grannen på Fårö för att snacka i telefon. Etc.
Att tro att han skulle riskera husfriden genom att bestämma ett möte när de båda är lediga och inte på nöjen är helt otänkbart. Den risken skulle han aldrig ta. Inte ens för någonting.
Inte ens ett oplanerat spontant möte skulle gå vägen. Här stämmer det med Engströms scenario där mördaren blir avsnäst. Men då är det snarare LP som kunde bli snäsig.
Bullshit!
Det här är kvinnan som styrde sin familj stenhårt. Hon avskydde påträngande allmänhet och att makens jobb trängde sig på. Det är omvittnat och helt odiskutabelt.
Det hindrade dock inte OP från att ha jobbmöten ändå men dessa smög han med. Viskande korta samtal i telefon, stack iväg till grannen på Fårö för att snacka i telefon. Etc.
Att tro att han skulle riskera husfriden genom att bestämma ett möte när de båda är lediga och inte på nöjen är helt otänkbart. Den risken skulle han aldrig ta. Inte ens för någonting.
Inte ens ett oplanerat spontant möte skulle gå vägen. Här stämmer det med Engströms scenario där mördaren blir avsnäst. Men då är det snarare LP som kunde bli snäsig.
Citat:
Nej det blir inte alls så med min logik, du drog en felaktig slutsats där.
Regeringen utser rikspolischefen men det betyder inte att regeringen bestämmer vem som ska leda en mordutredning. Så var har du fått detta ifrån att regeringen som kollektiv kan bestämma detta?
Det är bara när regeringar inte vill agera eller vill ha någon myndighet att skylla på som regelverket följs. Gunnar Wall har skrivit om bl a detta i boken Mörkläggning och han får nog anses ha kommit fram till nära nog hur det gick till. Regeringen hade ju t o representation i Palmerummet! Nä det är väl dokumenterat att regeringen styrde en hel del här.
Sedan
Sedan
Citat:
Nej det blir inte alls så med min logik, du drog en felaktig slutsats där.
Regeringen utser rikspolischefen men det betyder inte att regeringen bestämmer vem som ska leda en mordutredning. Så var har du fått detta ifrån att regeringen som kollektiv kan bestämma detta?
Regeringen utser rikspolischefen men det betyder inte att regeringen bestämmer vem som ska leda en mordutredning. Så var har du fått detta ifrån att regeringen som kollektiv kan bestämma detta?
”Lisbeth Palme har ju pekat ut Christer Petterssons vid en konfrontation. Konfrontationen kan man ha synpunkter på, och man ska ju dessutom vara medveten om att det Lisbeth Palme gjorde, det var ju att peka ut den man hon såg när hon vände sig om och tittade upp.
Hon har alltså inte sett själva skjutningen, hon vet alltså inte vem som avlossat vapnet, utan det som hon säger, det är att Christer Pettersson är den personen som hon såg när hon vände sig om. Det är intressant att hålla i minnet”.
Reflektioner?
Vem anser Hans Melander att Lisbeth såg?
Hon har alltså inte sett själva skjutningen, hon vet alltså inte vem som avlossat vapnet, utan det som hon säger, det är att Christer Pettersson är den personen som hon såg när hon vände sig om. Det är intressant att hålla i minnet”.
Reflektioner?
Vem anser Hans Melander att Lisbeth såg?
[quote=FurirRevaer|71970457]För alla som på fullt allvar tror att Lisbet Palme ens för en nanosekund skulle acceptera att maken hennes anordnade ett möte när de var lediga och ute på tu man hand:
Bullshit!
Det här är kvinnan som styrde sin familj stenhårt. Hon avskydde påträngande allmänhet och att makens jobb trängde sig på. Det är omvittnat och helt odiskutabelt.
Det hindrade dock inte OP från att ha jobbmöten ändå men dessa smög han med. Viskande korta samtal i telefon, stack iväg till grannen på Fårö för att snacka i telefon. Etc.
Att tro att han skulle riskera husfriden genom att bestämma ett möte när de båda är lediga och inte på nöjen är helt otänkbart. Den risken skulle han aldrig ta. Inte ens för någonting.
Inte ens ett oplanerat spontant möte skulle gå vägen. Här stämmer det med Engströms scenario där mördaren blir avsnäst. Men då är det snarare LP som kunde bli snäsig.[/QUOTE
Har inte kunnat skriva det bättre själv!
