Citat:
Ursprungligen postat av
Lookalike
Jag såg uppgifterna om att K O Feldt var på gång att ta över någonstans för inte så länge sedan..tyvärr kommer jag inte ihåg om det var på TV eller på Youtube.
Att Olof Palme inte hade fortsatt som partiledare för S i valet 1988 var klart.Han hade andra ambitioner och hade ju suttit länge på posten.
Att S riksdagsgrupp föredrog K O Feldt som Palmes efterträdare sägs i ovan refererat program.
Jag vet inte om du så att säga "var med" under 1986,eller om du är av yngre upplaga än så.
Var du med så vet du själv att Ingvar Carlsson i stort sett var okänd för den breda allmänheten.S profiler vid denna tidpunkt var i första hand Palme,i andra hand Feldt,och troligen Andersson som tredjehandare..men det är inte vidare troligt att Sten Andersson varken hade viljan eller det interna stödet för att kunna bli partiledare.
Mitten av åttiotalet så blåste det högervindar i Svedala.Konflikten inom S hade omöjligt kunnat undgås oavsett kandidat,men visst hade man kunnat tänka sig en person som Ingvar Carlsson som kompromisskandidat..men det närmast förutsätter en konfliktsituation med Feldt om posten..och den hade knappast Ingvar Carlsson tagit.Den enda orsaken till att Carlsson överhuvudtaget nådde partiledarposten var ju mordet på Palme.Utan skotten på Sveavägen så hade aldrig Carlsson nått positionen.
Du får tro mig när jag säger att det inte finns någon anledning för mig att vara här på FB och hitta på saker,alternativt ljuga rakt ut.
Jag söker ingen uppmärksamhet,jag är allför gammal och för ointresserad av att lögna..särskilt om i sammanhanget triviala saker som dessa.
Skada dock att jag inte kan uppge vilket program jag såg diskussionen i..där det bland annat sägs att S riksdagsgrupp var beredda att förorda K O Feldt som ny ledare till exempel.
Programmet finns därute någonstans dock,och förhoppningsvis så dyker det upp i alla fall.
Jodå, jag var med och minns mycket väl stämningarna och tonläget 1986. Rosornas krig var under uppsegling , inom SAP fanns en stark kritik från vänster/LO falangen mot kanslihushögern och
Kjell-Olof Feldt. Den var så stark att KOFs möjligheter att bli partiledare var obefintliga. Det är vad partistrategen
Sten Andersson menar på lördagsförmiddagen med orden
”Det måste bli Ingvar”.
På 80-talet kunde ingen bli SAP - partiledare i motsatsförhållande till LO.
Ingvar Carlsson var inte lika högprofilerad som KOF vid MOP, men inom rörelsen var han mycket välkänd och respekterad . Inte minst sedan tiden som
Tage Erlanders ”pojke” och SSU-ordförande 61.-67. Ute i de breda folklagren var han bra mycket mer känd än TE när denne tillträdde som. Statsminister 1946 och han lyckades ganska bra.
Det fanns tveklöst dom som gärna sett KOF som partiledare och säkert någon som som skrivit om detta, men det förändrar inget i sak. Rosornas krig pågick vid tiden för MOP och det minns du säkert om du drar dig till minnes. Tror det är
Björn Elmbrandt som nämner att OP planerat sin avgång till SAPs hundraårsjubileum 1989. Vid det laget skulle manegen varit krattad för
Anna-Greta Leijon som med stor möda byggt upp en stark ställning i partiet. Men där kom som bekant
Ebbe Carlsson och hans affär ivägen.
