Citat:
Ursprungligen postat av
Onkel Kostia
- Anders Tegnell har huvud-ansvaret för allt som har gått fel kring Covid-19.
I huvudsak gillar jag din analys, men jag vill ändå erbjuda en diametralt motsatt syn:
Var är regeringen?
Är rädslan för "ministerstyre" så enorm i Sverige att den helt paralyserar landet?
Och vad är det för idé med att ha en "myndighet för beredskap och samhällsskydd" när denna inte i någon mening verkar ha en operativ roll?
För att förklara vad jag menar så vill jag ta en av de mer pinsamma fadäserna i Finlands hanterande som exempel (jag gör det direkt ur minne, och jag tänker ignorera alla rop på källor):
I mitten av mars så uppmanades alla finländare att återvända hem. Det landade plan efter plan med folk från bl.a. Spanien. Det rekommenderades sådär luddigt att alla skulle hålla sig i "karantänsliknande förhållanden" i två veckor efter hemkomst. Helst inte ta kollektivtrafik hem.
Ingen samordnade mottagandet på något sätt. THL tryckte upp litet broschyrer. Finavia (ex luftfartsverket) tyckte att de inte hade befogenheter. Passpolisen/gränsskyddet och tullen tyckte att det inte hörde till dem. Fanns ingen van tjänsteväg mellan någon på flygplatsen och smittskyddsmyndigheter.
Så det blev en hel del tidningsskriverier efter någon vecka. Tågen slutade stanna vid flygplatsen, tror det var helt och hållet regiontrafikens eget beslut (möjligen frågade de THL om det var en god idé), men det var litet för litet, litet för sent.
Lösningen (som kom alldeles för sent) var att säkerhetschefen vid statsrådets kansli (regeringens, i praktiken statsministerns, stab) fick i uppgift att styra upp saken.
Det han gjorde var att samla ihop en liten grupp (främst från THL, Finavia, Röda Korset och kanske polis/tull/militär, tror jag).
Sedan fixades det med personliga intervjuer av alla anländande, hänvisning till hyrda "karantänslägenheter" (mitt minne säger ngt i stil med 400-800 stycken ettor/tvåor som de i ngt skede hade i beredskap, vet inte hur många som de facto användes) för de som inte enkelt kunde ta sig hem från flygfältet. Och sedan hundratals "karantänskörslor" med taxi och minibussar över hela landet (närapå alla andra flygfält var vid det laget stängda) - minns artiklar om taxichaufförer som var litet bekymrade över exponering, och taxiföretagare som försökte samordna så att minibussar med avskiljt passagerarområde användes så mycket som möjligt. Munskydd på passagerarna, och på många chaufförer också.
Jag har inte sett siffror på vad hela operationen blev att kosta. Billigt var det knappast när staten stod för både lägenhetshyror och transporter, men antagligen nog billigare än vad bara några stora smittkedjor startade av hostande återvändare på buss eller tåg skulle ha blivit.
Min poäng med detta är att i vissa lägen, i undantags- eller nödlägen, så funkar det bara inte med att utreda och skaffa beslutsunderlag och samordna.
Det må vara odemokratiskt och förenat med risker att regeringen direkt griper in, styr och ställer om någon enstaka fråga. Men ibland är det faktiskt helt nödvändigt.
Problemet med återvändarna på Vanda flygplats var att ingen ansåg sig ha befogenheter att ta initiativ och skissa ihop en plan för hur man skulle göra. Alla var mera rädda om sin egen budget, eller allmänt förvirrade. Tullen vill inte leka smittskydd, THL har nästintill ingen operativ verksamhet, Finavia sysslar mest med att hålla rent och hyra ut parfymbutiker (den sidan passagerarna ser).
Så här var en situation där det egentligen bara var regeringen som kunde gripa in. Ur ett demokrati-perspektiv hade det kanske sett bättre ut om uppdraget att styra upp situationen hade givits till någon "expertinstans" (gränsbevakningen? THL?), men det hade nog medfört ännu mer fördröjningar och en krokigare informationsväg mellan regering och "golvet".
I en tidskritisk situation så är det ju nog också en fördel om den som leder operationen faktiskt är en del av statsministerns stab - det blir liksom inga spekulationer om var ansvaret ligger.