Jag anser att hon styrde sin familj och absolut värnade om den privata sfären ,mer än OP gjorde.
Hon styrde även sina söner efter mordet och deras medverkan i media.
Jag tror att de stod nära varandra och hon kände de kalla vindar som blåste kring OP under hösten-85 och fram till mordet.
Någonting hände på Kreta ,under semestern,-85 då OP var borta i 3 timmar och hon visste inte var han var. Hon var i upplösningstillstånd efter att han kom hem. Hon anade någonting men visste inte vad.Det kan man diskutera vem han träffade under de här timmarna.
Att OP hade affärer med andra kvinnor tror jag inte ett dugg på. Förtalskampanjer.
Varför anser jag det?
Han var bara intresserad av politik och politiska diskussioner, han började bli en äldre man och var bevakad av sin hustru som hade pli på honom.
Han visste också att vetskap om detta skulle vara kardemumma i utpressningssyfte och han värnade om sin familj.
Men jag tror faktiskt att de älskade varandra och kanske var hon den enda OP litade på.
Att LP skulle ha gillrat en fälla för sin man är bara osmakligt och enligt mig osannolikt!
Bullshit!
Det här är kvinnan som styrde sin familj stenhårt. Hon avskydde påträngande allmänhet och att makens jobb trängde sig på. Det är omvittnat och helt odiskutabelt.
Det hindrade dock inte OP från att ha jobbmöten ändå men dessa smög han med. Viskande korta samtal i telefon, stack iväg till grannen på Fårö för att snacka i telefon. Etc.
Att tro att han skulle riskera husfriden genom att bestämma ett möte när de båda är lediga och inte på nöjen är helt otänkbart. Den risken skulle han aldrig ta. Inte ens för någonting.
Inte ens ett oplanerat spontant möte skulle gå vägen. Här stämmer det med Engströms scenario där mördaren blir avsnäst. Men då är det snarare LP som kunde bli snäsig.[/QUOTE
Har inte kunnat skriva det bättre själv!
Jag anser att hon styrde sin familj och absolut värnade om den privata sfären ,mer än OP gjorde.
Hon styrde även sina söner efter mordet och deras medverkan i media.
Jag tror att de stod nära varandra och hon kände de kalla vindar som blåste kring OP under hösten-85 och fram till mordet.
Någonting hände på Kreta ,under semestern,-85 då OP var borta i 3 timmar och hon visste inte var han var. Hon var i upplösningstillstånd efter att han kom hem. Hon anade någonting men visste inte vad.Det kan man diskutera vem han träffade under de här timmarna.
Att OP hade affärer med andra kvinnor tror jag inte ett dugg på. Förtalskampanjer.
Varför anser jag det?
Han var bara intresserad av politik och politiska diskussioner, han började bli en äldre man och var bevakad av sin hustru som hade pli på honom.
Han visste också att vetskap om detta skulle vara kardemumma i utpressningssyfte och han värnade om sin familj.
Men jag tror faktiskt att de älskade varandra och kanske var hon den enda OP litade på.
Att LP skulle ha gillrat en fälla för sin man är bara osmakligt och enligt mig osannolikt!
Citat:
Nej det blir inte alls så med min logik, du drog en felaktig slutsats där.
Regeringen utser rikspolischefen men det betyder inte att regeringen bestämmer vem som ska leda en mordutredning. Så var har du fått detta ifrån att regeringen som kollektiv kan bestämma detta?
Regeringen utser rikspolischefen men det betyder inte att regeringen bestämmer vem som ska leda en mordutredning. Så var har du fått detta ifrån att regeringen som kollektiv kan bestämma detta?
Jag ställde en fråga om du trodde Hans Holmer avsatte sig själv. Du ids inte svara. Gör det och läs igenom Gunnar Walls genomgång av ämnet i ”Mörkläggning” så får du svar.
Citat:
Tja, nu har jag inte läst TP:s bok men jag gissar att han valde titeln "Den osannolika mördaren" för dess många bottnar.Osannolik som i "det kan väl ändå inte vara en sån som HAN?!"
Osannolik som i "men han kan väl ändå inte ha använt DET tillvägagångssättet?!"
Osannolik som i "asså den här Engström var ju en helt osannolik snubbe, vilken j-a weirdo"
Osannolik som i att privatspanarklubben har dömt ut honom som osannolik, och kommer att fnysa förutsägbart åt boken och återgå till walkie-talkies och Illuminati
Osannolik som i en påminnelse om Sherlock Holmes credo "När man har eliminerat det omöjliga, så måste det som återstår vara sanningen, hur osannolikt det än verkar".
