Som sagt, googla så kommer du finna ett fåtal exempel.
Citat:
Verb tenderar att böjas i grupper efter ett antal mönster. Vi kallar grupperna konjugationer. Supinumändelsen -it förekommer i en konjugation som även har vokalväxling (avljud), t.ex. finna fann funnit.* Leda har ingen vokalväxling i standardsvenska utan behåller sitt e, och kan alltså därför inte förväntas ha en supinumform på -it.
Historiskt belagda former hittar man enklast i Svenska Akademiens ordbok. Ledit (leedit) är belagd som alternativ form på 1600-talet (tidskriften Samlaren) och 1800-talet (Fredrika Bremers korrespondens). Kanske hör den ihop med den ovanliga participformen lidde? Om formen någonsin har varit korrekt eller inte är svårt att veta säkert, men den är i vart fall inte listad i någon av de äldre ordlistor som är sökbara via Språkdata.
* Även det konjugationslösa vara har supinum på -it.
Historiskt belagda former hittar man enklast i Svenska Akademiens ordbok. Ledit (leedit) är belagd som alternativ form på 1600-talet (tidskriften Samlaren) och 1800-talet (Fredrika Bremers korrespondens). Kanske hör den ihop med den ovanliga participformen lidde? Om formen någonsin har varit korrekt eller inte är svårt att veta säkert, men den är i vart fall inte listad i någon av de äldre ordlistor som är sökbara via Språkdata.
* Även det konjugationslösa vara har supinum på -it.
Tack för ett detaljerat svar, inklusive länkarna
Det är ju dock inte bara i verb med vokaländring som -it är korrekt ändelse. Tex att rida - ridit. Hmm, samtliga verb som har vokalen "i" i sin infinitivform får väl -it som supinum-ändelse?
Citat:
Som sagt, googla så kommer du finna ett fåtal exempel.
Tack för ett detaljerat svar, inklusive länkarna
Det är ju dock inte bara i verb med vokaländring som -it är korrekt ändelse. Tex att rida - ridit. Hmm, samtliga verb som har vokalen "i" i sin infinitivform får väl -it som supinum-ändelse?
Tack för ett detaljerat svar, inklusive länkarna
Det är ju dock inte bara i verb med vokaländring som -it är korrekt ändelse. Tex att rida - ridit. Hmm, samtliga verb som har vokalen "i" i sin infinitivform får väl -it som supinum-ändelse?
Rida har vokalväxling i/e: rida red ridit, och tillhör en annan konjugation än leda.
De flesta verb med i i stammens sista stavelse tillhör 1:a konjugationen och har -t som supinumändelse (t.ex. lipa lipade lipat), precis som majoriteten av alla verb överhuvudtaget.
Citat:
simma böjs oftare svagt (simma - simmade - simmat) än starkt (simma - sam - summit) nu för tiden.Som sagt, googla så kommer du finna ett fåtal exempel.
Tack för ett detaljerat svar, inklusive länkarna
Det är ju dock inte bara i verb med vokaländring som -it är korrekt ändelse. Tex att rida - ridit. Hmm, samtliga verb som har vokalen "i" i sin infinitivform får väl -it som supinum-ändelse?
Tack för ett detaljerat svar, inklusive länkarna
Det är ju dock inte bara i verb med vokaländring som -it är korrekt ändelse. Tex att rida - ridit. Hmm, samtliga verb som har vokalen "i" i sin infinitivform får väl -it som supinum-ändelse?
Jag kan tycka att summit låter bättre än simmat, men jag har blivit missförstådd när jag använt det, så jag undviker det.
Citat:
Nja, alla de nordiska språken (förutom färöiska) böjer det svagt. https://en.wiktionary.org/wiki/synda#Icelandic
https://en.wiktionary.org/wiki/sv%C3%B8mme
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera