Citat:
Ursprungligen postat av
marangzviss
Vi har kroppen och instinkterna som vilket djur som helst. Vi är dödliga och vi vill föra våra gener vidare. Detta göra vi genom en mängd olika beteenden och här ingår konkurrerande, empati, sexlust mm.
Den andliga delen är svårare att greppa med en eventuell själ som lever vidare
Men hur får man ihop den djuriska delen med den andliga och samtidigt gör det rätta? Ska jag leva helt rätt och vara en genuint god människa så bör jag väl försaka det mesta i livet? Mina kläder (förmodligen tillverkade av lågavlönade arbetare), min inredning (av samma skäl som med mina kläder), bestick, vaser, böcker mm. För hur vet jag att allt det jag äger och i viss mån ändå värderar har tillverkats på ett schysst sätt där ingen, i något led, har kommit till skada? Kan jag äta bacon för 15 kr eller fick grisen lida? Hur plockades frukten? Den goda apelsinen?
I övrigt försöker jag vara schysst mot mina medmänniskor, men detta är både baserat på empati och på ett en förståelse för att beteenden går runt. Det är alltså både instinktivt och beräknat. Tråkigt nog.
Väldigt lite tid i mitt liv går åt till världsförbättrande och jag lever med andra ord som många andra ändå rätt hedonistiskt. Men på vilken nivå bör man lägga allt? Hur bör man leva och agera mer konkret?
Hur har ni gjort som har funderat på detta och valt en mer medveten väg?
Det är omöjligt att rädda sin själ, men för Gud är allt möjligt.
Hur jag har gjort skulle bli en hel bok att skriva, men summeringen är att Gud är allsmäktig.
Om du funderar i de här banorna är du ju påväg mot något, dvs Gud kallar dig.
Jesus är den ende människan som från födseln till korset och i all evighet var ren
från all ondska. Ska jag rekommendera något så blir det att be till Gud om att visa dig vem Jesus är.
Vad vi än gör så konkar vi ju fortfarande runt på själva viljan. Om vi tex vill köpa en ny soffa, men avstår för att rädda vår själ, så är ju själva begäret efter soffan kvar.