Citat:
Jo, det allra jobbigaste jag varit med om var när några jag kände på samma gård hade en kille hemma hos sig som överdoserade, och istället för att ringa någon så väntade de hela natten och tidigt på morgonen då han fortfarande andades väldigt dåligt så rullade de in honom i en matta och slängde ut honom på gården, där han avled innan hemtjänstpersonal hittade honom. Det skedde på min egen gård, jag var inte medveten om detta, men kändes extremt obehagligt i efterhand att man hade kunnat rädda honom, om man sett och vetat.
Oh fyfan:/
Jag förstår känslan, jag skulle själv ha befunnit mig i den lgh jag skrev om den natten den här kompisen avled, men nåt annat kom emellan och vi hamnade nånannanstas..
Har ofta tänkt att om jag bara hade varit där så hade han säkert levt idag...:/
Dels för att jag inte injicerade H och därför inte hade däckat själv, vilket de andra i sällskapet gjorde och när de kvicknade till märkte de att han satt kvar i samma position - stendöd..
Och dels för att jag hade larmat direkt oavsett konsekvens för mig själv.
Tror vi är många som plågas av div ”tänk om jag bara..” osv.
Ja samma här, fyfan så skönt att ha detta liv bakom sig!! Till viss del tacksam ändå över den människoerfarenhet det givit mig, liksom ödmjukhet inför livet i sig och perspektiv på tillvaron
Citat:
Oh fyfan:/
Jag förstår känslan, jag skulle själv ha befunnit mig i den lgh jag skrev om den natten den här kompisen avled, men nåt annat kom emellan och vi hamnade nånannanstas..
Har ofta tänkt att om jag bara hade varit där så hade han säkert levt idag...:/
Dels för att jag inte injicerade H och därför inte hade däckat själv, vilket de andra i sällskapet gjorde och när de kvicknade till märkte de att han satt kvar i samma position - stendöd..
Och dels för att jag hade larmat direkt oavsett konsekvens för mig själv.
Tror vi är många som plågas av div ”tänk om jag bara..” osv.
Ja samma här, fyfan så skönt att ha detta liv bakom sig!! Till viss del tacksam ändå över den människoerfarenhet det givit mig, liksom ödmjukhet inför livet i sig och perspektiv på tillvaron
Jag förstår känslan, jag skulle själv ha befunnit mig i den lgh jag skrev om den natten den här kompisen avled, men nåt annat kom emellan och vi hamnade nånannanstas..
Har ofta tänkt att om jag bara hade varit där så hade han säkert levt idag...:/
Dels för att jag inte injicerade H och därför inte hade däckat själv, vilket de andra i sällskapet gjorde och när de kvicknade till märkte de att han satt kvar i samma position - stendöd..
Och dels för att jag hade larmat direkt oavsett konsekvens för mig själv.
Tror vi är många som plågas av div ”tänk om jag bara..” osv.
Ja samma här, fyfan så skönt att ha detta liv bakom sig!! Till viss del tacksam ändå över den människoerfarenhet det givit mig, liksom ödmjukhet inför livet i sig och perspektiv på tillvaron
Ja, det är verkligen skönt att slippa allt det där. Livet suger fortfarande periodvis, men det är betydligt mindre extrema situationer nu och livet är aningen mer förutsägbart.
Grejen är ju att konsekvenserna hade blivit så mycket mindre än vad missbrukare ofta tror. Har själv larmat ambulans flera gånger, och det händer ju absolut ingenting mer än att de lyckats rädda personen. Möjligtvis får denne remiss till beroendecentrum, kanske går anmälan till soc ut om de har barn. Missbrukare målar väldigt ofta upp en bild med poliser och fängelse osv, när det inte är realistiskt.
Citat:
Ja säkert.
Det är därför jag tror att jag och flera andra här med egen erfarenhet av missbruk etc vill försöka nyansera teorierna lite..?
Jag upplever att en del här nästan ”vill” få fram att det rört sig om ren och skär sadism, systematisk misshandel för det höga nöjets skull, samt läser in utstuderad ondska i alla obehagliga detaljer som i mina ögon är tillräckligt obehagliga som de är ÄVEN om det ”bara” skulle röra sig om dåligt omdöme, försummelse, omoget föräldraskap, konsekvenser av missbruk och som sagt ett genomsyrat myndighetsförakt.
Har även viss förståelse (ur denna familjs dysfunktionella synvinkel) för den paniska rädslan för insyn från förskola, grannar, utomstående just pga av 1. Deras missbruk, 2. Att de faktiskt har ögonen på sig och där minsta lilla oegentlighet såklart kommer tolkas till deras nackdel.
Jag vet en förälder vars unge med stora aggressionsproblem mm pga diagnos som får orosanmälningar haglandes in till soc från skolan, föräldern har själv bett och emottagit ALL hjälp denne kan få men ingen får bukt med ungens problematik..
Föräldern är helt slut, förtvivlad och känner sig helt misslyckad som förälder när soc nu överväger att omplacera ungen.
Att denne själv har bett om all hjälp hos soc, upplever hen mest ligger hen i fatet då insatserna som staplas upp, snarare tenderar att påvisa en enorm problematik som hen inte kan reda ut = hen är problemet...
Föräldern är givetvis hyperstressad av att göra minsta ”naturliga” misstag med att glömma gympapåse etc, och blir nojig varenda gång barnen bråkar naturligt med varandra och skriker hemma med påföljden att hen inte själv törs ryta i och kanske hellre ger efter för barnens tjat för att lugna ner situationen, bara för att ingen granne ska reagera på gap och skrik och kanske anmäla..
Sånt som vi andra föräldrar kan vräka ur oss och få dåligt samvete över, blir för hen istället bara en ständig noja över att det ska tolkas fel - just för att familjen är granskad.
Denna förälder har inget missbruk, är bara ensam och utan nätverk att rodda en jävligt utmanade vardag.
Det är därför jag tror att jag och flera andra här med egen erfarenhet av missbruk etc vill försöka nyansera teorierna lite..?
Jag upplever att en del här nästan ”vill” få fram att det rört sig om ren och skär sadism, systematisk misshandel för det höga nöjets skull, samt läser in utstuderad ondska i alla obehagliga detaljer som i mina ögon är tillräckligt obehagliga som de är ÄVEN om det ”bara” skulle röra sig om dåligt omdöme, försummelse, omoget föräldraskap, konsekvenser av missbruk och som sagt ett genomsyrat myndighetsförakt.
Har även viss förståelse (ur denna familjs dysfunktionella synvinkel) för den paniska rädslan för insyn från förskola, grannar, utomstående just pga av 1. Deras missbruk, 2. Att de faktiskt har ögonen på sig och där minsta lilla oegentlighet såklart kommer tolkas till deras nackdel.
Jag vet en förälder vars unge med stora aggressionsproblem mm pga diagnos som får orosanmälningar haglandes in till soc från skolan, föräldern har själv bett och emottagit ALL hjälp denne kan få men ingen får bukt med ungens problematik..
Föräldern är helt slut, förtvivlad och känner sig helt misslyckad som förälder när soc nu överväger att omplacera ungen.
Att denne själv har bett om all hjälp hos soc, upplever hen mest ligger hen i fatet då insatserna som staplas upp, snarare tenderar att påvisa en enorm problematik som hen inte kan reda ut = hen är problemet...
Föräldern är givetvis hyperstressad av att göra minsta ”naturliga” misstag med att glömma gympapåse etc, och blir nojig varenda gång barnen bråkar naturligt med varandra och skriker hemma med påföljden att hen inte själv törs ryta i och kanske hellre ger efter för barnens tjat för att lugna ner situationen, bara för att ingen granne ska reagera på gap och skrik och kanske anmäla..
Sånt som vi andra föräldrar kan vräka ur oss och få dåligt samvete över, blir för hen istället bara en ständig noja över att det ska tolkas fel - just för att familjen är granskad.
Denna förälder har inget missbruk, är bara ensam och utan nätverk att rodda en jävligt utmanade vardag.
Både ja och nej. Innan jag läste fup och delarna i den med sms-konversationen så var jag övertygad om att Es död var en konsekvens av dåligt omdöme, omoget föräldraskap och försummelse kopplat till föräldrarnas missbruk samtidigt som båda två ändå var måna om att göra sitt bästa under förutsättningarna. Men jag tycker att konversationerna om E ändå blottlägger en sida i Rs personlighet som jag inte ens tror behöver vara en konsekvens av hennes missbruk. Det är avhumaniseringen av E som skrämmer mig. Om det är ondska eller ej är väl en definitionsfråga (själv tycker jag att det är ett problematiskt begrepp som endast tjänar till att avhumanisera). Jag kan inte veta men tror att delar av misshandeln var utstuderade och hade ett syfte (kanske att ”få bort” familjehemsmamman ur E?). Jag tror inte att R drevs av sadism men jag tror att det fanns ett utpräglat hat och svartsjuka som E föll offer för. Och det är inte så att jag VILL tro det utan att jag tycker det som har kommit fram i fup pekar på det.