Klart som fan det är osannolikt att en anonym grafiker på ett försäkringsbolag mördar statsministern på väg från jobbet just när han morsat på vakten i repan. Klart som faaan det är osannolikt att en mördare vars signalement kablas ut i hela världen morgonen efter mordet kastar sig på telefonen till tidningar och TV och anmäler sig frivillig för intervjuer och TV-rekonstruktioner iförd kläderna från mordnatten och springandes samma flyktväg. Klart som faaaaaan det är osannolikt att han skulle ha stått och hängt fullt synlig utanför Grand och sen rappat på tillbaka till jobbet via nån bakväg, dragit kortet för utstämpling, sagt tjena tjena till vakten och sen gått ut genom stora entrén, inväntat makarna Palme, följt efter och sen pang! pang! Eller valfritt annat kort/långt scenario, med eller utan Grand.
Men är det OMÖJLIGT? Nej, all logistik funkar inom de givna ramarna för tid och rum.
Det har provgåtts och provsprungits kors och tvärs och ingen har misslyckats såvitt jag vet.
Därför är OSANNOLIKHETEN SEs bästa vapen och vän, för man vill liksom inte tro på det ens efter att ha konstaterat att det trots allt går.
Titta själv, vi sitter ju här 34 år senare och dividerar om vilket scenario som är mest Snurre Sprätt. Vi inleder varje tanke och mening med ingångar som "men han kan väl ändå inte ha..." och "varför skulle NÅGON...", och vips är SE skyddad i ett kraftfält av sin egen osannolikhet.
Han var så osannolikt jobbig att spaningsledningen körde fingrarna i öronen och diskuterade hur de bäst ska bli av med "elefanten". Bjöd alla till rekonstruktionen utom honom trots att han i polisförhör hävdat att han var med nästan överallt. De avskrev honom totalt 1987. Släppte Keyser Söze fri att halta iväg på simulerade klumpfötter och försvinna i mängden.
SE är, om inte den mest osannolika mördaren så i alla fall en osannolik sådan.
Men han är paradoxalt nog också den minst omöjliga.
Med "minst omöjlig" menar jag så här: Om man samlar hela persongalleriet av alla som fanns på eller i nära anslutning till mordplatsen och därför förekommit i utredningen som vittnen eller misstänkta, finns det såklart en oändlig massa som kan avfärdas direkt för att det bara smattrar av kryss i alla "omöjlighetsboxar" i matrisen. Lisbeth Palme har väl sisådär 954 st omöjlighetsboxar kryssade, Anna Hage har väl i alla fall några hundra, Lars Jeppson likaså, och sen fortsätter man nedåt tills man kommer till de lite mer besvärliga fallen där det är glest med kryssen. Typ 33-åringen VG som ju hade potentialen att få helt okryssad matris av omöjlighetsboxar, men som befanns ha ett verifierbart alibi.
Och slutligen har vi SE. Möjlighetsboxarna tänds upp grönt. Tillgång till vapen via bekant, kunde hantera och skjuta, fanns inom 50m radie vid mordet, knäppskallevarning, möjlig Palmehatare i allt från mild till avancerad grad, tangerar flera röda trådar i signalementen, grym lokalkännedom som LGWP ansåg vara grundkrav, the list goes on and on and on...
Men nu var det inte möjligheterna, utan omöjligheterna det handlade om.
Har han en enda?
"Hans exfru sa att han var feg..."
"Björkman sa stickad mössa..."
"De har inte vapnet..."
"Varför skulle han visa sig i TV om..."
"HO säger att de pratade i 2 minuter..."
Sånt där är det enda man lyckas hosta upp. Matrisen ekar tom.
"Det finns en person som inte går att komma runt" indeed.
__________________
Senast redigerad av CrispyKreem 2020-06-16 kl. 17:56.
Senast redigerad av CrispyKreem 2020-06-16 kl. 17:56.
Citat:
Tja, nu har jag inte läst TP:s bok men jag gissar att han valde titeln "Den osannolika mördaren" för dess många bottnar.
Osannolik som i "det kan väl ändå inte vara en sån som HAN?!"
Osannolik som i "men han kan väl ändå inte ha använt DET tillvägagångssättet?!"
