Citat:
Ursprungligen postat av
Moschata
Jodå, som jag sagt tidigare så har jag läst och förstått en hel del av sådana beroende-relationer där en "stark" människa är i en relation med en psykopat.
Men genom att ständigt hänvisa till olika modeller som detta expertvittne rör sig med, slipper vi
undan vidare analys.
Hur kommer det sig att en stark människa som egentligen kan tänka rätt så bra, hamnar i en sådan relation över huvud taget?
Man måste ändå få se på den konkreta aktuella situationen, relationen, inte bara göra LW ansvarsfri genom att peka på klassiska genomsnittsmodeller, framtagna på en psykologisk institution.
Om man ska se det så är ju även SD utan skuld, psykopati och narcissism anses ju obotligt
och mycket svårt att klassa som kliniska diagnoser.
Man kan nu fortsätta fråga var SD fått dessa kroniska tillstånd ifrån?
Jo kanske hans uppväxt.
Inte bara LW:s uppväxt som spelar in ..
Båda är/var ju präglade av destruktiva omständigheter då och senare i livet-
Man kan aldrig ursäkta ett mord på det viset.
Men man kan förstå (bidragande) orsak - verkan.
Fast nu handlar det inte om att "slippa analysera" för att man utgår från en modell. Det handlar om att förstå människors beteenden utifrån vad forskningen har kommit fram till. Att för oss som är lekmän försöka göra "egna analyser" utan att ha vare sig utbildning eller egen erfarenhet om destruktiva förhållanden och sedan bilda oss en uppfattning från det vi enbart läst om utan ens har träffat personerna är ju omöjligt.
Jag litar på den forskning som finns i området och som visar på likartade mönster i dessa relationer där det handlar om kontroll och destruktivitet i förhållandet. Jag kan inte utgå från att jag vet bättre.
Jag tror att ingen människa är enbart stark i alla situationer och alla perioder i livet. En del är mer sårbara generellt sett, men alla har vi någon öm punkt eller perioder som är mer eller mindre påfrestande under vår livstid.
Man kan vara stark och driftig på sitt arbete, medan man kan vara skörare i andra situationer.
Att Lena hade en sårbarhet, det vet vi. Denna sårbarhet kan ha gjort att hon blev särskilt påverkad av att bli uppvaktad t ex. Att bli sedd och uppskattad, det tycker vi alla om. Men för vissa personer är detta extra viktigt. Det kan visa sig på olika sätt. För en del behöver man prestera, för andra kan det handla om att vara omtyckt.
För Lena kan detta behov av att bli sedd gjort att om hon blev extra uppmärksammad fått henne att må bra. Jag tvivlar inte på att SD slog på charmen och gav henne väldigt mycket uppmärksamhet. Sådant kan vi alla bli förvirrade av. Och så kan också kärlek uppstå.
Nu är det ju skillnad på att begå ett brott eller att vara "jobbig" när man talar om ansvar och ansvarsfrihet.
Den enda gång vi enligt svensk lag pratar om ansvarsfrihet vid mord, det är om man som gm inte förstår vidden av det man har gjort. Det kan handla om en psykos, eller det kan handla om utvecklingsstörning. Det kan också handla om självförsvar. Att vara ansvarsfri för att man är känslokall och empatilös, det gäller inte enligt vår lag.
Och den som har begått brottet, det är ju den vi pratar om. Det ansvaret har vi alla; att följa lagen.
Om Lena var jobbig, gjorde fel genom att vara med en gift man, det är något många människor har gjort/gör. Det är inte moraliskt rätt att göra så, tycker de flesta. Men det är inte straffbart enligt lag. Inte ens den otrohet som SD lät pågå i sex år är olaglig, vilket kanske andra tycker är ännu värre.
Nä, den som mördar, den personen har ansvar för sitt brott. Så ser vi på det i lagen i Sverige.
Det finns väldigt många orsaker till att man kan bli arg på någon, hata, bli avundsjuk, vilja ha någons pengar, fru, man osv. Men du kan inte döda någon för att du tycker någon är jobbig, otrogen, lat, har ostädat, låter föräldrarna vara barnvakter, låtit Cajjoo stå vid bilen ensam och allt annat som har tagits upp som orsak.
Det finns fruktansvärda människor i denna värld. Det finns yrkeskriminella, det finns människor som inte drar sig för att göra varken det ena eller andra. Man kan ändå inte mörda dom.
Att vissa menar att Lena var så förskräcklig att det skulle finns många (ja en skribent hävdar hundratals) människor som lider psykiskt av henne, det ser jag som helt uteslutet. För mig är hon som vilken människa som helst som har det jobbigt med sig själv. Hon är älskad av många som känt henne sedan tidigare och naturligtvis lider de med henne, det även om hon är jobbig. Och ingen människa är älskad av alla. Ibland finns det personer som tycker om en. Det får man stå ut med.
Att prata om henne som att hon skulle vara jämförbar med det värsta av värsta, ser jag som mycket konstigt. Det handlar om "betraktarens öga". Vad jag menar handlar det mer om hur den personen ser på sin omvärld.
Lagen säger inte att det är ok att mörda helt enkelt. Oavsett.
