Kanske blir en dubbeöpost någonstans men här är allt sista:
Citat:
Så här säger mamman om händelsen i förhöret som just nu spelas upp:
"Ja ja vi badade Esmeraldas yngre bror. I en liten badbalja, som han bada i. Esmeralda badade ju i det stora badkaret. Det var liksom lite vatten i badkaret, kanske såhär nånting. Men hon väntade på att få bada (ohörbart) lyfte upp lillebror ur badbaljan. Esmeralda älskade att plaska, det bästa hon vet och ut (ohörbart) plaska i vatten pölar när det regna och så där, hon står alltid och plaskar i badkaret, med fötterna. Så..jag kunde inte säga exakt vad som hände exakt när men, när vi ska ta upp lillebror, och då är vi alltid två eftersom vi har badolja, dom ska bara ha badolja å nåt och vatten. Dom ska ju inte ha nåt så här, parfymer och sånt. Så dom är hala, vi är alltid rädda liksom när han ska upp. Så när vi höll på å lyfta upp en sprattlande bebis så hör vi hur plötsligt bara dunk! Och tittar å ser vi att hon slagit i huvudet. Vi förstår det av ljudet, eftersom hon..jag stod på andra sidan. Om vi säger att det här är badkaret, här stod Esmeraldas pappa, här är det badbaljan å här är jag..."
Mamman har i andra förhör sagt att hon inte befann sig i badrummet när Esmeralda badade.
Så här säger mamman fortsatt i förhöret från den 31 januari som spelas upp just nu:
"Vi vågade inte ringa. Det känns som att, här har socialtjänsten sprungit liksom äh..och ringer vi in nu och säger att, hon halkade i badkaret, hon är tyvärr död, så kommer vi få sitta på livstid båda två. Men jag stängde väl mest av bara, jag ägnade hela min uppmärksamhet åt lillebror. En ettåring kräver ju väldigt mycket uppmärksamhet. Så jag gick ju in i det totalt liksom."
Under tiden som förhöret spelas upp här i rättssalen sitter mamman och tittar ner i bordet.
Mamman säger vidare i förhöret den 31 januari:
"Jag såg i periferin att hon stod och plaskade, och jag sa sluta plaska Esmeralda, vilket vi alltid säger till henne att göra. Hon har halkat otaliga gånger i badkaret. Sen vet inte jag. Jag vet bara att.. att vi hörde en rejäl smäll där liksom."
Förhörsledaren den 31 januari: Hade ni nån tanke på vad ni skulle göra sen ? Med Esmeralda?
Mamman: Nej. Förr eller senare så.. man förstår ju att man måste ringa nån, men.. Jag vet inte, vi, hoppades ju på att nånting bara skulle dyka upp eller.. jag vet inte. Som jag sa, jag koncentrerade mig ju på lillebror. Jag bara stängde av. Det var som att det inte hade hänt.
Nu är uppspelningen klar.
Försvaret undrar om mamman kommer ihåg det här. Mamman säger nej.
Nu är förhöret med mamman slut.
Nu läser åklagare Anna Lander upp sammanfattningen av det förhör som hölls med Esmeraldas pappa den 30 januari, efter gripandet.
I förhöret från den 30 januari säger pappan följande: "För det första har jag inte varit påverkad utav alkohol eller andra droger som då ska föranleda den här försummelsen. Jag gjorde vad jag kunde, jag försökte med hjärt- och lungräddning. Jag höll uppsikt över Esmeralda över natten. Det här hände på kvällen, sent, jag höll uppsikt över henne i princip hela natten. Jag provade allt för att få igång henne. Sedan så finns det, det jag skulle gjort annorlunda, naturligtvis, med facit i hand. Jag skulle ha ring direkt men det finns ju en anledning till att jag inte gjorde det."