Osannolik som i "asså den här Engström var ju en helt osannolik snubbe, vilken j-a weirdo"
Osannolik som i att privatspanarklubben har dömt ut honom som osannolik, och kommer att fnysa förutsägbart åt boken och återgå till walkie-talkies och Illuminati
Osannolik som i en påminnelse om Sherlock Holmes credo "När man har eliminerat det omöjliga, så måste det som återstår vara sanningen, hur osannolikt det än verkar".
Klart som fan det är osannolikt att en anonym grafiker på ett försäkringsbolag mördar statsministern på väg från jobbet just när han morsat på vakten i repan. Klart som faaan det är osannolikt att en mördare vars signalement kablas ut i hela världen morgonen efter mordet kastar sig på telefonen till tidningar och TV och anmäler sig frivillig för intervjuer och TV-rekonstruktioner iförd kläderna från mordnatten och springandes samma flyktväg. Klart som faaaaaan det är osannolikt att han skulle ha stått och hängt fullt synlig utanför Grand och sen rappat på tillbaka till jobbet via nån bakväg, dragit kortet för utstämpling, sagt tjena tjena till vakten och sen gått ut genom stora entrén, inväntat makarna Palme, följt efter och sen pang! pang! Eller valfritt annat kort/långt scenario, med eller utan Grand.
Men är det OMÖJLIGT? Nej, all logistik funkar inom de givna ramarna för tid och rum.
Det har provgåtts och provsprungits kors och tvärs och ingen har misslyckats såvitt jag vet.
Därför är OSANNOLIKHETEN SEs bästa vapen och vän, för man vill liksom inte tro på det ens efter att ha konstaterat att det trots allt går.
Titta själv, vi sitter ju här 34 år senare och dividerar om vilket scenario som är mest Snurre Sprätt. Vi inleder varje tanke och mening med ingångar som "men han kan väl ändå inte ha..." och "varför skulle NÅGON...", och vips är SE skyddad i ett kraftfält av sin egen osannolikhet.
Han var så osannolikt jobbig att spaningsledningen körde fingrarna i öronen och diskuterade hur de bäst ska bli av med "elefanten". Bjöd alla till rekonstruktionen utom honom trots att han i polisförhör hävdat att han var med nästan överallt. De avskrev honom totalt 1987. Släppte Keyser Söze fri att halta iväg på simulerade klumpfötter och försvinna i mängden.
SE är, om inte den mest osannolika mördaren så i alla fall en osannolik sådan.
Men han är paradoxalt nog också den minst omöjliga.
Med "minst omöjlig" menar jag så här: Om man samlar hela persongalleriet av alla som fanns på eller i nära anslutning till mordplatsen och därför förekommit i utredningen som vittnen eller misstänkta, finns det såklart en oändlig massa som kan avfärdas direkt för att det bara smattrar av kryss i alla "omöjlighetsboxar" i matrisen. Lisbeth Palme har väl sisådär 954 st omöjlighetsboxar kryssade, Anna Hage har väl i alla fall några hundra, Lars Jeppson likaså, och sen fortsätter man nedåt tills man kommer till de lite mer besvärliga fallen där det är glest med kryssen. Typ 33-åringen VG som ju hade potentialen att få helt okryssad matris av omöjlighetsboxar, men som befanns ha ett verifierbart alibi.
Och slutligen har vi SE. Möjlighetsboxarna tänds upp grönt. Tillgång till vapen via bekant, kunde hantera och skjuta, fanns inom 50m radie vid mordet, knäppskallevarning, möjlig Palmehatare i allt från mild till avancerad grad, tangerar flera röda trådar i signalementen, grym lokalkännedom som LGWP ansåg vara grundkrav, the list goes on and on and on...
Men nu var det inte möjligheterna, utan omöjligheterna det handlade om.
Har han en enda?
"Hans exfru sa att han var feg..."
"Björkman sa stickad mössa..."
"De har inte vapnet..."
"Varför skulle han visa sig i TV om..."
"HO säger att de pratade i 2 minuter..."
Sånt där är det enda man lyckas hosta upp. Matrisen ekar tom.
"Det finns en person som inte går att komma runt" indeed.
Osannolik som i "det kan väl ändå inte vara en sån som HAN?!"
Osannolik som i "men han kan väl ändå inte ha använt DET tillvägagångssättet?!"
Osannolik som i "asså den här Engström var ju en helt osannolik snubbe, vilken j-a weirdo"
Osannolik som i att privatspanarklubben har dömt ut honom som osannolik, och kommer att fnysa förutsägbart åt boken och återgå till walkie-talkies och Illuminati
Osannolik som i en påminnelse om Sherlock Holmes credo "När man har eliminerat det omöjliga, så måste det som återstår vara sanningen, hur osannolikt det än verkar".
Klart som fan det är osannolikt att en anonym grafiker på ett försäkringsbolag mördar statsministern på väg från jobbet just när han morsat på vakten i repan. Klart som faaan det är osannolikt att en mördare vars signalement kablas ut i hela världen morgonen efter mordet kastar sig på telefonen till tidningar och TV och anmäler sig frivillig för intervjuer och TV-rekonstruktioner iförd kläderna från mordnatten och springandes samma flyktväg. Klart som faaaaaan det är osannolikt att han skulle ha stått och hängt fullt synlig utanför Grand och sen rappat på tillbaka till jobbet via nån bakväg, dragit kortet för utstämpling, sagt tjena tjena till vakten och sen gått ut genom stora entrén, inväntat makarna Palme, följt efter och sen pang! pang! Eller valfritt annat kort/långt scenario, med eller utan Grand.
Men är det OMÖJLIGT? Nej, all logistik funkar inom de givna ramarna för tid och rum.
Det har provgåtts och provsprungits kors och tvärs och ingen har misslyckats såvitt jag vet.
Därför är OSANNOLIKHETEN SEs bästa vapen och vän, för man vill liksom inte tro på det ens efter att ha konstaterat att det trots allt går.
Titta själv, vi sitter ju här 34 år senare och dividerar om vilket scenario som är mest Snurre Sprätt. Vi inleder varje tanke och mening med ingångar som "men han kan väl ändå inte ha..." och "varför skulle NÅGON...", och vips är SE skyddad i ett kraftfält av sin egen osannolikhet.
Han var så osannolikt jobbig att spaningsledningen körde fingrarna i öronen och diskuterade hur de bäst ska bli av med "elefanten". Bjöd alla till rekonstruktionen utom honom trots att han i polisförhör hävdat att han var med nästan överallt. De avskrev honom totalt 1987. Släppte Keyser Söze fri att halta iväg på simulerade klumpfötter och försvinna i mängden.
SE är, om inte den mest osannolika mördaren så i alla fall en osannolik sådan.
Men han är paradoxalt nog också den minst omöjliga.
Med "minst omöjlig" menar jag så här: Om man samlar hela persongalleriet av alla som fanns på eller i nära anslutning till mordplatsen och därför förekommit i utredningen som vittnen eller misstänkta, finns det såklart en oändlig massa som kan avfärdas direkt för att det bara smattrar av kryss i alla "omöjlighetsboxar" i matrisen. Lisbeth Palme har väl sisådär 954 st omöjlighetsboxar kryssade, Anna Hage har väl i alla fall några hundra, Lars Jeppson likaså, och sen fortsätter man nedåt tills man kommer till de lite mer besvärliga fallen där det är glest med kryssen. Typ 33-åringen VG som ju hade potentialen att få helt okryssad matris av omöjlighetsboxar, men som befanns ha ett verifierbart alibi.
Och slutligen har vi SE. Möjlighetsboxarna tänds upp grönt. Tillgång till vapen via bekant, kunde hantera och skjuta, fanns inom 50m radie vid mordet, knäppskallevarning, möjlig Palmehatare i allt från mild till avancerad grad, tangerar flera röda trådar i signalementen, grym lokalkännedom som LGWP ansåg vara grundkrav, the list goes on and on and on...
Men nu var det inte möjligheterna, utan omöjligheterna det handlade om.
Har han en enda?
"Hans exfru sa att han var feg..."
"Björkman sa stickad mössa..."
"De har inte vapnet..."
"Varför skulle han visa sig i TV om..."
"HO säger att de pratade i 2 minuter..."
Sånt där är det enda man lyckas hosta upp. Matrisen ekar tom.
"Det finns en person som inte går att komma runt" indeed.
Jag hoppas vi kan få full klarhet i övervaknings-PM:et där innehållet är sekretesstämplat men slutsatsen klar: Palme övervakades.
Om Palme övervakas av män med walkietalkies borde de, oavsett om de är oskyldiga eller skyldiga, ha en ganska så tydlig bild av vad som hände korsningen Tunnelgatan/Sveavägen.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera