Parkbänksalkis som subkultur.

Får ibland höra skräckinjagande påståenden om att hamnar man på parkbänken som överkonsument så är det ryp det värsta som kan hända en.
Stämmer det verkligen?
När det är sommar och sol och man kan sitta i en fin park, lyssna på musik, dricka alkohol till lunch ha intressanta samtal om olika luffares ofta dramatiska livsöden. Är det verkligen att ha det dåligt?
Är det bättre att sitta på ett kontor och svettas m,m ja ni fattar vad jag menar.
Naturligtvis är ett sådant xtremt bohemisk livsstil inte gratis. Men proffsparkbänksalkisar har ofta någon form utav socbidrag eller sjukpension och gjort en budget efter det

Nu menar jag inte knarkare och psyksjuka som brukar gästa bänkarna, men old school a-lagare som är snälla mot barn och blir lämnade ifred utav ordningsmakterna.

När jag var mindre så krökade fyllona mest, men har upptäckt att tjacket smygit sig in i dessa kretsar vilket tagit ner statusen på avbytarbänken. Finns det några exempel på de som självmant wallraffar i denna mytomspunna miljö?. Kändisar finns det ju en del som Bukowski m,m. Har vi någon rikskänd parkbänksalkis i sverige?

Stig Larsson, men han har nog trappat ner nu.
Det brukar alltid vara nån som går med kryckor i ett sånt gäng.
Säkert inget behagligt liv.

Det är nog lätt att romantisera parkbänksalkisarna när det är 20-25 grader och sol ute, och de har precis öppnat en kall öl med polarna. Men sanningen är nog att det är ett jävla skitliv. Dels är det få dagar i Sverige som är fina och soliga, dels sliter alkoholen enormt både på kropp och sinne. Hur kul är det att inte ha någon närmare kontakt med andra än alkisar som ofta supit bort allt förstånd sedan länge?

Kända parkbänksalkisar kommer jag inte på några direkt. Christer P fanns ju, men han var ju inte känd för att ha gjort något bra, som ju Bukowski var. Per Holknekt är väl f.d parkbänksalkis, men det var egentligen innan han blev känd utanför skatevärlden.

Kända alkisar finns och har det funnits mängder av, men de flesta har inte hamnat på gatan.

Skulle vara intressant att veta ...

Alla gånger man cyklat förbi a-lagets kända parkbänkar så ser man majoriteten viftande med armarna och bröstar upp sig som tjackisar gör-

Väldigt tveksamt om dom riktiga parkbänksalkisarna dricker sina öl kalla.

Jag tänker att som pro-parkbänkalkis betyder inte naturligtvis att man är hemlös. Ett proffs har naturligrvis haft kontakt med socialsekretere under lång tid. Eller till och med dom inom eliten som lyckats ta sig till parkbänken utan social vård på egen hand.
Och reder sin övriga vardag ändo. Men gillar och hänga med sitt crew om vädret tillåter.

Per Holknekt är ett bra exempel innan han sålde ut sig till etablissemanget.

Haha, det har du nog rätt i.


Jo, det är nog sant. Många parkbänksalkisar har nog någon lägenhet genom soc eller liknande.

Så sant. En rutinerad parkbänkare vet vilket bolag som har dom minst ljummna ölen. Som bolaget i Högdalen som ligger i källarplan.

Näe, dom går till det som är närmast.

Blandmissbrukarna och tjackisarna har nästan tagit kål på den gamla A-lagar kulturen.
Minns dom med ett leende från när man var liten.

Jag har haft kontor vid en park, i närheten till ett systembolag.

När solen började komma så var stämningen oftast väldigt god när gubbarna började dyka upp med sina systempåsar. Men blev nästan avundsjuk, dom verkade ha kul & njöt av vädret.

Men ju längre säsongen gick ju mer sjönk stämningen, dom blev allt mer ilskna & grälsjuka, började slåss osv.

Så om man vill prova på livet som parkbänksalkis så kan jag verkligen rekommendera att man kör på vårsäsongen.