Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Vilka fler manliga vittnen än SE i 40 års åldern har sagt att de informerat polisen om gärningsmannens flykt?
Om Gösta Söderström från polisen beskriver en sådan man och det bara finns en sådan man bland vittnena som säger att han pekat in i gränden så är det väl rimligt att anta att det är samma händelse de två beskriver.

Ja, det var ju exakt samma ställe som också användes i filmen "Offret" av Tarkovskij, som spelades in 1985 (han träffade Palme ett par gånger då) och som hade premiär i maj 1986...

Tänk att breven är från mördaren som inte är helt ok i sitt tänk utan tror han kan förvilla o gömma sig. Vet inte hur jag ska förklara.

Läser man vittnesmålen noggrant så beskriver nästan alla det på samma sätt.

De hör det första skottet, vilket de uppfattar som en smällare eller avgassmäll. De tittar mot platsen och både ser och hör det andra skottet, varpå Palme faller ner i marken. Detta antyder att det faktiskt var det andra skottet som var det dödande. Vilket inte behöver vara så konstigt som det låter.

Gärningsmannen kanske hade tjockare handskar än normalt (på grund av vädret) och när han kliver ut i gatan med spänd hane trycker han av misstag av det första skottet. Detta skott träffar Lisbet över ryggen. Han tar sig samman, spänner hanen igen och trycker av det andra skottet i ryggen på Palme. Han uppfattar, halvt korrekt, att det första skottet träffade Lisbet och nöjer sig.

Detta kan tyckas klumpigt, men att man inte tappar vapnet utan tvärtom tar sig samman och sätter andra skottet precist tyder i mina ögon på vapenvana hos en resolut person.

Herrejösses... det där inlägget fick hela puzzlet att ramla på plats.

Stig Engström hade en ”fling” med Lisbet Palme i början av 60-talet varvid Lisbet blev gravid och fick sonen Mårten.

Olof trodde såklart länge att sonen var hans egen men efter många år började Stig Engström kontakta Lisbet för att hävda sin ”rätt” till sonen.

Lisbet berättade för sin make Olof om hämligheten. Tillsammans kom dom överens om att betala Stig Engström för hans tystnad.

Ett möte med Stig planerades utanför hans arbetsplats sent på kvällen. Livvakter avbokades. Ett biobesök planerades som skenmanöver för att inte väcka misstankar om varför paret Palme befann sig mitt i stan sent på kvällen.

Efter biobesöket mötte paret Palme upp Stig Engström enligt överenskommelse. Problemet var bara att Stig inte tänkte låta sig betalas utan istället sköt Olof Palme i sitt vrede.

Mårten Palme bör DNA-testas mot Engströms närmst levande anhöriga.

Detta förklarar varför Lisbet uppträtt så konstigt under alla år.

Återigen... herrejösses.

En av världens mest omfattande mordutredningar har bedrivits i Sverige o med säkerhet har ingen skyldig kunnat utpekas.
Sent en februarikväll tas statsministern av daga. Under några korta sekunder flyr en hyfsat atletisk gärningsman bort uppför ett par branta trappor o försvinner i natten.
År av utredningar o teorier tar vid. Idag väldigt många år senare vet vi inte mkt mer än dagen efter mordnatten vad som eg hände. Varför ?
Om vi ska resonera någorlunda praktiskt så ska slumpen minimaliseras. Den förbipasserande dåren, knarkaren som med ett grovt vapen ramlar på statsministern utan livvakter o lyckas träffa pulsådern, missa frun lite o jogga lätt uppför trapporna för att sedan försvinna ,måste väl ändå inte kunna betraktas mindre sannolik.
Skandiamannen, en lönnfet kamrer med grova glasögon som lätt immar igen, ska med samma osannolika tur ramla ut frun jobbet sent o se makarna Palme på gatan samtidigt som han också medhar puffran o med precision i avslutet skickar stadsministern till de sällan jaktmarkerna för att sedan jaga samtliga befintliga medier o delge sin version, föga sannolik som gärningsman. Närmast osannolik enligt min mening, karln har ju väldigt svårt med sanningen.
Således har vi 2 gärningsmän, den ena har supit o knarkat i princip hela livet o har således ett nervsystem i total uppluckring att han ska ha lyckats med den kaskad av i rad krävande prestationer som krävs för dylikt tilltag är helt bortom sannolikhet.
Nästa figur är en skjutintressrad kamrer på ett lokalt till händelseplatsen beläget kontor som med samma lycka o omständighet ramlat på stadsministern.
Nej, i sannolikhetens namn handlar detta om ngt annat. Vem som helst ser ju att det är ett uppdrag utfört av någon el några som visste om omständigheterna o kunde utnyttja ett helt öppet mål. Ensamt objekt utan bevakning, dunkel natt, dunkel tid o dessutom massa potentiella tokfransar i närområdet.
Det har hela tiden funnits mycket starka intressena att INTE lösa detta.

Det stämmer, men det är egentligen inte här gränsen går. Skillnaden mellan att vara en duktig amatör och en sämre, är i sammanhanget minimal jämfört med en sämre amatör och en som inte har någon vana alls.

Oavsett om man tror på ett grupp i konspiration eller en ensam GM så är det ganska otroligt att GM inte skulle ha vana att skjuta.
Är det en ensam GM så har personen direkt tillgång till vapen, är det en grupp så sätter man inte vapnet i händerna på någon som inte är säker på sin sak.

Läs hans första vittnesmål, 860301:

http://lennartremstam.blogspot.com/2015/05/stig-engstrom-forsta-forhor-fran.html

Jag tycker det här talar starkt för att han var på platsen som vittne, det finns iaf ingenting jag vet som faller ur ramen för vad som verkligen hände på brottsplatsen. Det finns speciellt en sak han säger här som är helt hårresande ifall han är gärningsman: ”När han kom fram till Palme sade Lisbeth att gärningsmannen hade blå täckjacka”.

Mot det talar som sagt obelisken (vanlig frimurarsymbol, även efter JFK-mordet) som restes 1987 i korsningen Tunnelgatan/Luntmakargatan...

Ensam galning?

Knappast...

Nej , tyvärr har jag inte svaret . Men kan göra ett försök att närma mig frågan du ställer.

Det är allomvittnat att familjebanden är mycket starka i släkten Palme. Inte ens OPs värsta motståndare sa något annat att han stod mycket nära sin familj. Att sönerna efter MOP varit lojala med Lisbeth råder ingen tvekan om. Inte en tillstymmelse till motsägelse mot henne från sönernas sida.

Ett intressant tillfälle att se alla tre tillsammans var i Skavlan 2012 och det var tydligt att de hanterat sorgen efter MOP på olika sätt.

Joakim Palme är den som oftast slutit upp vid moderns sida. Hos Skavlan blev beredskapen hos honom tydlig. Han är beredd att slå tillbaka alla attacker och har så varit från barndomen.

Mårten Palme intog en lite märkligt raljerande attityd inför faderns bristande färdigheter i köksarbete. När det kommer till MOP uttrycker han sig ofta luddigt. Men har vid några tillfällen gått till attack mot skribenter han inte gillar i ämnet.

Mattias Palme är den smärtan efter MOP är Syns tydligast På. Lågmält berättar han om de stunder av glädje och lycka han upplevde med fadern . Hos honom synliggörs den mänskliga aspekten av MOP. Rörande hur han med orden ”Nu hade det hänt” beskriver den oro han kände för OP innan attentatet.

Både Mårten och Mattias har frågetecken runt sina rörelser efter MOP. Mårten vid Sabbatsberg och Mattias från Chamonix. Detta kan ha bidragit till deras tystnad. Vore en välgärning om dessa frågetecken kunde rätas ut en gång för alla.

Ja, före detta Säpochefen Hans Holmérs bok "Olof Palme är skjuten" avslöjade ju detta i kryptiska ordalag:

Olof
Palme
Är
Skjuten

OPÄS = SÄPO

Rena fantasierna från din sida.