Debattartikel i dagens GP:
Bo Rothstein: Coronakrisen är ett sammanbrott för den svenska modellen
KulturdebattEfter coronapandemin kommer det knappast gå att fortsatt framhäva bilden av Sverige som ordningens, trygghetens och humanitetens hemvist på jorden.
Enl. Rothstein är det på två områden Sverige egentligen står ut i jämförelse och där vår hantering av coronasmittan havererat. Det kommer att få konsekvenser på den framtid självbilden vi har av Sverige som välfärdsstat:
Idag den 13 maj när detta skrivs, är Sverige det land i Europa där flest människor i förhållande till folkmängden har rapporterats som avlidna till följd av coronaviruset. Statistiken är förvisso inte perfekt, men det ser ut som att medan de flesta andra länder i Europa sedan ett par veckor har ett kraftigt sjunkande antal avlidna per dag så ligger Sverige stabilt högt.
Tidigare hårt drabbade länder som Belgien, Spanien och Italien ligger i nuläget bättre till än Sverige, för att inte tala om Tyskland och våra nordiska grannländer. Sverige, denna trygghetens, humanitetens, pragmatismens, ärlighetens, välfärdens, tillitens, ordningens och den rationella politikens hemort på jorden är nu vad gäller sannolikheten att avlida till följd av denna pandemi det farligaste landet att befinna sig i Europa. Man kan jämföra med regionerna i södra Italien, t ex Kalabrien, Apulien och Sicilien, kända för sin irrationella politik, djupa misstro mellan människor, relativa fattigdom och svårartade korruption. Med tillsammans ungefär samma invånarantal som Sverige hade de idag den 13 maj sammanlagt bara sex avlidna vilket skall jämföras med Sveriges etthundrafyrtiosju. Ser man till de totala siffrorna har Sverige under denna tid har Sverige nästan ett fem gånger så högt dödstal som dessa regioner i södra Italien. Jämför man med stockholmsregionen blir skillnaden tiofaldig.
Vad är det då som har felat? För det första så har vi haft restriktioner vi med om än frivilliga. Så där ligger nog inte skillnaderna. Det finns andra framträdande faktorer som skiljer oss åt från andra:
Det första är inom den epidemiologiska forskningen. Motsättningarna mellan de olika lägren inom denna disciplin förefaller avgrundsdjupa. Jag har inte anledning att ta ställning till vilket av de båda lägren som har rätt, men jag trodde aldrig jag skulle uppleva att man inom ett etablerat medicinsk forskningsområde skulle se något som detta. Istället för ett ordnat och sansat vetenskapligt samtal byggt på en gemensam syn på vad som skall räknas som ”god forskning” har vi sett förolämpningarna och misstänkliggörandet hagla.
Den andra genomklappningen handlar förmodligen om äldreomsorgen. Den svenska välfärdstaten har i den internationella samhällsvetenskapliga forskningen stått som modell för det mest omfattande sociala trygghetssystem som världen har skådat. Otaliga jämförande studier, där också undertecknad i någon mån bidragit, har pekat på den svenska välfärdspolitiken som den samhällsmodell som den som bäst varit ägnad att skapa mänsklig välfärd.
Det som jag tycker är mest påtagligt inom forskningen är att vi har sett två skolor där den ena har fått vara måttstocken. Den moderna modellbaserade och den traditionella epidemiologin, den förstnämnda uppenbarligen allenarådande på FHM.
Vår äldrevård som vi har kunnat skryta om har på de sista åren utarmats till den grad att det nästan blivit ett lågstatusyrke att jobba inom det. På vissa hålla har det snarare blivit ett integrationsprojekt där många nya svenskar utan utbildning eller språk utfört många av sysslorna. Det och det förhållande att det inte fanns någon som helst beredskap i form av skyddsutrustning ledde fram till den tragedi vi ser idag. Lägg därtill en i hast framtagen vårdpolicy från Socialstyrelsen som togs fram i ljuset av det faktum att man förstod att sjukvården skulle haverera om de hårt drabbade äldre människor skulle dyka upp på våra akutmottagningar runt om i landet. Det är rent kriminellt det som har fått pågå med våra äldre och andra svaga grupper i vårt samhälle:
Erik Salaneck, ansvarig läkare för smittskyddsarbetet på Akademiska sjukhuset i Uppsala skräder inte orden: ”Vi hade månader på oss att förbereda oss, men myndigheterna ägnade sig åt att säga ’det här är lugnt, det här kommer inte hit’. Istället för att öka beredskapen. Jag anser att det är ett polisiärt ärende. Det är så oansvarigt – och det har lett till död. Det är dråp som jag anser att de är skyldiga till. För det är så fruktansvärt enkla saker som hade behövts” (Expressen 11 maj).
Jag tror som sagt att denna gången kommer vi att få se ett efterspel. Det kommer inte att gå lika enkelt att fly från ansvar. Vi har dessutom ögonen på oss och jag tror att den svenska modellen får en helt annan klang i framtiden och det ingen att vara stolt över:
Coronapandemin orsakar inte bara lidande och död. Frågan är vad den kommer att göra med den svenska självbilden. Det kommer knappast gå att fortsatt framhäva bilden av Sverige som ordningens, trygghetens och humanitetens hemvist på jorden.
https://www.gp.se/kultur/kultur/coronakrisen-%C3%A4r-ett-sammanbrott-f%C3%B6r-den-svenska-modellen-1.28044594