Citat:
Ja säkert.
Det är därför jag tror att jag och flera andra här med egen erfarenhet av missbruk etc vill försöka nyansera teorierna lite..?
Jag upplever att en del här nästan ”vill” få fram att det rört sig om ren och skär sadism, systematisk misshandel för det höga nöjets skull, samt läser in utstuderad ondska i alla obehagliga detaljer som i mina ögon är tillräckligt obehagliga som de är ÄVEN om det ”bara” skulle röra sig om dåligt omdöme, försummelse, omoget föräldraskap, konsekvenser av missbruk och som sagt ett genomsyrat myndighetsförakt.
Har även viss förståelse (ur denna familjs dysfunktionella synvinkel) för den paniska rädslan för insyn från förskola, grannar, utomstående just pga av 1. Deras missbruk, 2. Att de faktiskt har ögonen på sig och där minsta lilla oegentlighet såklart kommer tolkas till deras nackdel.
Jag vet en förälder vars unge med stora aggressionsproblem mm pga diagnos som får orosanmälningar haglandes in till soc från skolan, föräldern har själv bett och emottagit ALL hjälp denne kan få men ingen får bukt med ungens problematik..
Föräldern är helt slut, förtvivlad och känner sig helt misslyckad som förälder när soc nu överväger att omplacera ungen.
Att denne själv har bett om all hjälp hos soc, upplever hen mest ligger hen i fatet då insatserna som staplas upp, snarare tenderar att påvisa en enorm problematik som hen inte kan reda ut = hen är problemet...
Föräldern är givetvis hyperstressad av att göra minsta ”naturliga” misstag med att glömma gympapåse etc, och blir nojig varenda gång barnen bråkar naturligt med varandra och skriker hemma med påföljden att hen inte själv törs ryta i och kanske hellre ger efter för barnens tjat för att lugna ner situationen, bara för att ingen granne ska reagera på gap och skrik och kanske anmäla..
Sånt som vi andra föräldrar kan vräka ur oss och få dåligt samvete över, blir för hen istället bara en ständig noja över att det ska tolkas fel - just för att familjen är granskad.
Denna förälder har inget missbruk, är bara ensam och utan nätverk att rodda en jävligt utmanade vardag.
Det är därför jag tror att jag och flera andra här med egen erfarenhet av missbruk etc vill försöka nyansera teorierna lite..?
Jag upplever att en del här nästan ”vill” få fram att det rört sig om ren och skär sadism, systematisk misshandel för det höga nöjets skull, samt läser in utstuderad ondska i alla obehagliga detaljer som i mina ögon är tillräckligt obehagliga som de är ÄVEN om det ”bara” skulle röra sig om dåligt omdöme, försummelse, omoget föräldraskap, konsekvenser av missbruk och som sagt ett genomsyrat myndighetsförakt.
Har även viss förståelse (ur denna familjs dysfunktionella synvinkel) för den paniska rädslan för insyn från förskola, grannar, utomstående just pga av 1. Deras missbruk, 2. Att de faktiskt har ögonen på sig och där minsta lilla oegentlighet såklart kommer tolkas till deras nackdel.
Jag vet en förälder vars unge med stora aggressionsproblem mm pga diagnos som får orosanmälningar haglandes in till soc från skolan, föräldern har själv bett och emottagit ALL hjälp denne kan få men ingen får bukt med ungens problematik..
Föräldern är helt slut, förtvivlad och känner sig helt misslyckad som förälder när soc nu överväger att omplacera ungen.
Att denne själv har bett om all hjälp hos soc, upplever hen mest ligger hen i fatet då insatserna som staplas upp, snarare tenderar att påvisa en enorm problematik som hen inte kan reda ut = hen är problemet...
Föräldern är givetvis hyperstressad av att göra minsta ”naturliga” misstag med att glömma gympapåse etc, och blir nojig varenda gång barnen bråkar naturligt med varandra och skriker hemma med påföljden att hen inte själv törs ryta i och kanske hellre ger efter för barnens tjat för att lugna ner situationen, bara för att ingen granne ska reagera på gap och skrik och kanske anmäla..
Sånt som vi andra föräldrar kan vräka ur oss och få dåligt samvete över, blir för hen istället bara en ständig noja över att det ska tolkas fel - just för att familjen är granskad.
Denna förälder har inget missbruk, är bara ensam och utan nätverk att rodda en jävligt utmanade vardag.
Håller med på alla punkter.
Det du beskriver är också sådant som jag relaterar till och tror är bakgrunden till denna tragedi.
Citat:
Om jag kommer ihåg rätt så var det väl meningen de skulle få komma då Esmeralda fyllde år o hon fyllde i slutet av april. Så de klippte nog banden med familjehemmet tidigare
Okej!
Jag hittade inlägget sedan:
"Citat: I juli 2019 lägger familjehemsmamman och familjehemspappan upp bilder på instagram som av den biologiska mamman uppfattas som att de ondgör sig över att de förlorat sitt barn. Det får den biologiska mamman att må dåligt, enligt Oehme."
Kanske det som upprörde, att fosterfamiljen refererade till lilla E som "sitt barn".
Föräldrars rätt till sitt barn borde automatiskt upphöra när man som här lämnat det(övergivit)det redan på BB.
Jag hittade inlägget sedan:
"Citat: I juli 2019 lägger familjehemsmamman och familjehemspappan upp bilder på instagram som av den biologiska mamman uppfattas som att de ondgör sig över att de förlorat sitt barn. Det får den biologiska mamman att må dåligt, enligt Oehme."
Kanske det som upprörde, att fosterfamiljen refererade till lilla E som "sitt barn".
Föräldrars rätt till sitt barn borde automatiskt upphöra när man som här lämnat det(övergivit)det redan på BB.
Citat:
Usch herregud! Hoppas att du mår bra?! Annars är det bara att skriva PM🖤
Men jag förstår exakt hur du menar. Vissa människor (både kvinnor och män) kan vara super gulliga och fjäskiga mot personer men riktigt kalla och vidriga mot andra eller bakom dörrarna.
Jag tror att R var en sån. Ett monster hemma innanför väggarna. Hade allt varit så fint som hon berättar utåt nu hade barnen fått gå ut mer och E hade fått gå på dagis. Hon döljer många mörka hemligheter den kvinnan.
Men jag förstår exakt hur du menar. Vissa människor (både kvinnor och män) kan vara super gulliga och fjäskiga mot personer men riktigt kalla och vidriga mot andra eller bakom dörrarna.
Jag tror att R var en sån. Ett monster hemma innanför väggarna. Hade allt varit så fint som hon berättar utåt nu hade barnen fått gå ut mer och E hade fått gå på dagis. Hon döljer många mörka hemligheter den kvinnan.
Sjukt irriterande att jag svarade för flera timmar sen men glömde skicka svar? -.- idag mår jag bra, föreläser idag om våld i nära relationer och missbruksproblematik och hela mitt tragiska liv egentligen haha men kan allt de hemska jag varit med om hjälpa någon så är de värt att riva i gamla sår så att säga.
Tror definitivt R har en heldel hemligheter som skett bakom stängda dörrar som hon inte vill berätta för någon och definitivt inte myndigheter.
Citat:
Exakt.
Mitt ex var hypersocial och en
svinrolig polare som alltid bjöd hem kreti och pleti att sitta och flumma med honom hela dagarna och lyssna på hög musik, sova fram till em, köpa och sälja knark, gå på fest, repeat.
Not so much fun att leva med däremot, då detta ”fantastiska” flummande med likasinnade idel arbetslösa polare bedrevs i vår gemensamma bostad på 1rok där jag försökte kombinera deltidsflummande med heltidsarbete..
Fantastiskt dåliga förutsättningar för en trivsam partnerrelation, och beroende på om man frågar mig eller hans polare skulle det framstå som en beskrivning av två helt olika personer..
Mitt ex var hypersocial och en
svinrolig polare som alltid bjöd hem kreti och pleti att sitta och flumma med honom hela dagarna och lyssna på hög musik, sova fram till em, köpa och sälja knark, gå på fest, repeat.
Not so much fun att leva med däremot, då detta ”fantastiska” flummande med likasinnade idel arbetslösa polare bedrevs i vår gemensamma bostad på 1rok där jag försökte kombinera deltidsflummande med heltidsarbete..
Fantastiskt dåliga förutsättningar för en trivsam partnerrelation, och beroende på om man frågar mig eller hans polare skulle det framstå som en beskrivning av två helt olika personer..
Ja men det är ju så. Jag kan också bli chockad av att höra gamla bekantskaper gjort riktigt sjuka grejer och brott som jag aldrig skulle kunna tänka mig. Andra var de liksom väntat.. så sjukt svårt de där med andras uppfattningar.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera