Citat:
Ursprungligen postat av
HuldumeyStone
”Rädda (fega, misstänksamma och passiva) killar får aldrig kyssa vackra flickor” är ett gammalt känt talesätt. Hur känns det i praktiken att vara en sån man som är så räddhågad att han inte mäktat med rollen av att behöva vara lite drivande för att få kvinnor? Hur känns det att vara en man som kanske haft chansen på kvinnor som sänt ut signaler om intresse, men som inte vågat ta den? Män förväntas ju ofta vara den lite mer drivande när de första stegen ska tas, oavsett om det gäller att vara KK eller ingå äktenskap och allt däremellan. Ni som upplevt att ni haft chanser ni inte vågat ta, ni som har haft färre sexuella kontakter än ni skulle önskat på grund av osäkerhet eller missat någon tjej ni var intresserade av för att ni var för fega och veliga och kanske valde ett säkrare kort, är ni ”bitterkukar” nu? Hoppas ingen tar illa upp av trådstarten! Självklart skulle problematiken också kunna gälla kvinnor men här är jag som kvinna främst nyfiken på att höra hur män resonerar. Jag misstänker nämligen att många incels och ensamma inte nödvändigtvis är ratade av kvinnor utan att det kan röra sig om verkliga ”fegisar”.
en liten enkel analys från sidan.
Lustigt att inte kvinnor anser att det mycket väl kan ligga i deras egna intresse att själva gå på dessa män, om de tycks uppylla många bra kriterier, många av dem är säkert vettiga, men de har för stor respekt för kvinnor, kanske pga uppväxten i en mycket skev feministisk åsikts och pådyvlingsapparat, där vita män är onda, metooanklagelser, anklagelser att världen ser ut som den gör, bacause white men, jo eller hur. Istället ger de män chansen som inte respekterar dem, varav många tycker de är horor, tex många män från Mellanöstern eller Somalia. Vem är rädd för att gå fram till en hora?
Antar att dessa tankar aldrig slagit en svensk kvinna.