Citat:
Ursprungligen postat av
Kumabjorn
KJU rensade inledningsvis ut en del gamla generaler, men många lyckades hänga sig kvar. Jag grubblade över huruvida dessa kan ha känt sig hotade. Genom att vända sig så häftigt mot SK försöker hon flytta fokus ”till något som de gillar”. Alltså att när SK internt i NK framställs som ett hot får militären (därmed de gamla generalerna) mer att säga till om och större inflytande. Den framväxande ”entreprenörklassen” — om uttrycket tillåts för tanterna på marknaderna — har säkert stärkt sin ställning de senaste åren. Jag har sett ett videoavsnitt där en gammal dam läser lusen av en soldat som kommer för att flytta hennes stånd. Det är förmodligen ett tonläge som aldrig tillåtits under KJIs tid på tronen. Att höga militärer blir oroliga när de får sådant förevisat sig är nog inget att förvånas över.
Ser fram emot återkommandet och uppdaterad information.
forts. av tidigare inlägg
Oavsett, vilket det egentliga uppsåtet bakom det nuvarande agerandet av Nordkorea är, så är det mest slående att man så flagrant uppvisar en självsäkerhet och beslutsamhet, i aggressiviteten och det är lika orov ur Sydkoreas perspektiv som det är fullt av risker ur Nordkoreas.
Bakom ett sådant riskfyllt beteende ligger lång tid av planering och riskanalys, det är inte en impulsiv oöverlagd reaktion på ”ballonger sända över gränsen av mänskligt avskum, bördiga i Nordkorea”.
Nej, det ligger lång och noggrann planering bakom detta agerande, ballongincidenterna kan dock vara den utlösande och mycket lämpliga orsaken, till att just nu initiera en kris som mycket snabbt, efter misstolkningar, kan övergå i ett krig, då ingen DIPLOMATI existerar idag.
Om Nordkoreas uppsåt endast är att testa alliansen mellan US/SK och framtvinga en reaktion från Trump så måste man ändock ha kalkylerat med att undfallenheten från både Moon och Trump kan ta ett abrupt slut. Vid ett eskalerande från båda sidor som leder till att Moon inte ryggar tillbaka, utan bemöter Nordkoreas militär, tex efter att Nordkorea nu intar och befäster Kaesongkomplexet och hela DMZ med styrkor, så kan ett krigsutbrott vara ett faktum.
Skulle ett krigsutbrott eller minsta antydan till ett sådant bli reellt, exempelvis om Moon deklarerar att man inte kommer att backa, så kommer INTE Nordkorea att spela ett rent spel. Vad menar jag med ”rent spel”, jo, Nordkorea kommer med största sannolikhet INTE att vilja ha ett konventionellt krig, därtill är Sydkoreas militära kapacitet alldeles för överlägsen den Nordkoreanska, både tekniskt och logistiskt. Nordkorea kommer då att gå ”all-in” dvs använda kärnvapen i en omfattning som ödelägger Seuol och större delen av Sydkorea på ett par timmar.
Nordkorea kan lyckas med detta då man är medveten om, (efter alla missiltester) att bristerna i missilförsvaret visat sig vara uppenbara. Dessutom är man medveten om att Japan inte har implementerat sitt AEGIS system ännu och förmodligen lagt ner det pga av för höga kostnader.
Jag kan meddela, att det de facto finns aktiva säkerhetsanalytiker inom olika underrättelsetjänster (inte bara US eller SK) som just i detta nu, inte håller för osannolikt, att vi nu bevittnar nedräkningen av en kärnvapenattack från Nordkorea. Denna attack skulle i så fall primärt ödelägga Seoul i en chockattack och tvinga Sydkorea att kapitulera och framtvinga en återförening och bryta alliansen med USA. Detta må uppfattas som fiction eller rena galenskaper, men icke desto mindre är scenariot en realitet i vissa rum där det nu utspelas krigsspel av professionella analytiker.
Jag återkommer, det finns många andra analyser av både Nordkoreas egentliga uppsåt och vad som kan ske i den nära framtiden.
forts. följer
——————
Jag delar definivt uppfattningen att en betydande förändring skett inom entrprenörsklassen i Nord samt det faktum att det är kvinnorna som egentligen får Nordkorea att fungera och snurra i vardagen, trots att Nordkorea är ett fullblods patriarkat. Detta innebär självklart att det gamla gardet, mest bestående av stofiler, som tyvärr måste vördas, i respektfullhetens namn.
Men, männen är medvetna om detta faktum, och känner sig själklart hotade, både inom militären och på marknaderna, där dom helt klart visar kvinnorna respekt, om än mycket motvilligt.
