Citat:
Ursprungligen postat av
Vivoli
Paul "Gazza" Gascoigne på Topp 100 bästa spelare i världen sedan 1995...
Det gick tydligen oerhört bra för honom i Glasgow Rangers & Middlesbrough trots alkoholproblemen...
En eloge för detta välskrivna, underhållande och magsura inlägg om de patetiska engelsmännen och deras ohöljda nationalism och faktaresistens när det kommer till fotboll. Man kan tro att du var i rummet när journalisten skrev artikeln

. Gascoigne var lysande när han stod på topp, men det var väl rätt tidigt, runt VM i Italien 1990? Så vad han gör på en bästa-lista över de senaste 25 åren övergår även mitt förstånd.
Men samtidigt borde man inte vara förvånad över engelsmännens skeva självbild, för frågar man dem så har ju EGENTLIGEN England varit bäst i världen ända sen 1966, eller borde ha varit det med tanke på alla stjärnspelare som sjabblats bort av inkompetenta förbundskaptener, fuskande motståndare, dåliga domare eller ren otur.
Sedan älskade jag verkligen Le Tissier, en riktig favorit. Väldigt underhållande och talangfull, men också lite slö och bohemisk vilket gick ut över karriären. Sympatiskt så klart att vara Southampton trogen genom hela karriären, men knappast det bästa ur fotbollssynpunkt. Hade han spelat i en bättre klubb hade han nog också fått fler chanser i landslaget. Och på en Topp 100-lista (återigen, efter 1995 känns rätt tveksamt) platsar han kanske inte. Tur att det blev 101, då!
För att anknyta till Zlatan så kan man konstatera att även svenska journalister kan förlora fotfästet, men här pratar vi om en enstaka spelare som fick journalistkåren att närmast drabbas av masspsykos. Till det kom ju också det mycket märkliga att Zlatan blev ett slagträ i migrationsdebatten, som nåt slags symbol för fördelarna med stor invandring, vilket säkert fick vissa i mediakåren att lyfta upp honom mer än vad som egentligen var befogat (och samtidigt visa en överdrivet stor förståelse för hans beteende och person i övrigt).