När man läser intervjuer med Johan Giesecke inser man att han faktiskt inte inser vad han pysslar med.
Det skulle sannolikt vara enklare att peta in en klick smör i rumpan på en vildkatt med en strumpsticka än att få den killen att erkänna att han har fel.
Citat:
Dag för dag följer University of Oxford och den ideella organisationen Global Change Data Lab dödstalen i covid-19 per miljon invånare, och publicerar resultaten på sajten Our World in Data.
De senaste tre dagarna – det vill säga 18, 19 och 20 maj – var de svenska dödstalen högst i världen, sett till genomsnittet de senaste sju dagarna.
Johan Giesecke, som var statsepidemiolog 1995–2005, kommenterar siffrorna från University of Oxford:
– Du har säkert läst rätt.
Vad drar du för slutsats av siffrorna?
– Jag vet inte om jag drar så mycket slutsatser.
Du tänker inte något om Sveriges hantering av coronapandemin utifrån de aktuella dödlighetssiffrorna?
– Nej, jag tror fortfarande vi har gjort rätt.
Trots att sannolikheten att dö i covid-19 är högst i världen just nu i Sverige?
– En viktig grej man ska tänka på är hur dödligheten mäts i olika länder. Jag tror man ska vara försiktig med att dra alltför stora växlar på enskilda resultat. Det visade sig till exempel för några veckor sedan att Holland inte hade redovisat sina dödsfall på äldreboenden på hela tiden.
Men man ser ju en väldigt tydlig utveckling. Sverige klättrar stadigt uppåt under hela maj. Vi är på fjärde, femte plats på listan de tio första dagarna, och på slutet har vi legat i topp fem av tio dagar?
– Ja, men jag tror fortfarande man ska sätta stora frågetecken för den här statistiken. Vitryssland redovisar till exempel 100–200 fall eller något i den stilen, och de har också kört helt öppet. De har inte haft någon lockdown över huvud taget, inte ens en mjuk som i Sverige. Nej, det är en väldig osäkerhet i de här siffrorna, det är min slutsats, säger Giesecke.
Den efterblivna faktaresistensen har fått ett ansikte. Hur får den här typen av stollar överhuvudtaget ett jobb?
