Dödligt virus från Kina orsakar panik (SARS-CoV-2, COVID-19)

Jimmie Åkesson (SD): Dessutom måste regeringen ta fullt ansvar för den negativa händelseutvecklingen.

Regeringen och Folkhälsomyndigheten har getts chans på chans att rätta till och korrigera sina misstag. Trots det finns senfärdigheten och handfallenheten kvar. Ansvariga för felbesluten bör därför lämna sina positioner med omedelbar verkan.

Sveriges coronastrategi ter sig vid en jämförelse med andra länder som alltmer udda. Beslut, som går stick i stäv med hur länder i vår omvärld agerat, har tagits baserade på löst grundade antaganden. Utfallet är tragiskt. Sverige ligger i världstopp när det gäller döda per capita. Av dessa är 9 av 10 över 70 år. Våra äldre har uppenbart inte fått det skydd och stöd som de med all rätt kan förvänta sig. Det är hög tid att ansvariga för detta fiasko med omedelbar verkan lämnar sina positioner och att regeringen tar politiskt ansvar för det inträffade.

Ett land ska och måste hålla ihop i tider av kris. Att vi sluter oss samman som nation är i grunden sunt. Men det får inte ske på bekostnad av förmågan att fatta rationella beslut. Det får inte medföra att omdömet grumlas. Devisen ”Vi har rätt oavsett”, är en farlig ledstjärna.

Den svenska regeringen har från dag ett valt en linje som särskiljer sig från hur andra länder reflekterat och agerat. Strategin i Sverige var att inte försöka trycka tillbaka smittan, utan att i stället försöka begränsa den, samtidigt som riskgrupper skulle skyddas. I den bemärkelsen har man misslyckats kapitalt.

Låt oss se till att de misstag som gjorts aldrig upprepas igen. Politisk prestige får aldrig sättas före värdet av att rädda liv.

Beskeden från Folkhälsomyndigheten som regeringen i sin tur obönhörligt använt som beslutsgrundande har varit mycket varierade. I många fall tycks Sveriges självpåtagna roll som en anomali vara underbyggd utifrån premisser som genomsyras av ett stort mått gissningar. Det är måhända därför som Folkhälsomyndigheten närmast systematiskt gett uttryck för åsikter tidigt, som vid ett senare skede, omvärderas. Myndigheten medger implicit att fel har begåtts genom att hänvisa till att det finns ”förbättringspotential” och att konsekvensen enligt myndigheten själva blivit att ”för många fått dö för tidigt i Sverige”.

En rad uttalanden, som kommunicerades ut initialt, framstår med tanke på händelseutvecklingen som minst sagt märkliga.

Folkhälsomyndigheten med Johan Carlson och Anders Tegnell i spetsen lät i början av krisen, stående inför en rad olika vägval, meddela budskap som:

• Ingen risk att svenskarna kan sprida coronaviruset. ”Risken är obefintlig.”
• ”Coronaviruset kommer inte att spridas i svenska samhället under nuvarande omständigheter.”
• Samtidigt ventilerades uppfattningen om att spärra gränsen och stänga flygplatser är ”en feltanke och alldeles för grovt verktyg”.
• ”När det gäller sportlovsresor finns det absolut ingen anledning att oroa sig för coronaviruset. I Alperna och södra Europa finns ingen spridning över huvudtaget.”
• ”Jag tror inte att det kommer att bli en ’klassisk’ pandemi med väldigt många sjuka i hela världen samtidigt.”

Allt detta har visat sig vara grovt felaktigt. Det är naturligtvis riktigt illa. Oförmågan att ta till sig av kritik är om möjligt än värre.

Regeringen har under tiden gömt sig i skuggorna bakom Folkhälsomyndigheten, rädda för att ta steget mot vad som kan liknas vid en egen uppfattning. Regeringen har därmed, genom detta krampaktiga handlande, exemplifierat själva sinnebilden för ett svagt politiskt ledarskap.

Samtidigt har vi under processens gång försökt få svar på hur det kunde gå så fel. En stor del av förklaringen finner vi i den totala naivitet som präglat synen på en god beredskap sedan flera år tillbaka. Vi har under många år poängterat behovet av en ökad krisberedskap, högre grad av självhushållning och vikten av att vi upprättar beredskapslager.

2015 pressade vi på ytterligare genom att motionera om att:
• Införa en nationell strategi för att upptäcka smittsamma sjukdomar i ett tidigt skede, vid Sveriges gränser.
• Antalet vårdplatser som kan ta emot extremt smittsamma patienter (samhällsfarliga sjukdomar) skulle utökas.

Parallellt med detta har ett idogt arbetat pågått med målet att ta fram förslag, som vi menar skulle ha en direkt dämpande effekt på smittspridning. Vi har bland annat:

• Lyft möjligheten att spärra av särskilda områden för att begränsa smittspridningen.
• Uppmanat ansvariga att skyndsamt utfärda nationella föreskrifter för vilka hygienrutiner som bör användas vid behandling av covid-19-patienter.
• Preciserat vilken kravbild som bör gälla för användandet av skyddsutrustning såsom munskydd.
• Påtalat vikten av en rak och tydlig kommunikation från början till slut.

Vår modell baserad på en högre grad av politiskt ansvar och närvaro, med ett tydligt fokus och tempo, har varit mycket lyckosam på lokal nivå.

I Sölvesborg infördes besöksförbud inom äldreomsorgen mycket tidigt. Därtill upprättades en telefonlinje för hemleverans av mat till äldre. Kommunen prioriterade frågan om skydds¬utrustning och skapade isolerade platser på äldreboenden för att begränsa smittspridningen. Alla dessa åtgärder har varit enkla men effektiva verktyg i arbetet med att stoppa smittspridning.

Tyvärr har vår ansträngning att föra fram dessa goda och effektiva insatser på det nationella planet negligerats. Detta trots att insatserna fullt ut implementerade just det ”mittemellan-läge” som Folkhälsomyndigheten och Anders Tegnell nu menar vore en mer fördelaktig strategi om vi skulle stöta på samma sjukdom igen.

Förmågan att dra lärdom mäts utifrån vår egen kapacitet att vid framtida beslut sätta det gemensamma bästa före självcentrerad prestige. En av lärdomarna i spåren av virusets härjningar måste vara att ansvarsutkrävande aldrig får bli en gråzon. Transparens och öppenhet måste alltid gälla framför slutenhet. Vi måste noggrant, vaksamt och ingående studera hur och varför länder i vår närhet agerat som de gjort.

Regeringen och FHM har nu getts chans på chans att rätta till och korrigera sina misstag. Senfärdigheten och handfallenheten är dock fortsatt ständigt närvarande. Sverige behöver en omstart. Ansvariga för de felbeslut som tagits bör överväga att lämna sina positioner med omedelbar verkan. Anders Tegnell bör därmed avgå. Först då visar han för det svenska folket att han tar ansvar för de misstag som FHM begått.

Regeringen måste samtidigt ta klivet ut ur skuggorna och ta fullt ansvar för den negativa händelseutvecklingen vi sett sedan krisen började. Låt oss sedan se till att de misstag som gjorts aldrig upprepas igen. Politisk prestige får aldrig sättas före värdet av att rädda liv.

Att vi har en dåligt rustad äldreomsorg kan inte han [Tegnell] göra något åt. Han har kämpat dygnets alla timmar och vi andra också för att försöka hantera en situation med en dålig äldreomsorg.

Reaktionerna från media säger nog mer om debatten än något annat:
1. Åkesson säger att Tegnell bör avgå.
2. Media gör narr av Åkesson då "han inte begriper att Tegnell inte kan sparkas...

Frågan är då vad Åkesson verkligen sagt.

Vad är det i Sveriges strategi som gör att munskydd inte passar in?

– Grundprincipen är att man ska vara hemma då man är sjuk, och att man ska hålla social distans. Att rekommendera munskydd kan gå emot detta.

Gör munskydd mer skada än nytta?

– Ja, det finns teoretiska möjligheter att de gör mer skada än nytta.

Varför rekommenderar WHO då munskydd?

– Men de gör ju inte det. De säger att de kan användas om man misslyckats med att skapa social distans, men inte som en första åtgärd.

https://www.svd.se/munskydd--fragan-som-vagrar-forsvinna

WHO advises public to wear face masks when unable to distance

https://www.theguardian.com/world/2020/jun/05/who-changes-advice-medical-grade-masks-over-60s